Stanley Sjöberg är numera katolik

Thorbjörn Johansen

Stanley Sjöberg som är en av pingströrelsens mest välkända pastorer i Sverige idag, påstår att han inte tror på Bibelns budskap om den dubbla utgången vid den yttersta dagens dom.  

Vi ber att få belysa ovanstående påstående genom att återge en artikel av Ingemar Furberg med namnet: "Hurdan är Gud egentligen" ur Tidskriften Biblicum nr 1, 1990 sid. 33. Begrunda detta:

Hurdan är Gud egentligen

Fråga

Mig tycks det mycket underligt att biskop Krister Stendahl kan säga att han inte tror på ett liv efter detta och att pastor Stanley Sjöberg kan påstå att han inte tror på den dubbla utgången vid den yttersta dagens dom. Mig tycks detta så underligt, men samtidigt är det som om jag skulle dras och lockas av tankar i denna riktning. Jag frågar mig ofta: "Hurdan är Gud egentligen?"

Biskop Stendahl har vid flera tillfällen förkunnat att han för egen del inte tror på ett evigt liv. Det är tydligen en lättnad för honom att få framföra detta. För den som inte har lärt känna det kristna evangeliet och tror det måste det vara något mycket oroande att en gång stå inför Gud, den helige och rättfärdige. Luther nämner om hur han före sitt reformatoriska genombrott led av så svåra anfäktelser att han många gånger önskade sig att Gud inte fanns. Så länge Guds rättfärdighet för honom innebar Guds vedergällande rättfärdighet, att han belönar det goda och bestraffar det onda, stod "helvetet öppet för honom".

Men när hans ögon öppnades och han i evangelium såg att Guds rättfärdighet i Rom 1:17 betyder "rättfärdigheten från Gud", den som skänks syndaren som en fri och färdig gåva att tas emot i tro, då brister Luther ut i jubel. "Var man må nu väl glädja sig."

Han hade funnit frälsningen, en hel och full frälsning. Han hade vunnit frälsningsvissheten. Liksom Gud genom aposteln Paulus undervisning "öppnade Lydias hjärta, så att hon aktade på den undervisningen" (Apg 16:14), så öppnade Gud genom Paulus brev till romarna Luthers hjärta, så att han trodde evangeliet om syndares rättfärdiggörelse av nåden, genom tro på Jesus Kristus.

Men sådana öppnade ögon har Stendahl inte fått. Stendahl är en mycket känd teolog, känd framför allt för sin utläggning av rättfärdiggörelsen och för sin framställning av samvetsprocessen hos Paulus. Han talar om Paulus "robusta" samvete, om hur denne verkligen inte var besvärad av samvetsnöd. Samtidigt förklarar Stendahl att rättfärdiggörelsens artikel inte intar en central plats i Paulus teologi och att den inte har med frågan om syndares rättfärdiggörelse och förlåtelse att skaffa. Stendahl kan till och med påstå att syndaförlåtelsen intar en undanskymd plats hos aposteln. Stendahl har inte fått upp ögonen för apostelns undervisning om synd och nåd.

Stanley Sjöberg har vid flera tillfällen påpekat att han studerat katolsk teologi. Han talar om hur "människor, som sagt nej till Kristus, efter en smärtsam renande process kommer att stå i total gripenhet inför Guds härlighet" och avser då med denna process reningen i skärselden.

Den rening i skärselden som varje katolik måste genomgå en kortare eller längre tid blir av Sjöberg förbehållen dem som "sagt nej till Kristus" och som "när djävulens inflytande slocknat släpps ur sitt fängelse." Den rening från synd som Kristus utfört och som förkunnas i Bibeln (Hebr. 1: 4), den kompletteras alltså sedan av den rening som skärselden ("skära" = rena) utför åt dem som i sitt jordiska liv förkastat evangeliet.

Men när Hebreerbrevets författare förkunnar hur Gud "nu, på det yttersta av denna tid, har sänt sin Son, som har utfört en rening från synderna och genom sin makts ord bär allt", då manar han adressaterna att akta på det ordet och frågar: "Hur skall vi kunna undkomma, om vi inte tar vara på en sådan frälsning?" (Hebr 1: 2, 4, 2: 1ff). Det är inte underligt att människor dras och lockas av en förkunnelse att Kristus inte skall komma igen och att det inte kommer att bli en yttersta dom. Flera människor i vårt land har betygat vilken lättnad det var för dem, när de hörde präster och teologer förklara att det inte skulle bli någon domedag. Den lättnad de känner visar hur sant det är som Paulus säger, att "lagens verk är skrivna i människornas (hedningarnas) samveten" (Rom 2:14f). Föreställningen om en yttersta redovisning finns hos alla folk. Lagens verk slår ner samvetet och ger skuldkänslor. Hur stark denna skuldkänsla är visar det faktum att människor, som inte känner evangeliet eller någonsin hört det, är väl medvetna om den kommande räkenskapsdagen.

Biskop Runestam fällde för några årtionden sedan de orden att "människor förr frågade efter en nådig Gud, men att de nu frågar efter en mening i livet." Runestam ville därmed ha sagt att människor "i våra dagar" ställer livsfrågan på ett helt annat sätt än förr. Skuldproblemet skulle inte längre vara brännande för "den moderna människan". Ingenting kan emellertid vara felaktigare. Vi kan här bara hänvisa till de tusentals terapeuter som har som sin uppgift att bearbeta människors ångest. Skuld och skuldkänsla är något som redan finns. Den förträngs ofta. Men bakom ett berg av komplex och mindervärdeskänslor "inför människor" ligger ofta något djupare - samvetets anklagelse. Där präster mycket raljant förklarar att "vi inte skall skuldbelägga människor" och därmed förutsätter att skulden är något som tillförs människor utifrån, där utgår utbildade terapeuter och socialvårdare från skuldens och ångestens realitet och säger att vi måste hjälpa människor att bearbeta sin skuld.

Det finns i vår tid gott om skuldtyngda människor. Lagen är ju någorlunda känd. Någon verklig hjälp får man inte genom att fråga sig själv: "Hurdan är Gud egentligen?" Den frågan leder endast till att människor i ångest tecknar sin egen "gudsbild". Men en sådan gudabild ger ingen frälsning. Den ger bara människor ännu en tung börda. Hur skall jag kunna bearbeta guden, så att han blir vänligt stämd mot mig?

Det kristna evangeliet förkunnar något helt annat

Det kristna evangeliet förkunnar något helt annat. Det säger att skuldproblemet är löst. Det har Jesus gjort genom att som vår Ställföreträdare taga på sig vår skuld och avlyfta den. Skulden är betald. »Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus» (Rom 8:1). Det är också vår förhoppning att vår tidskrift skall till tidskriftens läsare få förmedla den kraftiga tröst som Skrifterna ger.

SLUT CITAT

Gå tillbaka till Svenska sidan