38 Kapitlet

En psalm av David; till åminnelse.

HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.

Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.

Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.

Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.

Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.

Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.

Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.

Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.

Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.

Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.

Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.

Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.

Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.

Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;

ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.

Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,

de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.

Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.