| 75 Kapitlet |
1 |
För sångmästaren; »Fördärva icke»; en psalm, en sång av Asaf. |
2 |
Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn är oss nära; man förtäljer dina under. |
3 |
»Om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt. |
4 |
Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå, så håller dock jag dess pelare stadiga.» Sela. |
5 |
Jag säger till de övermodiga: »Varen icke övermodiga», och till de ogudaktiga: »Upphöjen ej hornet.» |
6 |
Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är. |
7 |
Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen; |
8 |
nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han. |
9 |
Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten. |
10 |
Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud. |
11 |
Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av; men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda. |