| 19 Kapitlet |
1 |
För sångmästaren; en psalm av David. |
2 |
Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk; |
3 |
den ena dagen talar därom till den andra, och den ena natten kungör det för den andra; |
4 |
det är ej ett tal eller språk vars ljud icke höres. |
5 |
De sträcka sig ut över hela jorden, och deras ord gå till världens ändar. Åt solen har han gjort en hydda i dem; |
6 |
och den är såsom en brudgum som går ut ur sin kammare, den fröjdar sig, såsom en hjälte, att löpa sin bana. |
7 |
Vid himmelens ända är det den går upp, och dess omlopp når intill himmelens gränser, och intet är skylt för dess hetta. |
8 |
HERRENS lag är utan brist och vederkvicker själen; HERRENS vittnesbörd är fast och gör den enfaldige vis. |
9 |
HERRENS befallningar äro rätta och giva glädje åt hjärtat; HERRENS bud är klart och upplyser ögonen. |
10 |
HERRENS fruktan är ren och består evinnerligen; HERRENS rätter äro sanning, allasammans rättfärdiga. |
11 |
De äro dyrbarare än guld, ja, än fint guld i mängd; de äro sötare än honung, ja, än renaste honung. |
12 |
Av dem hämtar ock din tjänare varning; den som håller dem har stor lön. |
13 |
Vem märker själv huru ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister. |
14 |
Bevara ock din tjänare för fräcka människor; låt dem icke få makt med mig, så bliver jag ostrafflig och varder fri ifrån svår överträdelse. |
15 |
Låt min muns tal täckas dig och mitt hjärtas tankar, HERRE, min klippa och min förlossare. |