| 105 Kapitlet |
1 |
Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken. |
2 |
Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under. |
3 |
Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN. |
4 |
Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt. |
5 |
Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar, |
6 |
I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda. |
7 |
Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar. |
8 |
Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat, |
9 |
på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak. |
10 |
Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund; |
11 |
han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.» |
12 |
Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne. |
13 |
Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat. |
14 |
Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull: |
15 |
»Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.» |
16 |
Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle, |
17 |
då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl. |
18 |
Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad, |
19 |
till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld. |
20 |
Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri. |
21 |
Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom; |
22 |
han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet. |
23 |
Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land. |
24 |
Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro, |
25 |
de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare. |
26 |
Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt. |
27 |
De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land. |
28 |
Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord. |
29 |
Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö. |
30 |
Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar. |
31 |
Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land. |
32 |
Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land. |
33 |
Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land. |
34 |
Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd. |
35 |
De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark. |
36 |
Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft. |
37 |
Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade. |
38 |
Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem. |
39 |
Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten. |
40 |
De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem. |
41 |
Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström. |
42 |
Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham. |
43 |
Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt. |
44 |
Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning, |
45 |
för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja! |