Av Thorbjörn Johansen

Jüri Lina:

"Det fanns tjekister som brukade sprätta upp magen på sina offer, varpå de tog ut en del av tunntarmen, spikade fast den vid en telegrafstolpe och tvingade de olyckliga med piskslag att springa runt stolpen, tills hela tarmslingan rullat upp sig och offret rosslande fann sin död."

s. 93, Under Skorpionens Tecken, Förlaget Referent, Stockholm 1999. Andra upplagan.

Denna historia finns även relaterad i en missionsbok från 1936 som heter
Ryssland i profetians ljus av Gustaf Dahl; andra upplagan, Halls/Jönköping.

På sidan 75 läser vi följande:

"En präst greps under gudstjänsten i sin hydda; man skar upp magen på honom och spikade fast hans tarmar vid en telefonstolpe, och sedan jagades den olycklige mannen runt stolpen tills alla inälvorna dragits ut och han föll död ned."

De två utsagorna verkar märkvärdigt lika

Från ett visst håll har det påståtts att Linas bok bara är konspirationsteorier. Men skulle Lina citera en missionsbok från 1936? Han var ju inte ens född då!

"Är man trogen i det lilla, så är man trogen i allt." Så är det.

Vi läser vidare i G. Dahls sensationella missionsbok

I Kalifornien blev man en dag under sommaren 1935 så förargad på de kommunistiska agenternas verksamhet bland skördearbetarna, att en skara på 200 man stormade dessa agenters hus, rakade deras innevånares huvuden och insmorde delinkventerna i tjära, varefter de doppades i fjäder och utvisades ur staden.

I Sydsvenska Dagbladet den 8 september 1935 förekom en artikel angående de rödas verksamhet under sommaren. Där stod bl a "De röda mullvadarna ha varit särskilt ivriga i farten under den sista tiden. I Frankrike hade vi som bekant de otrevliga uppträdena i Brest och Toulon, vilka endast kunde kväsas med militär hjälp och som kostade flera döda."

I Norge trängde kommunister in på ett batteri, försökte skära av de elektriska ledningarna till detta, och skulle antagligen ha kört soldaterna från kanornerna om dessa ej ilsknat till och drivit bort dem med gevärskolvarna.

En amerikansk tidning föreslår att det upprättas en internationell polis mot det kommunistiska mullvadsarbetet.

De som är bekanta med förhållandena i Ryssland under sovjettiden vet också att regeringen, som ska vaka över religionsfriheten, och förhålla sig lika neutral till gudstron som till gudlösheten uteslutande består av medlemmar ur det allenahärskande kommunistiska partiet, och att partiet fordrar deltagande i den antikristna propagandan och ställer kyrkans tillintetsgörelse som en av sina huvuduppgifter.

Jemelian Jaroslavskij

Jemelian Jaroslavskij (1878-1943) var en jude som egenligen hette Minei Israilevich Gubelman och var från från Chita, då huvudstad i Transbaikal Oblast. Hans föräldrar var där i politisk exil. Hans första arbete var som bokbindare. (Wikipedia)

Han blev med tiden (frånsett judendomen) den värste religionshataren i Sovjet, och lät tjekan utföra de bestialiska morden på lutheraner och ryskortodoxa, etc.

Jaroslavkij ansåg att religionen inte var en privatsak. Partiet fordrar vida mer än att man bara bryter med varje form av gudstjänst. Partiet kan överhuvudtaget icke tillåta att i dess mitt existerar religiöst inriktade människor. Varje (alla) partimedlem måste taga livlig del i den antireligiösa propagandan, ansåg han, fast han själv tillhörde den judiska religionen. Gudlöst.

Ett exempel hämtat från svensk missionspress 1935 från ett koncentrations läger vid Vita Havet:

De här sammanförda tvångsarbetarna hade dagarna före en stor religiös högtid i en ledande sovjettidning läst något om att regeringen numera ville värna om om religionsfriheten. Uppmuntrade härav bad de kommendanten om rätt att få en enda dag ledig för att fira högtid på fädernas vis. Deras anhållan blev bryskt avvisad och när en del av dem ändå framhärdade, utsattes de för ett ohyggligt övervåld.

Det sägs:

"Soldaterna kastade sig över oss, band ihop grupper om 8 män, som släpades efter häst till arbetsplatserna. En hemsk syn. Några föll och trampades ned. Alla uppgav hjärtskärande skrik. Bara några meter kunde männen släpas. Därefter lösgjordes de och låg då i snön och snyftade. Så fördes de bort och låstes in i en mörk arrest – en fuktig håla i jorden, där de lämnades utan hjälp. På snön syntes blodiga spår. Många av dessa, som bundna släpades efter häst, fick armar och ben avbrutna. En dog följande dag. Så firade vi högtid denna gång säger en källa."

Att bolsjevikerna arbetade framgångsfullt med att utrota präster, kyrkor och verksamhet framgår av följande uppgifter:

I januari månad 1935 fanns ännu 32 lutherska präster i Sovjet. I juni bara 19 och i slutet av juli 1935 bara 11. Före förföljelsen fanns det i Sovjet 300 evangeliskt lutherska präster.

Andra femårsplanen i Sovjet var ägnad att genomföra religionens död (Kyrkor under Korset, samma år).

När detta skrevs hade Sovjet följande antirelgiösa paroll:

"Så länge vi leva, vilja vi kämpa emot Gud. Vi vilja driva honom bort till hans högsta himmel, och vart han än tager sin tillflykt, vilja vi underkuva honom."