Av Thorbjörn Johansen EAEC, den 21 juli 2013

Den 26-28 januari år 2000 ägde en stor internationell konferens rum i huvudstaden kallad Stockholms internationella forum om förintelsen. Det uppmärksammades och dominerade media i minst en vecka. Även andra stora och dyra förintelsekonferenser har hållits sedan dess, där man bjuder in judiska talare från hela världen och smörjer kråset med något gott. Denna första gigantiska konferens var som ett slags kyrkomöte för vad som, med förlov sagt, blivit västerlandets nya religion. Liksom kristendomen är Förintelsekulten en lära som säger att frälsning är bara möjlig för de som bekänner sin skuld och är beredda till bot och bättring. I förintelsekulten är det inte Jesus Kristus som frälser världen genom sin offerdöd på korset. Istället är det den historien igenom pinade judenheten som möter sitt Golgata i nazisternas koncentrationsläger, och genom sitt ojämförligt stora lidande frälser mänskligheten till en ny världsordning, där det påstås att demokrati och respekt för människolivet ska råda. Det kan man också se av staten Israels stora antal aborter . . .

Denna seger över det onda är emellertid alltid hotad, och därför måste vi ständigt erinra oss det judiska lidandet i koncentrationslägren, döden i gaskamrarna. Alla västerländska folk måste också erkänna att de har syndat genom tankar, ord, gärningar och underlåtelser.

Man får inte kritisera staten Israel, att judarna i hög grad kontrollerar finanserna och media, att judarna spelade en mycket stor roll i den "ryska" revolutionen eller att de är skyldiga till Kristi korsfästelse, etc. För då är man en antisemit!

De som får komma till tals i debatten känner till gränserna för vad som får sägas (och tänkas) och ser ängsligt till att hålla sig inom dem.

Dödslägren blir vallfartsmål för ungdomen: inpräntandet av det judiska lidandet under andra världskriget och de överlevandes vittnesmål, höjda över all källkritisk och vittnespsykologisk granskning förmedlar förintelsens budskap i klassrummen. I denna "levande historia" måste betoningen vara på levande, en personlig och stark emotionell upplevelse av insikt. Trots att man mest talar om död.

Konferensens slutdeklaration reflekterar denna kollektiva skuld till det judiska folket. Bara i en av totalt åtta punkter saknas ordet förintelsen. Sedan andra världskriget har det begåtts ca hundra nya folkmord. Människor har mördats för att de är en minoritet som brännmärkts och demoniserats av en majoritet eller en förmögen statsklick.

Man kan påpeka det absurda i det ständigt upprepade påståendet att det gått ut alldeles för litet information om den, förintelsen (i bestämd form). Sanningen är den att svensk ungdom idag knappast har några historiska kunskaper om något annat. Den dåvarande statsministern Göran Person är för övrigt ansvarig för att historia avskaffades som kärnämne på gymnasiet. Detta initiativ, Levande Historia, och konferensen var Göran Perssons eget. Tror man. Men jag tror att det var hans judiska sambo Anitra Steen, chef för Systembolaget som gav honom tipset.

Jag missunnar inte judarna att minnas sin förintelse, men de borde försöka att bättra på sin image av Israel. Men framför allt bör de erkänna sin mycket framträdande roll i skräckväldet Sovjetunionen där de utförde sina värsta illgärningar. Det var också en förintelse men med betydligt fler offer, minst 20 miljoner.

I en ofta visad journalfilm låter de påskina att de vita styrkorna avrättade alla bolsjeviker på fläcken, vilket ger en mycket skev bild av det verkliga händelseförloppet. Att Smersh dödade ryska bönder för nöjes skull, vilket också framgår av en film med skrattande och retfulla judiska bolsjeviker framför de nyligen hängda bönderna.

SLUT

Källa: Jonas De Geer: Motströms, Nordiska förlaget 2009.

Copyright © 2013 – European American Evangelistic Crusades (EAEC), Inc.
P.O. Box 166, Sheridan, California 95681 USA