| 12 Kapitlet |
1 |
För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David. |
2 |
Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn. |
3 |
De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta. |
4 |
HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord, |
5 |
dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?» |
6 |
»Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.» |
7 |
HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger. |
8 |
Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen. |
9 |
Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn. |