| 108 Kapitlet |
1 |
En sång, en psalm av David. |
2 |
Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära. |
3 |
Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden. |
4 |
Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen. |
5 |
Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna. |
6 |
Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära. |
7 |
På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig. |
8 |
Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal. |
9 |
Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, |
10 |
Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.» |
11 |
Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom? |
12 |
Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? |
13 |
Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. |
14 |
Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. |