| 116 Kapitlet |
1 |
Jag har HERREN kär, ty han hör min röst och mina böner. |
2 |
Ja, han har böjt sitt öra till mig; i hela mitt liv skall jag åkalla honom. |
3 |
Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets ångest grep mig; jag kom i nöd och bedrövelse. |
4 |
Men jag åkallade HERRENS namn: »Ack HERRE, rädda min själ.» |
5 |
HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig. |
6 |
HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elände, och han frälste mig. |
7 |
Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig. |
8 |
Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall; |
9 |
jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land. |
10 |
Jag tror, ty därför talar jag, jag som var storligen plågad, |
11 |
jag som måste säga i min ångest: »Alla människor äro lögnaktiga.» |
12 |
Huru skall jag vedergälla HERREN alla hans välgärningar mot mig? |
13 |
Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn. |
14 |
Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn. |
15 |
Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död. |
16 |
Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band. |
17 |
Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla. |
18 |
Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn, |
19 |
i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja! |