| 35 Kapitlet |
1 |
Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig. |
2 |
Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp; |
3 |
drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.» |
4 |
Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig. |
5 |
Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort. |
6 |
Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort. |
7 |
Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv. |
8 |
Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri. |
9 |
Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning. |
10 |
Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?» |
11 |
Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet. |
12 |
De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ. |
13 |
Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud; |
14 |
såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande. |
15 |
Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll. |
16 |
Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig. |
17 |
Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen. |
18 |
Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig. |
19 |
Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen. |
20 |
Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet. |
21 |
De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!» |
22 |
Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig. |
23 |
Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre. |
24 |
Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig. |
25 |
Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.» |
26 |
Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig. |
27 |
Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!» |
28 |
Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov. |