| 125 Kapitlet |
1 |
En vallfartssång. De som förtrösta på HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan förbliver evinnerligen. |
2 |
Jerusalem omhägnas av berg, och HERREN omhägnar sitt folk, ifrån nu och till evig tid. |
3 |
Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva över de rättfärdigas arvslott, på det att de rättfärdiga ej må uträcka sina händer till orättfärdighet. |
4 |
Gör gott, o HERRE, mot de goda och mot dem som hava redliga hjärtan. |
5 |
Men dem som vika av på vrånga vägar, dem rycke HERREN bort tillika med ogärningsmännen. Frid vare över Israel! |