Att Anse Sig Ha Rätt
Veckans ledare är skriven av
missionsbiskop Arne Olsson. Skicka gärna ledaren vidare till andra, eller
tipsa om att det är möjligt att prenumerera via vår hemsida. November 5,
2008
Som ung hörde jag en präst säga att
det var mycket allvarligare för en människas frälsning att ha kommit fel i
läran än att ha kommit moraliskt fel. Motiveringen var att den som levde
fel hade lättare att lyssna till sitt samvete, när det anklagade honom.
Den som kommit fel i läran menade sig ha rätt i sin uppfattning av vad det
är att vara en kristen och var inte på samma sätt påverkbar.
I vår tid lever många kristna inte i
enlighet med Guds bud. Det är mycket allvarligt. Men det är ännu
allvarligare att många kristna inte vet vad kristen lära och tro är. De
har inte fått kunskap i den tro som en gång för alla överlämnats åt oss
kristna. Aposteln Judas skriver i sitt brev, vers 3: "Mina älskade, fastän
jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner
jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen
för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga".
Ansvaret för tron
Varje människa har ett ansvar för
sitt liv och för att komma till tro, eftersom det i vårt land har funnits
och ännu finns möjlighet att höra och läsa Guds ord. Ett särskilt ansvar
för läran och tron ligger på oss förkunnare, präster och biskopar. Vi ska
tydligt, klart och enkelt förkunna och undervisa om vad kristen lära och
tro är. Vi ska visa vägen till tro på Kristus och hans försoningsgärning.
Vi ska lyfta fram nådemedlen, Guds ord, dopet och nattvarden som de
nödvändiga medlen till tro. Vi ska visa på himmelens glädje, trons mål. Vi
ska inte fördölja Jesu ord om allvaret i att gå förlorad för det eviga
livet.
Det är viktigt att undervisa och
förkunna vad Gud har gjort för alla människors frälsning. Genom
förkunnelsen och själavården ska vi hjälpa den enskilde till den tro som
ställer allt tillrätta mellan henne och Gud. Vi som har fått uppdraget att
förkunna Guds ord och förvalta sakramenten har ansvaret att vara herdar
för församlingen och för var och en enskild i församlingen. Må vi ha akt
på oss själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt oss som
ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med
sitt eget blod, Apg 21:28.
Den stora lögnen
En majoritet av prästerna och
biskoparna i Nordens kyrkor ser inte längre Bibeln som Guds heliga ord. En
lång process har lett fram till denna för sann kristen tro förödande syn
på Guds ord. Den svåraste synden de begår är att de inte inser att de är
falska lärare. De menar att det är så här man ska se på Bibeln. De menar
att de tar sitt ansvar för kyrkan och för människorna. De anser sig inte
fega. De står för sin "tro". De kämpar för den. De förkunnar den. Somliga
lever ut den i ett liv utanför Guds heliga bud.
Man påstår att det viktiga med Jesus
inte är hans död och uppståndelse utan att han kunde älska människorna
trots det han utsattes för. Ingen omvändelse behövs, ingen bibelläsning
och kyrkogång just i avsikt att komma till tro och bli bevarad i den.
Därför är det utifrån deras "tro" naturligt att fylla kyrkorna med sådant
som de inte är byggda och invigda för. Eftersom de är så fasta i att anse
sig ha rätt, måste de avvisa dem som vill stå för biblisk lära och tro.
I vår tid får vi själva komma fram
till vad tron är för oss. Jag får själv, utan hjälp från en transcendent,
allsmäktig, allvis och levande Gud, avgöra hur jag ska leva. "Du får söka
inom dig själv, för att just du ska finna vad som är rätt och viktigt för
dig." Denna sanning förkunnas i vår tid, inte av alla men av många. Det är
en sanning inom denna tidens gränser. Men det är den stora lögnen, som
utlämnar människan åt sig själv. Hon får ingen hjälp att finna Frälsaren,
Jesus Kristus.
Många ansvariga i kyrkorna är alltså
vissa om att så här är det att vara evangelisk-luthersk, att följa Jesus,
att vara kyrka. Man anser sig ha rätt. Det hjälper inte vad än Jesus och
hans apostlar sagt om läran och tron och om livet, om sanningen och
kärleken. Det är inte förpliktande för oss, menar man. Därmed förnekas att
Guds ord är sanning. Men Jesus, Guds Son, har sagt: "Himmel och jord skall
förgå, men mina ord skall aldrig förgå", Matt 24:35.
Vad kan vi göra?
Vad kan vi göra för att avslöja den
stora lögnen, som till så stor del behärskar de ansvariga i kyrkorna? Hur
ska de, som kommit fel i läran och tron få ett styng i sina samveten och
sina hjärtan och se sitt ansvar inför Gud och för människors frälsning?
Bara Gud har den förmågan. Men han äger den i fullkomligt, obegränsat
mått. Därför må vi bedja Herren om en präst- och biskopsväckelse och inte
upphöra med våra böner. Det kan hända att Herren har övergivit de fallna
delarna av våra kyrkor i Norden. Men detta vet vi inte. Därför ska vi
bedja att Guds Helige Ande låter undret ske, att en biskop här, en präst
där i sitt hjärta får stynget, som leder till omvändelse och sann tro och
att denna väckelse sedan får sprida sig och påverka präster och kyrkfolk.
Profeten Daniel ber i kap. 9:18-19 en bön, som är lika aktuell i dag:
"Hör nu, du vår Gud, din tjänares bön
och åkallan, och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom, för
Herrens skull. Böj, min Gud, ditt öra till oss och hör. Öppna dina ögon
och se vilken förödelse som har drabbat oss, och se till staden som är
uppkallad efter ditt namn. Ty det är inte på grund av vår rättfärdighet
utan på grund av din stora barmhärtighet som vi kommer inför dig med våra
böner. O Herre, hör, Herre, förlåt! Herre, lyssna och utför ditt verk utan
att dröja - för din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk är
uppkallade efter ditt namn.
Vare sig Gud har tagit sin hand ifrån
de avfallna kyrkorna i Norden eller inte, vad kan vi, som vill vara trogna
kyrkans ursprungliga bekännelse, ytterligare göra? Är det inte dags för
oss i de olika bekännelserörelserna och för alla som bekänner Guds ords
sanning, att mötas och tala oss samman inför Guds ord och vår bekännelse -
inte för våra rörelsers skull utan för människornas skull. Deras frälsning
och evighet står på spel. Jesus ber ju för oss inför Fadern: "jag ber att
de alla skall vara ett, såsom du Fader är i mig och jag i dig, och att de
skall vara i oss, för att världen skall tro, att du har sänt mig",
Joh.17:21.
missionsprovinsen.se
Gå tillbaka till Svenska sidan
|