| 84 Kapitlet |
1 |
För sångmästaren, till Gittít; av Koras söner; en psalm. |
2 |
Huru ljuvliga äro icke dina boningar, HERRE Sebaot! |
3 |
Min själ längtar och trängtar efter HERRENS gårdar, min själ och min kropp jubla mot levande Gud. |
4 |
Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, HERRE Sebaot, min konung och min Gud. |
5 |
Saliga äro de som bo i ditt hus; de lova dig beständigt. Sela. |
6 |
Saliga äro de människor som i dig hava sin starkhet, de vilkas håg står till dina vägar. |
7 |
När de vandra genom Tåredalen, göra de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser. |
8 |
De gå från kraft till kraft; så träda de fram inför Gud på Sion. |
9 |
HERRE Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud. Sela. |
10 |
Gud, vår sköld, ser härtill, och akta på din smordes ansikte. |
11 |
Ty en dag i dina gårdar är bättre än eljest tusen. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor. |
12 |
Ty HERREN Gud är sol och sköld; HERREN giver nåd och ära; han vägrar icke dem något gott, som vandra i ostrafflighet. |
13 |
HERRE Sebaot, salig är den människa som förtröstar på dig. gårdar; nu jubla min själ och min kropp mot levande Gud. Ja, sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon har lagt sina ungar osv. |