4 Kapitlet

Konung Salomo var nu konung över hela Israel.

Och dessa voro hans förnämsta män: Asarja, Sadoks son, var präst;

Elihoref och Ahia, Sisas söner, voro sekreterare; Josafat, Ahiluds son, var kansler;

Benaja, Jojadas son, var överbefälhavare; Sadok och Ebjatar voro präster;

Asarja, Natans son, var överfogde; Sabud, Natans son, en präst, var konungens vän;

Ahisar var överhovmästare; Adoniram, Abdas son, hade uppsikten över de allmänna arbetena.

Och Salomo hade satt över hela Israel tolv fogdar, som skulle sörja för vad konungen och hans hus behövde; var och en hade årligen sin månad, då han skulle sörja för dessa behov.

Och följande voro deras namn: Ben-Hur i Efraims bergsbygd;

Ben-Deker i Makas, Saalbim, Bet-Semes, Elon, Bet-Hanan;

Ben-Hesed i Arubbot, vilken hade Soko och hela Heferlandet;

Ben-Abinadab i hela Nafat-Dor -- denne fick Salomos dotter Tafat till hustru --;

Baana, Ahiluds son, i Taanak och Megiddo och i hela den del av Bet-Sean, som ligger på sidan om Saretan, nedanför Jisreel, från Bet-Sean ända till Abel-Mehola och bortom Jokmeam;

Ben-Geber i Ramot i Gilead; han hade Manasses son Jairs byar, som ligga i Gilead; han hade ock landsträckan Argob, som ligger i Basan, sextio stora städer med murar och kopparbommar;

Ahinadab, Iddos son, i Mahanaim;

Ahimaas i Naftali; också han hade tagit en dotter av Salomo, Basemat, till hustru;

Baana, Husais son, i Aser och Alot;

Josafat, Paruas son, i Isaskar;

Simei, Elas son, i Benjamin;

Geber, Uris son, i Gileads land, det land som hade tillhört Sihon, amoréernas konung, och Og, konungen i Basan; ty allenast en enda fogde fanns i det landet.

Juda och Israel voro då talrika, så talrika som sanden vid havet; och man åt och drack och var glad.

Så var nu Salomo herre över alla riken ifrån floden till filistéernas land och ända ned till Egyptens gräns; de förde skänker till Salomo och voro honom underdåniga, så länge han levde.

Och vad Salomo för var dag behövde av livsmedel var: trettio korer fint mjöl och sextio korer vanligt mjöl,

tio gödda oxar, tjugu valloxar och hundra far, förutom hjortar, gaseller, dovhjortar och gödda fåglar.

Ty han rådde över hela landet på andra sidan floden, ifrån Tifsa ända till Gasa, över alla konungar på andra sidan floden; och han hade fred på alla sidor, runt omkring,

Så att Juda och Israel sutto i trygghet, var och en under sitt vinträd och sitt fikonträd, ifrån Dan ända till Beer-Seba, så länge Salomo levde.

Och Salomo hade fyrtio tusen spann vagnshästar och tolv tusen ridhästar.

Och de nämnda fogdarna sörjde var sin månad för konung Salomos behov, och för allas som hade tillträde till konung Salomos bord; de läto intet fattas.

Och kornet och halmen för hästarna och travarna förde de, var och en i sin ordning, till det ställe där han uppehöll sig.

Och Gud gav Salomo vishet och förstånd i mycket rikt mått och så mycken insikt, att den kunde liknas vid sanden på havets strand,

så att Salomos vishet var större än alla österlänningars vishet och all Egyptens vishet.

Han var visare än alla andra människor, visare än esraiten Etan och Heman och Kalkol och Darda, Mahols söner; och ryktet om honom gick ut bland alla folk runt omkring.

Han diktade tre tusen ordspråk, och hans sånger voro ett tusen fem.

Han talade om träden, från cedern på Libanon ända till isopen, som växer fram ur väggen. Han talade ock om fyrfotadjuren, om fåglarna, om kräldjuren och om fiskarna.

Och från alla folk kom man för att höra Salomos visdom, från alla konungar på jorden, som hade hört talas om hans visdom.