Rasismen i Tredje Riket

Av Toby Johansen EAEC 24 2008-02-24, updat. 2009-06-19

 

Vid Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget, var det bara ett fåtal av de läkare som hade varit med i eutanasiprogrammet (dödshjälp) och experimenterat på fångar i koncentrationslägren, som ställdes inför rätta. Pfannmueller, psykiatriker och chef för en institution i Hitler-Tyskland där många barn dödades under denna tid, vittnade om att lagarna stiftades under nazisternas regim medan idéerna var flera årtionden gamla.

Grundlinien der Rassenhygiene

Dr. Alfred Ploetz skrev år 1895 sin bok Grundlinien der Rassenhygiene (Riktlinjer för rashygien) Han grundade år 1905 det tyska Gesellschaft für Rassenhygiene, ett sällskap som hade ca 350 medlemmar, mest professorer, under åren fram till första världskriget. Rashygien och eugenik var begrepp som sågs som utbytbara i Tyskland. Rashygienen var förbunden med Gobineaus antropologi, som sysslade med att mäta kranier, hårfärger, ögonfärger och dylikt för att visa på olika rasmässiga kriterier. 

Ploetz

Ploetz föreslog att man skulle välja ut de mest intelligenta och välutvecklade människorna, för att få en bättre och mera rättvis värld. Han föreslog att en panel av läkare skulle bestämma om ett nyfött barn skulle få leva eller inte. Var barnet skadat på något sätt skulle det dödas med en liten dos morfin, och föräldrarna fick skaffa ett friskt barn i stället. En av Ploetz studenter, Fritz Lenz (1887-1976), skrev böcker som förmedlade Ploetz "vetenskapliga begåvning." Adolf Hitler använde dessa teorier i boken Mein Kampf efter att ha läst Menschliche Erblichkeitslehre and Rassenhygiene av Lenz och två andra.

Reichsführer Adolf Hitler, Dr. Ploetz, Reinhard Heidrich, Dr Mengele, och SS Sturmbannführer Himmler levde på en annan planet än vi (Bodekull). Heidrich, en judisk familjefar som tog fram fiolen hemma hos hustrun och barnen, planlade samtidigt den slutliga lösningen. När Himmler studerade en avrättning i ett koncentrationsläger spydde han dock kraftigt.

Madame Helena Petrovna Blavatsky 

Det man först lägger märke till på den bild av Mme Helena Blavatsky som finns på den svenska avdelningen av Teosofi-Sällskapets hemsida, är ett par stickande, bleka, förmodligen blå ögon (fotot är svartvitt). De har ett så ruskigt, hatfullt och vilddjursaktigt uttryck, att man redan börjar ana förintelsens demoner. Någon gång före världskriget började Hitler forska i Mme Blavatskys ockulta skrifter.

Blavatskys böcker var fulla av mysterier, mycket gångbara i de adliga ryska kretsar som hon rörde sig i fram emot slutet av 1800-talet, då en undergångstämning började breda ut sig inom furstehusen, ja, till och med i tsarens residens Tsarskoje Selo utanför Petersburg. Överklassen levde ett utsvävande liv, med ständiga fester och ett ständigt jagande efter nya kickar. Madame Blavatsky höll spiritistiska seanser i vilka hon kunde sprida sina lärospån från frimurarlogerna, som exempelvis astrologi, hemligheter från egyptisk och hinduistisk religion och, framför allt, dyrkan av "ljusbäraren," Lucifer eller Satan:

”…visdomsguden, även kallad Thot, Tat, Seth och Sa-tan, och han var, vidare, betraktad från sin onda sida, Typhon, den egyptiske Satan, som också var Set.” (H. Blavatsky: Isis Unveiled, vol 1, 1877)

Den kristne författaren Bill Schnoebelen, före detta satanist och utövare av svart magi, skriver i sin bok Twice The Child of Hell  att den egyptiska dyrkan av Set var särskilt avskyvärd: ”…i det gamla Egypten dyrkades Set med obscena, homosexuella ritualer.” Ritualerna var så ruggiga och förnedrande att ”senare härskare i Egypten rev ner sina tempel och obelisker och försökte fördriva utövarna ur landet.” När Adolf Hitler läste Blavatskys Hemliga Doktrinen, fick han ett djupt hat mot judar och det närde hans tanke att judarna var en underlägsen ras som hotade den ariska rasens renhet.

Ockultisten Bailey, som mellan åren 1919-1948 och med hjälp av sk andeguider nedtecknade sitt verk Förkroppsligandet av Hierarkin i fortlöpande böcker, kallar judarna för ”en ras på lägre utvecklingsnivå och bara intresserade av pengar” ett tema som Hitler gärna tog upp. Det judiska folket låg enligt Hitler väldigt risigt till i inkarnationskedjan; de var förstörda av ”dålig karma”. Denna åsikt delar han med den nutida New Age-aposteln och filmstjärnan Shirley McLaine. Hon anser inte att förintelsen var så farlig. ”Det var ju bara deras kroppar som dog. Och förresten hade judarna väldigt dålig nationell karma.” (ur en artikel om New Age i Svenska Journalen nr 8, 1991). Hitlers egen karma var dock på topp:

”Många tyckte att den dåligt utbildade Adolf Hitler var den mest gudabenådade talare världen skådat” och tyska kvinnor tyckte att han var ”hövlig, charmerande, välpolerad och stilig. Kanske var det Hitlers hypnotiska ögon som gjorde dem dödligt förälskade.”

(Buechner/Bernhart: Hitler’s Ashes – Seeds of a New Reich, 1989)

Sina fiender mötte Hitler helst personligen. Den demonbesatte Adolf Hitlers blekblå ögon utstrålade en betvingande ockult kraft som bland annat fick den brittiske premiärministern Chamberlain ur balans vid mötet i München 1938.

Dödens Brödraskap

Vid tiden för första världskriget var Hitler djupt engagerad i sådana ting som den germanska mystiken, antika nordisk-ariska gudasagor; hedniska myter om stolta män som ingått blodsband, bytt korset mot svastikan och deltog i riter med svart magi och sexuella perversiteter. Detta blev våldsamt berusande för både själ och sinne, men förberedde Hitler för den ultimata erfarenheten; medlemskapet i ’Dödens Brödraskap’, eller det ockulta Sällskapet Thule(1919). Fylld av ockult barlast från Allmänna Biblioteket i Wien kom Hitler till München och blev där bekant med Dietrich Eckhart och Alfred Rosenberg. Dessa  var båda medlemmar av Sällskapet Thule – namnet kom från legenden om det fornnordiska urhemmet Ultima Thule. Sällskapet Thule bildades 1918 som en loge under moderlogen Germanenorden i Berlin.

Germanenorden uppstod före första världskriget, och var en hemlig antisemitisk frimurarorganisation. Som medlemmar i Germanenorden accepterades bara män av rent ariskt blod. Sällskapet sysselsatte sig med att studera den germanska mytologins innebörd och symbolvärde. Varje lördag var sällskapet samlat på Hotel Vier Jahrenzeit i München, där man utförde det ceremoniel som förväntades av ett sk esoteriskt sällskap. Man hade ett gradsystem, en trohetsed, och som vi ska se, de säregna initiations- riter som kännetecknar ett hemligt sällskap av frimurarkaraktär. Hakkorset fanns redan då i Sällskapet Thules emblem och man hälsade varandra med ett Sieg Heil. Ur denna miljö växte nazistpartiet fram.

Den som undersöker Thules medlemsregister finner en rad personer som skulle spela en framtida roll i nazistpartiet. Där finns bl.a. Rudolf Hess, Hitlers ställföreträdare, Gottfried Feder, ekonomisk expert, Wilhelm Laforce och Max Sesselman, som båda deltog i den sk Ölkällarkuppen 1923 och Hans Frank, Hitlers juridiske rådgivare och sedan generalguvernör i det ockuperade Polen.

I Thulesällskapets gästbok finns fortfarande medlemmarnas namn: Anton Drextler, ledare för DAP, det första nazistpartiet; Dietrich Eckhart, Hitlers ”vän och andlige vägledare”; samt Alfred Rosenberg, som var nazisternas parti-ideolog. Även Hitler själv finns med i Thules bevarade gästbok från tiden.

Det finns en del märkliga uttalanden av Führern som tyder på ockultism. Här är två av dem:

1.     ”En ny tid av magisk tolkning av tillvaron är i antågande. Den kommer att tolkas från viljans synpunkt, inte från förståndets.” Vilja är en egenskap som betonas starkt också i New Age.

2.     ”Det finns en sak, som är farlig, och det är också den som jag har övertagit från frimurarna:

De bildar en slags adel och skiljer sig från andra genom speciella seder. De har utvecklat en esoterisk lära, som inte kan nedbringas till enkla satser; man kan bara genom symboler och riter invigas till gradvis högre insikter. Den hierarkiska uppbyggnaden och invigningen genom symboler och riter, dvs inte genom att upplysa förståndet utan genom att befrukta fantasin med hjälp av magisk inverkan från kultsymboler detta är stora och farliga element som jag övertagit.” (Herman Rauschning: Samtal med Hitler 1940)

 Dessa ord visar på att han hade en ingående kunskap om ockulta sällskaps uppbyggnad och tradition, som han tänkte applicera på nazistpartiet, särskilt på SS, som bildades redan år 1925 i München. En del historiker betraktar Schützstaffel felaktigt som enbart Hitlers privatarmé…    

Historiens kusligaste orden

Den organisation inom nazistpartiet som gick längst i strävan i att organisera sig som en hemlig orden var Schützstaffel, SS. En av dess ledare, Hauptsturmführer Dieter Wislicheny (en av Adolf Eichmans medhjälpare) gjorde beskrivningen: SS är ”ett slags ny religiös sekt med egna former och sedvänjor…”

Dess högste ledare, Reichsführer-SS Heinrich Himmler var en obotlig romantiker, som vurmade för de forgermanska riddaridealen och trodde själv att han var en reinkarnation av Henrik Fågelfängaren, en av Ödesspjutets tidigare ägare. Han lät för 13 miljoner riksmark restaurera den då fallfärdiga ruinen av slottet Wevelsburg nära Paderborn i Westfalen. I den stora bankettsalen på slottet lät han installera ett runt bord med 12 tronlika stolar, likt Kung Artur och riddarna kring runda bordet. Här samlade Himmler sina högre SS-ledare likt en häxcoven. Vad för slags nattsvarta planer som drogs upp kring detta bord kan man bara fantisera om, men mycket torde ha varit ockult mystik om den ariska rasens förädlande;  med ett förflutet som hönsfarmare hade ju Himmler en viss erfarenhet inom detta område.

Himmler var influerad av sin magiske mentor – ockultisten Karl Maria von Wiligut (1866-1946)  Wiligut tog bl. a. initiativet till bildandet av germanerorden på Wevelsburg. Wiligut anslöt sig till SS 1933 under namnet Karl Maria Weisthor. Under sin tid i SS från 1933 till 1939 steg Wiligut snabbt i graderna, från SS-Hauptsturmführer till SS-Brigadenführer (från kapten till generallöjtnant). En av de egendomligaste suborganisationerna inom SS var deras ockulta byrå, Ahnenerbe Forschnungs und Lehrgemeinschaft, en organisation som gjorde pseudovetenskaplig forskning kring tidig germansk civilisation och historia. Men även rasforskning och antropologiska experiment stod på dagordningen. Vad man sysslade med i övrigt vet väl ingen säkert. ”Das Ahnenerbe” leddes av en viss SS-Sturmbannführer Wolfram Sievers som vid krigsförbrytarrättegången i Nürnberg dömdes till döden för sitt deltagande vid insamlandet av kranier från som det hette ”judiskt bolsjevikiska kommissarier”. När nazisten Sievers ställdes inför rätta visade han inte det minsta tecken på mänskliga känslor. Begreppet medlidande var för honom helt och hållet främmande. Han befann sig någon annanstans och lyssnade till helt andra röster.

Ahnenerbe hade grundats på initiativ av Sievers andlige lärare, Friedrich Hielscher, som stod i ett nära och hemlighetsfullt vänskapsförhållande till den svenske upptäcktsresanden Sven Hedin, som i sin tur hade nära kontakter med geopolitikern Haushofer. Denne var genom sin assistent Rudolf Hess bekant med Hitler och gjorde ofta besök på fästningen Landsberg, där Hitler avtjänade 5 år för Ölkällarkuppen i München (Öl, alkohol och olika droger spelar mycket stor roll för ockultister).

Två år efter grundandet 1935 gjorde Himmler Ahnenerbe till en officell organisation som knöts till SS. Dess huvudsakliga uppgift var att bestämma arvet efter den indogermanska rasen och meddela detta till det tyska folket på ett lättfattligt sätt. Dessa uppgifter skulle lösas med rent vetenskapliga metoder. Med andra ord man ställdes hela det rationella tyska tänkandet till det irrationellas förfogande. En nära medarbetare till Sievers var SS-Hauptsturmführer, professor August Hirth vid anatomiska institutionen vid universitetet i Strassburg. Det var han som var beställare av de judiskt bolsjevikiska kranierna som insamlades bland krigsfångarna i öster och sändes till honom, konserverade i speciella plåtburkar.

En kuslig inblick i denna verksamhet får man av ett brev avsänt av föreståndaren för ”Das Ahnenerbe”:

Berlin den 2/11 1942 - Hemligt -

Till: SS-Obersturmbannführer Dr. Brandt

Käre kamrat Brandt, som Ni vet har SS-Riksledaren förordnat att SS-Hauptsturmführer professor Hirth skall få alla resurser han behöver för sin forskning. För vissa antropologiska undersökningar - jag har redan rapporterat om dem till SS-Riksledaren - erfordras nu 150 skelett av lägerfångar, närmare bestämt judar och de skall tillhandahållas av lägret i Auschwitz…

Med kamratlig hälsning

Heil Hitler - Er Sievers 

Brevets mottagare, Dr. Rudolf Brandt, var också Himmlers personlige adjutant. Han dömdes till döden i Nürnbergrättegångarna. I detta sammanhang vill jag gärna nämna att amerikanske pansargeneralen George Patton insisterade på att rätten i Nürnberg skulle ta upp det ockulta inflytandet över nazismens inre kärna. Detta motsatte sig rätten bestämt. Detta är myndigheters vanliga sätt att så gott som aldrig gå till roten med det onda. Kanske kunde vi avstyrt mycket av denna världens elände om vi hade brytt oss om varandra litet mer. Men kraften till detta äger vi inte själva, ty den finns bara när människan blir förvandlad genom Guds kärlek.  

SS beskrivs officiellt som Hitlers privatarmé vilken efterhand tog kontroll över polisen, Gestapo och tyska armén. Men de var listigare än så – och som organisation finns de möjligen kvar än idag. Den ockulta jesuitorden och även forngermanska riddarordnar var förebilder för Heinrich Himmlers SS.

Himmler och hans ockultister ville omedelbart ersätta kristendomen med nyhedendom. Alla SS-män i vardande fick gå seminarier i s.k. runmagi och nordisk mytologi. Man tänkte även så småningom bilda en suverän SS-stat utanför det Stortyska Riket i det gamla Bourgogne, där endast SS skulle regera. När man tittar på denna räcka av indicier och ockulta samband, kan man inte annat än dra slutsatsen att nazisternas ideologi hade ockulta rötter.

Tysklands antropologiska institut utfärdade många expertutlåtanden om rastillhörighet. Chefen för institutet, professor baron Otmar von Verschuer, inledde ett samarbete med sin före detta assistent, Joseph Mengele, som då blivit doktor vid koncentrationslägret i Auschwitz. Mengele skickade forskningsmaterial till institutet bestående av bl. a. konserverade ögon från mördade zigenare, skelett från ryska judar, serum från av Mengele personligen tyfusinfekterade tvillingar och inre organ från mördade barn.

Mengele gjorde experiment på lägerfångar som kyldes ned till mellan –2 till –12 i en vattentank för att man skulle kunna ta reda på hur flygare påverkades av sträng kyla i sina flygplan. Detta slutade oftast med att fången dog.

I februari 1945 började von Verschuer förstöra alla dokument som bevisar vad som försiggått vid institutet. Efter krigsslutet påstod han och samtliga övriga medicinare, antropologer och psykiatriker som varit inblandade i det rashygieniska arbetet att de ingenting visste om mord, förföljelse och grymheter. Benno Müller-Hill sammanfattar: Några döms till fängelsestraff av domstolar. Andra begår självmord. Resten återgår till att återuppbygga det vetenskapliga livet i Tyskland.

Hitler, som beskrev sina idéer genom ett mer eller mindre offentligt rastänkande, som bara blev tydligare allt efter som de tolv åren vid makten gick förbi hade lånat mycket från Ernst Haeckel.

Den gamle rasistiske professorn var eugenikens och eutanasins fader och var inspiration för Hitler när han tillsammans med andra nazister utformade sina dödshjälpsprogram för fysiskt och psykiskt handikappade, som inte är glömda, fast vissa drabbade gärna ser att det ENBART talas om judiska offer…

Haeckel trodde att människorna var uppdelade i "olika raser," lika skarpt avgränsade från varandra som arterna i växt- och djurriket. I kampen för existensen var de lägre och svagare "raserna" dömda att dö ut, och även i detta tycks Hitler plagiera Haeckel. Man behöver bara studera deras inbördes rasdefinitioner. För Haeckel var de mentala skillnaderna mellan djuren och de "lägst stående" människorna mindre än de mellan de "lägst stående" och de "högst stående" människorna." Likadant såg Hitler på det.

Naturlig Skapelsehistoria, den viktigaste boken av professor Ernst Haeckel är nu 90 år gammal. Den skrevs med ambitionen att ge en sann naturvetenskaplig beskrivning av Charles Darwins lärosatser från "empirins och filosofins närmaste växelverkan, ömsesidigt hopflätade i varandra."

Ambitionen var högt ställd, men resultatet är generande mätt med dagens mått. Sällan eller aldrig har det funnits en bok med så många dogmatiska uttalanden i som denna. Det formligen kryllar det av bisarra doktriner och falsifikat, och hade det inte varit för att han ansågs vara den som mer än någon annan bidragit till att utvecklingsteorierna  fått gehör hos de som hatar Gud, vore han inte värd vår uppmärksamhet.  Kollegor till Haeckel var kritiska. Han tvingades medge i en tysk tidning att han hade förfalskat teckningar av embryon för att uppnå överensstämmelse mellan fakta och teori. Men då var lavinen ändå i full gång och inget tycktes kunna stoppa den och enligt Haeckel kunde inte naturlagarna existera utan utveckling, vilken alltid måste ha sitt ursprung i evolutionen. För att Gud skulle vara inblandad, enligt utvecklingsläran, krävdes det att Gud fanns före evolutionens början och det gjorde han inte, enligt Hitler och Haeckel.

Utan att på något sätt få det att framstå som en komplimang, tycks också höga nazistiska judar ha börjat inse att så kallade "vanliga judar" genom förföljelser hade blivit fysiskt starka. Deras överlevnadskraft sades det, låg djupt rotad i deras fysiska tillstånd. Denna idé finns även i Adolf Hitlers Tischgespräche (bordssamtal), nämligen att 'Der Jude ist der klimafestete Mensch der Erde,' judar är de enda varelserna som är kapabla att inrätta sig själv efter varje klimat och skaffa sig en stadig utkomst såväl i Lappland så väl som i tropikerna. Adolf Hitlers uppfattning av det historiska förloppet var bundet till hans accepterande av naturlagarnas överhöghet. 

Han ansåg att västerlandets civilisation hade fördunklat det sanna förhållandet mellan människa och natur. Någonting i människors kunskap om oss själva hade någon gång gått förlorat. Det var inte förvånande tyckte han – för Hitler var kristendomen själva boven i dramat.

I Tischgespräche uppehöll sig Hitler ovanligt mycket kring kristendomens ondska och erbjöd tyskarna en ny tro som skulle vara rotad i naturen. Men även de nyaste studier av Hitlers sinnelag avslöjar hans enorma dekadens.

Bland medlemmarna av det rasistiska sällskapet Artamanen, fanns Heinrich Himmler, ledare för SS, samt även Rudolf Höss, Auschwitz's kommendant och vidare Walther Diarré, Hitler's jordbruksminister och arkitekt för livet i de ockuperade områdena i Öst-Europa. Genom dessa och Artamanen, uppfann Ernst Haeckel och hans eugeniker mer än ett sätt att inge Welträtsel i det Tredje Riket och de av Tyskland ockuperade länderna.

Lebensborn

Inte ens småbarn och ofödda kom undan de nazistiska darwinistiska rasdårarna.

Lebensborn var ett projekt drivet i Nazityskland, där man gav unga ogifta "renrasiga" kvinnor möjligheten att föda barn i hemlighet. Innan de fick åka dit kontrollerade SS deras och barnens fäders släktträd för att vara säkra på att de var arier. Barnen döptes enligt en ritual, som var en blandning av asatro, kristendom och nazism. Vid dopet fick de gåvor som tillverkats av fångar i Dachau.

Man räknade med att de små barnen när de växte upp skulle bli tredje rikets nya ledare. När de var runt ett år gamla adopterades de bort till garanterat "ariska" familjer, många till SS-män. Var några barn handikappade eller sjukliga lämnades de att svälta ihjäl eller dödades på andra sätt. Heinrich Himmler var högste chef för Lebensborn, en organisation inom SS. Han kom ofta och hälsade på, och de barn som föddes på hans födelsedag fick presenter av honom. Det här var aldrig i någon stor skala, men det fanns 13 Lebensbornhem med omkring 700 anställda bara i Tyskland, 13 i Norge och 1-10 i övriga länder i Europa.

Runt 8 000 barn föddes i Tyskland, och 12 000 i Norge, som en del av Lebensbornprogrammet. Högste chef var SS-ledaren Heinrich Himmler (högst i SS), som uppmuntrade kvinnor som var "av rent blod" att föda blonda, blåögda barn.

Från och med år 1939 och andra världskriget kidnappade SS mellan 200 000 och 250 000 barn som såg 'ariska' ut i de länder de ockuperat, mest från Polen, och tog dem till Lebensbornhem för att 'förtyskas.' De barn som efter ett tag inte ansågs ha blivit 'tyska' dödades. När Tyskland var på väg att förlora kriget skickades många barn från Lebensbornhem till koncentrationlägret Kalish i Polen, och de övriga gavs bort för att uppfostras av SS-familjer.

Efter kriget kunde bara drygt 25 000 av de kidnappade barnen skickas tillbaka till sina familjer. Av de övriga visste de flesta inte om att de var adopterade. SS skrev sällan upp vilka barnens biologiska föräldrar var, och det var svårt att ta reda på när kalla kriget pågick och relationerna mellan Tyskland och Polen och de andra öststaterna inte var så bra.

På dårarnas sida i den sociala darwiniströrelsen måste man också räkna in en österrikare som direkt stödde Hitlers idéer—filosofen och publicisten Georg Lanz von Liebenfels. Liebenfels var jude men frekvent uppgiftslämnare i den "halvofficiella" tidskriften DET FRIA ORDET, Das freie Wort, och var även redaktör för det rasistiska magasinet Ostara Zeitschrift für Blonde.

Rasisten Lanz von Liebenfels blev adlig genom giftermål. Hans stora idé var att endast  blonda arier var "mänskliga," och han försökte varna tyskarna för att deras oskyldiga nordiska jungfrur var i ständig fara för att bli bortförda av män från underlägsna raser, som han liknade vid djur. I böcker med sådana titlar som t.ex. Theozoologie oder Die Kunde von den Sodoms-Äfflingen und dem Götter Elektron, och Anthropozoikon: Der Vormensch, Affen und Tiermensch in der Bibel, skrev han att den sanna homo sapiens enbart hade etniska rötter i Tyskland och att det var arier som var bärare av kulturen i den moderna världen. Allt detta tog Adolf Hitler fasta på.

Nazistpartiets ideolog, var som sagt en jude, som hette Alfred Rosenberg. Han skrev mycket om sin intellektuella skuld till den haeckelianska traditionen. I sina memoarer skrev han om de influenser han fick från studierna i Revals gymnasium. Rosenberg förkunnade en antikristen filosofi och blev avundsjukt erkänd inom nazistiska kretsar för sin kunskap i utbildningsfrågor. Han sysslade även mycket med ärftlighetsbiologi.

När Alfred Rosenberg talade på nazisternas kulturkongress år 1938, sade han där bland annat:

"Utvecklingen av läroplanen i skolorna är av en typ som är emot kristet inflytande, det kommer att varna kommande generationer i förväg."

Haeckels naturliga skapandehistoria och världsskräcken

Hitler kände till Bölsches teorier, en litteraturkritiker som var lärjunge åt Ernst Haeckel och samtidigt hans biograf. Han var monistgrundare (namnet på förbundet Monisterna kommer av ordet moner som betyder könscell) Wilhelm Bölsche gjorde mycket för att popularisera deras idéer i Nazityskland och influerade Hitler starkt, huvudsakligen genom sin vitt spridda bok Vom Bazillus zum Affenmenschen.

Adolf Hitler ansåg att tyskarna hade undandragit sig den sanna gemenskapen mellan människan och naturen. I detta sammanhang hade även deras kunskap och förståelse om sig själva gått förlorad. För Haeckel och Hitler var det nu kristendomen som boven i dramat. Under 2000 år hade Europa lidit under kristendomens ondska, sade han.

En titt på Hitlers åsikter om kristendomen

Tysk ungdom hade alla möjligheter att göra sig bekant med innehållet i Ernst Haeckels social-darwinism, hans idéer handlade oftast om behovet att återvända till naturen och eugeniken. Haeckel skrev i Welträtsel att de meriter Kristus hade, kom från det faktum att han bara var halv-judisk. . .

Vi måste få säga, att kristendomen först hade en vanlig historisk fördel genom den effekt som den hade på folken. Det skall sägas att Haeckel gärna skrev om det barbari som kristendomen stod för enligt honom. Och för Hitler var kristendomen den värsta olycka som någonsin hade drabbat världens folk. "Världshistorien," ansåg han vidare, "hade blivit svårt skadad genom kristendomens framväxt. Om inte kristendomen hade kommit, vet jag inte hur världshistorien hade utvecklats…"

"Rom kunde mycket väl ha erövrat hela Europa och hunnernas frammarsch skulle brutit sig igenom legionernas täta led. Det var kristendomen och judarna i Jerusalem som fick Rom att falla – inte hunnerna eller germanerna." 

Mitten av det tredje århundradet till mitten av det sjuttonde århundradet var det värsta som mänskligheten upplevt, ansåg Hitler; lust efter blod, okunskap och lögner rådde.

Hade det inte varit för de kristna, hade Roms imperium under tysk influens utvecklats i riktning mot världsherravälde, och folken skulle inte ha kunnat utrota 15 århundraden av civilization i en enda smäll. För Hitler var kristendomen den värsta repression som den oskyldiga mänskligheten kunde ha undergått. "Den skulle under denna tid ha kungjort alla sina ofullkomliga dogmer och infört dem med hot. Man skulle slutligen ha kunnat inse att en sådan religion drar med sig intolerans och förföljelse och blir den blodigaste tänkbara tro." 

Vidare hade Haeckel förkastat kristendomen för att den sades visa förakt; för sig själv, för Kristi egen kropp, för naturen, för civilisationen, för familjen och för kvinnor. Hitler förnekade att det fanns något som var svagt och att det fanns ett liv efter detta.

Hitler menade att; "kristendomen är ett uppror mot naturlagarna och en protest mot naturen själv. Representerade inte kristendomen det största misstaget i människans historia?" "Det är en katastrof att vara bunden till en religion som är emot sinnenas njutningar." "Kristendomen är en uppfinning av sjuka hjärnor" enligt Hitler, "man kan inte föreställa sig något mer känslolöst, inte heller ett mer ohederligt sätt att ge efter för smaklöshet och förakt. "En neger med sina tabun är helt överlägsen den människa som tror på substantiationsläran." (den falska katolska doktrinen om nattvarden).

Hitler föraktade trosartiklarna lika mycket som han föraktade deras effekt på historien. Här uttrycker han återigen sina idéer med uttalanden som låter mycket haeckelianska. He försäkrade att Jesus inte var jude, han var oäkting – argument som kom direkt från Welträtsel. I Galiléen, sade Hitler, fanns det en koloni där romarna förmodligen hade utsett legionärer och helt säkert fanns där inte en jude som hette Kristus. Det är säkert att inte Jesus var jude. Enligt judarna var han förresten son till en hora – en hora och en romersk soldat." På samma sätt som Ernst Haeckel hånade varje sammanhang där Gud beskrevs som Fader, skämtade Adolf Hitler grovt:

"Om den mentala bild som de kristna har av Gud vore korrekt så skulle myrornas gud vara endast en myra, och det samma gäller för andra djur." I Haeckels anda beskrev även Hitler himlen och helvetet som bara nonsens.

Satanisten och grundaren av waldorfskolorna, Rudolf Steiner, hade professor Haeckel som lärare. Säkert brevväxlade de, eftersom brev mellan dem ingår i Steiners samlade verk. Från den nationalistiska kretsen i Wien skrev H. S. Chamberlain år 1899 sin bok Die Grundlagen des neunzehnten Jahrhunderts där den västerländska civilisationens överhöghet tillskrivs en germansk ras medan andra raser som till exempel judarna är dömda att försvinna enligt evolutionens lagar. Boken blev en bästsäljare i Tyskland, den översattes till franska samt engelska och blev till en viktig influens i samtiden. "För min skull skall kristendomen överges," mässade Hitler i München…

Hitler kritiserade H. S. Chamberlain för att han ansåg att det fanns vissa inslag som kunde tyda på att det fanns andliga värden även i kristendomen som var värda att ta tillvara. ”Alternativet till kristendomen var den naturreligion som finns i buddismen och asatron, och i dyrkan av naturens skönhet,” sade Hitler.

Hitler beskrev dyrkandet av naturen i monistiska ordval. Det fanns en tro på att vintern går över i vår. För Hitler var naturen själva frälsningen och han avslutade sitt liv som en uppstigen mästare när han sköt sig i bunkern och inträdde via en cyanampull och med en svastika på rockslaget in i inkarnationens hjul på Walpurgisnatten 1945, för att, som han hoppades, återkomma i en exotisk natur av skönhet. Nazismens mordlust är välkänd. Nazismens ursprung i den ockulta världen är ökänd, men nazismens tro på darwinismens demoner är mindre känd. Hitler slutade sitt liv som en sann anhängare av New Age skulle ha gjort …

Efter 1933 hyllade många framstående nazister sina intellektuella föregångare som till exempel Haeckel och beskrev denne allmänt som nationalsocialismens störste profet.

För att hedra minnet av Haeckels födelse, firades det vid universitetet i Jena år 1934. I ett tal som förberetts för denna händelse läste zoologiprofessorn Victor Franz upp en dikt som beskrev Darwins genius och varit införd i en av Gottfried Feders småskrifter med namnet Was will Adolf Hitler? Das Program der N.S.D.A.P 

Enligt Franz såg Haeckel ut som "en mäktig, nordisk typ'' och påstod stolt att Haeckel hade levt ett aktivt och bra liv. Haeckel, fortsatte Franz, var medveten om att den tyska rasen var unik och drog sig till minnes en tur som Haeckel en gång gjort till Helgoland utanför Danmarks kust när han var ung – han sade sig där ha skådat det enastående, primitiva, nordiska, tyska urfolket.

Hitler sade till Albert Speer: ”Om vi förlorar kriget kommer även tyskarna att gå under. Det finns inte något behov av forskning och industriella artefakter som det tyska folket behöver för sin existens …Det är bättre att vi själva förstör dess ting. Det tyska folket har visat sig vara svagt och framtiden hör till ett starkare folk i öster. De som överlever är ändå de minst värda, för de bästa har fallit. ” Hur överensstämmer det med hans tro på germanen som övermänniskan?

I februari 1934 lokaliserade den entusiastiskt pro-nazistiske professorn J. F.  Lehmann national-socialismens ursprung och sade att Haeckel spelat en stor roll för nazismens framväxt. Haeckels nazistiske biograf, Bruecher, lät förstå att Haeckels betydelse för nazismen, utöver doktrinerna också låg i Haeckels välansade biologiska bakgrund – hans blonda hår och blå ögon.

Förädlade svenskar

 Torbjörn Tännsjö, en filosof och lärare i medicinsk etik vid Stockholms universitet, menar att rashygienens förädlingstanke delvis kom i vanrykte, därför att nazisterna använde förkastliga medel när de försökte genomföra den. Han menar att en förkastelsedom över den nazistiska praktiken icke nödvändigtvis måste betyda, att varje möjlig form av rashygien tillämpad på den mänskliga arten helt fördöms.

  Tännsjö frammanar än en gång nazismens utsvävningar och undrar retoriskt vad som skulle hänt om Tyskland hade vunnit kriget och lärt sig utnyttja genteknik och alla dess möjligheter. Å

andra sidan – finns det något annat sätt att i framtiden förhindra ett upprepande av nazismens ohyggligheter – denna gång med tillgång till den moderna rasforskningen?

De värsta diktaturerna

I varje land där det uppstår en diktator skaffar han sig en militärstyrka – som han måste betala för att den skall vara kvar, särskilt om han vill påtvinga folket sin agenda, t.ex. nekrokrati, som i Nord-Korea, eller en naturreligion, som i Hitler-Tyskland. I ett sekulärt land kan det röra sig om en idé, som t ex kommunismen. Kristna och andra regimkritiker är i sådana fall oftast beroende av stöd från utlandet i form av sanktioner eller ännu hellre militärt stöd.

Exempel på länder med sådana diktaturer idag är Nord-Korea, Zimbabwe och Kuba samt även Israel, som förtrycker sina medborgare med hjälp av bl. a. taggtråd. De värsta diktaturerna i vår tid var förstås Sovjetunionen och Nazi-Tyskland.

Utöver koncentrationsläger, med eller utan taggtråd, har bilddyrkan varit viktig i dessa länder. I Ryssland har som bekant alltid Lenin och Stalin, i Kina även Mao, varit kraftigt 'reproducerade.' Även Hitler var föremål för bilddyrkan. Förföljelserna av de kristna sattes även i system för det kristna budskapet gick inte ihop med de ländernas hatspråk och satanism. I dessa stater skulle enligt Darwin de starkaste i evolutionen överleva, men de starkaste visade sig ofta vara de som trodde på Jesus Kristus.

"Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda." ( se Rom. 12: 21)

"I skolen driva ut ifrån eder den som är ond," (1 Kor. 5: 13). I GT ser vi att Gud är tålmodig och inte handlar som människan; han gör oss gott när vi gör ont och sparar även ogudaktigas liv.

'Du är rättfärdigare än jag, ty du har bevisat mig gott, under det jag har bevisat dig ont. Du har i dag låtit mig se din godhet mot mig, därigenom att du icke har dräpt mig, fastän HERREN hade överlämnat mig i din hand.' (1 Sam. 24: 18-19)

Det står i Bibeln att det kommer en sista diktator, Antikrist. Vi har ännu inte identifierat honom utan det vi kan göra är att gå tillbaka till 1776 och identifiera den största sammansvärjningen i världshistorien, Illuminati. 

Gå tillbaka till Svenska sidan