Om Kathryn Kuhlman
AV TOBY JOHANSEN 2008
"Mina
bröder, jag vill påminna eder om det evangelium som jag förkunnade för
eder, som I jämväl togen emot, och som I ännu stån kvar i, genom vilket I
ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om huru jag förkunnade det för
eder, såframt I eljest hållen fast därvid — om nu icke så är att I
förgäves haven kommit till tro. Jag meddelade eder ju såsom ett
huvudstycke vad jag själv hade undfått: att Kristus dog för våra synder,
enligt skrifterna, och att han blev begraven, och att han har uppstått på
tredje dagen, enligt skrifterna, och att han visade sig för Cefas och
sedan för de tolv.
Därefter visade han sig för mer än
fem hundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu leva kvar, medan
några äro avsomnade. Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla
apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig, som är att likna vid
ett ofullgånget foster. Ty jag är den ringaste bland apostlarna, ja, icke
ens värdig att kallas apostel, jag som har förföljt Guds församling.
Men genom Guds nåd är jag vad jag
är, och hans nåd mot mig har icke varit fåfäng, utan jag har arbetat mer
än de alla -- dock icke jag, utan Guds nåd, som har varit med mig. Det må
nu vara jag eller de andra, så är det på det sättet vi predika, och på det
sättet I haven kommit till tro". (1 Kor. 15: 1-11)
Kathryn
Kuhlman är en evangelist jag aldrig glömmer. Hon hade ett möte i den nu
rivna Rosenlundshallen i Jönköping 1969! Det måste ha varit flera tusen i
möteshallen.
Kathryn steg
stilla upp på podiet och ett sus gick genom salen. Det första hon sa var:
"Om det händer något här denna eftermiddag, om någon skulle bli frälst
eller helad, så är det Gud som gör det, inte jag!" Sedan började hon sin
förkunnelse med en lågmäld men mycket intensiv röst. Hon predikade över en
text från Uppenbarelseboken:
"Och en strid uppstod i himmelen:
Mikael och hans änglar gåvo sig i strid med draken; och draken och hans
änglar stridde mot dem, men de förmådde intet mot dem, och i himmelen
fanns nu icke mer någon plats för dem. Och den store draken, den gamle
ormen, blev nedkastad, han som kallas Djävul och Satan, och som förvillar
hela världen; han blev nedkastad till jorden, och hans änglar kastades ned
jämte honom. Och jag hörde en stark röst i himmelen säga: 'Nu har
frälsningen och makten och riket blivit vår Guds, och väldet hans Smordes;
ty våra bröders åklagare är nedkastad, han som dag och natt anklagade dem
inför vår Gud. De övervunno honom i kraft av Lammets blod och i kraft av
sitt vittnesbörds ord: de älskade icke så sitt liv, att de drogo sig undan
döden. Glädjens fördenskull, I himlar och I som bon i dem. Men ve dig, du
jord, och dig, du hav! Ty djävulen har kommit ned till eder i stor vrede,
eftersom han vet att den tid han har kvar är kort.' " (Upp. 12: 7-12)
Alltsedan jag hörde K ge
liv åt detta budskap har jag inte försummat att berätta denna spännande
historia om striden mellan ont och gott för mina barn allt eftersom de
växte upp. Särskilt pojkarna har sugit i sig vartenda ord.
JAG VET INTE om folk blev
helade i detta möte. Vad jag säkert vet är att nästan halva arenan gick
fram till podiet på miss Kuhlmans inbjudan till frälsning!!! Vi gick
därifrån innan mötet var slut för våra vänner ville gå. De körde ju bilen.
Jag kan fortfarande se framför mig den ström av människor som gick nedför
gångarna i mötesarenan för att bli frälsta av Jesus.
KK var äkta, till skillnad
från dagens helare, som ofta är bluffmakare som bara tänker på pengar och
(hemligen) sin egen ära. . . nåja, det finns väl kanske en del
förkunnare kvar som är äkta och Guds redskap för helbrägdagörelse,
exempelvis Henry Holmberg från Vaggeryd. När Gud helade mig och jag ville
tacka honom, sade han en viktig sak: "Tacka inte mig. Jag gjorde
ingenting. Det var Jesus som gjorde det."
Några fakta
om personen Kathryn Kuhlman
Kathryn Johanna Kuhlman (f. 9 maj 1907 d. 20 februari 1976) var en amerikansk predikant på som
höll möten till frälsning och helande. Hon trodde på underverk och
befrielse genom den Helige Ande och tillhörde pingströrelsen i USA. Hon
föddes i Concordia i Missouri, hade tyska föräldrar och dog i Tulsa
Oklahoma, i sviterna efter en misslyckad hjärtoperation.
Enligt
Kuhlman blev hon född på nytt i fjortonårsåldern i Metodistkyrkan i
Concordia och hon började predika i västra USA när hon var sexton. På
1930-talet mötte hon en evangelist som hette Burroughs A. Waltrip som hon
gifte sig med oktober 1938. Hon fick lämna
Waltrip 1944 och 1948 skildes de båda åt. Kathryn Kuhlman flyttade då till
Franklin, Pennsylvania, lade äktenskapet bakom sig och kallade sig
därefter Miss Kuhlman.
Kuhlman
reste runt i USA och många andra länder och höll helandekorståg, efter
1940-talet och in på 1970-talet. Hon var programledare i ett TV-program
som sändes en gång i veckan på 1960- och 70-talet, som täckte hela USA – I Believe In Miracles. Den välkände pianisten Dino Kartsonakis var
med i programmen och på Kathryn Kuhlmans korståg. Ett radioprogram med
hennes budskap sändes också i många år.
Från dessa
dagar hämtar vi en bit av hennes undervisning, som var biblisk och
kristallklar:
"Om,
älskade, du förkastar frälsningen
synderna
förlåtelse för dig själv
finns det
inget mera kvar, inget
du blir
kylig och hård, utan liv
för liv,
evigt liv finns endast i
Jesu nåd.
Och bara du
själv kan ta emot det eviga livet
om du
accepterar Kristus som din Frälsare."
"Det finns
de som kan Guds Ord, kanske
bättre än
jag känner Ordet.
Det finns de
som lär Ordet bättre . . .
Det finns
till och med de som har tagit del av den Helige Ande . . .
De har
smakat utav Guds goda, men ÄNDÅ,
är de inte
födda på nytt."
Kathryn Kuhlman –
en stor förkunnare
DE SOM INTE BLIVIT
HELBRÄGDAGJORDA
Av Kathryn Kuhlman
Varför
blir inte alla botade? Det enda ärliga svar jag kan ge är: Jag vet inte.
Och jag är rädd för dessa som säger sig veta det. Ty bara Gud vet
och vem kan utforska Guds tankar? Vem kan förstå hans avsikter? Jag tror,
att det finns några enkla anledningar som vi kan fatta – men det
slutgiltiga svaret, vad beträffar vilka som blir botade och vilka som inte
blir det, finns endast hos Gud.
Ofta
kommer människor för att bedja om hälsa för kroppen, men de blir så
fängslade av den andliga atmosfären att de glömmer sina egna bekymmer
under mötet. De ber snart för andra och börjar glädjas åt de under som
sker. Underligt nog är det ofta just i detta ögonblick som Gud väljer att
bota – när de glömt sig själva och satt Gud och nästan i första rummet.
Detta var
vad som hände i fallet Eugene Sanderson, fastän hon också hade bett och
trott. Men andra – som Fred Burdick – är skeptiska hårdkokta tvivlare på
allt vad underverk heter och ändå blir de också oftast botade. Tiny Poor
blev frisk utan att ens komma in till mötet, medan det finns många som i
likhet med Rita Romanovsky blir helbrägdagjorda på väg till gudstjänsten.
Eller som Kenneth May, som blev blev frisk medan han väntade på att komma
in. Freda Longstaff blev helad från sitt onda i sitt hem och Nick Cadena
gick ut ur lokalen, skakade på huvudet – omedveten om att den Helige Ande
hade börjat arbeta med hans liv och slutligen skulle bota honom till kropp
och själ.
Det finns
tusen och åter tusen som kan bevisa, att Jesus botat dem och att hans
kraft förblir densamma. Och trons människor som fordom "besegrade
konungariken, övade rättfärdighet, fingo löften uppfyllda, tillstoppade
lejonen gap, dämpade eldens kraft, undkommo svärdets egg, blevo starka
från att ha varit svaga, blevo väldiga i krig och drevo främmande härar på
flykten" (Hebr. 11: 33), denna slags tro, av Gud given, kan åstadkomma det
igen.
Ändå måste
vi konstatera fakta. Det måste finnas en orsak till att vissa människor
blir botade, medan det finns dem som påstår att de har all tro i
världen och lämnar gudstjänsten i samma tillstånd som de kom och –
vilket är det tragiska – låter modlöshet följa besvikelserna. Men av Guds
Ord vet vi, att en tro som inte väger mer än ett senapskorn kan gör mer än
ett ton av vilja och beslutsamhet.
Den tro
som Jesus talade om kan lika litet uppenbara sig utan resultat som solen
kan skina utan ljus och hetta. Men i många fall har människor tagit miste
på sin egen förmåga att lita på Gud och be om den tro som endast Gud kan
ge. Tron har inget med förståndet att göra. Den är en gåva av
gudomlig nåd.
Våra känslor
och önskningar räknas ofta som tro, och det är så lätt att skylla på Gud,
när det inte blir något resultat av något som endast är en produkt av
förståndet och inte från hjärtat. En av de svåraste saker i världen är att
inse att tro endast kan ingjutas i hjärtat av Gud själv. Den kan
inte upparbetas av oss själva. Hur mycket vi än när och odlar det som
världen kallar tro, växer den aldrig till den sorts tro som Jesus
undervisade om.
När det
gäller frälsningen handlar det fortfarande om tro: "Till alla dem som
tog emot honom, gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans
namn."
Samme Helige Ande som får
syndaren att inse att han syndat, och överbevisar honom om hans synd
kommer även att förse honom med tillräcklig tro att uppleva denna
frälsning och frigörelse. Den är en gåva av honom som även kan hela och
läka, trons begynnare och även dess fullkomnare, Kristus Jesus.
Har man
honom med, behöver man inte kämpa sig fram!
Vi har
gjort tron till en produkt av vårt begränsade förstånd, medan vi anser att
alla andra av Andens gåvor kommer från Gud. För vissa människor är tro
deras egen förmåga att förtrösta på en sanning som de ofta baserar på egen
kamp.
Det ligger
förtröstan i tron – men tron är mer än det. Den är en gåva. Jesus är vår tro och är samtidigt alla goda och fullkomliga gåvors givare, trons
begynnare och fullkomnare. Ty tro är inte att fråga hur och varför,
utan att förtrösta på Gud av hela sitt hjärta.
Tron kan
bli lika verklig som något av våra sinnen. När vi mottager hans tro,
mottager vi också förmåga att förstå. Allt Gud har åt sina barn lägger han
inom trons räckhåll. Sedan ger han dem tro att ta emot gåvan.
När
Jesus talar lägger sig tvivlen ångesten och bekymrens vågor. Frid och ro
fyller hjärta och sinne hos den som mottager vad endast Han kan ge. Det
enda ljud som hörs är lovprisning och tacksägelse från den som blivit
helad av den store Läkaren.
En av de stora hemligheter jag
upplevt genom åren är, att när jag insett min egen hjälplöshet och bekänt
den för Honom, har jag fått erfara hans kraft uppenbarad på ett sätt som
jag inte trott vara möjligt. Man är allra närmast denna givna nåd när man
inser sin egen begränsning och sitt fullständiga beroende av Herren.
Jag påminner mig den unga
kvinna, som när hon skulle beskriva tron använde denna bild: "När jag
skulle lära mig att flyta på vattnet, insåg jag att jag fullständigt måste
slappna av och utan fruktan förlita mig på att vattnet skulle bära mig.
På samma sätt förhåller det sig
med tron; vi får inget genom att kräva något av Gud, utan det är på grund
av hans stora kärlek, medlidande och nåd han ger.
Ofta glömmer vi det faktum att
ingen av oss kan tillräkna sig någon egen rättfärdighet. Ingen är värdig
den minsta av hans välsignelser, men ändå får vi ta emot dem endast för
hans nåd och medlidande skull. Helandet är den handling varmed Gud
befäster sin suveränitet.
När jag var tjugo år gammal
kunde jag säkert ha gett er svar på alla frågor. Min teologi var enkel och
jag var säker på att om man följde vissa regler, arbetade tillräckligt
hårt, lydde alla bud och själv stod i ett gott andligt förhållande, så
skulle Gud visa sin helande makt.
Men min teologi rasade samman
och krossades i tusen bitar, när en afton en man som just kommit in i
lokalen under ett möte för sjuka efter mindre än fem minuter djärvt gick
fram till podiet och förklarade: – Mina öron har just öppnats! Och jag
som inte tror!
Trots att jag grundligt frågade
ut honom så tog han aldrig tillbaka sina ord.
När han såg folkmassan gick han
in av nyfikenhet, utan att veta om det var en auktion eller någon sorts
välgörenhetstillställning som pågick. Han stod där som åskådare. Efter
ingående samtal fann jag att han inte varit i kyrkan på mer än tjugofem år
och att han själv ansåg sig vara ateist.
Jag kan berätta om många fall, där
människor som blivit botade blivit botade och ärligt erkänt att de inte
väntat sig det utan snyftande skriker: – Jag kan inte tro det, jag kan
inte tro det!
Så länge vi ej har ett sätt att
förklara detta på är allt jag kan säga att det är helbrägdagörelser av nåd. De har blivit botade genom Herrens kärleksfulla ingripande!
Vi glömmer då Guds nåd, vi
glömmer hans medkänsla, vi glömmer att vi inte förtjänar dessa stora
välsignelser. Inte heller är vi värda hans godhet. Vore det inte för Guds
nåd och välvilja och kärlek, kunde ingen av oss vara kristen, och
förhållandet är ju detsamma när det gäller helbrägdagörelse.
Ofta har jag tänkt, att Gud bryr
sig väldigt litet om en människas teologi, och vi är ändå rätt benägna att
bli dogmatiska när det gäller ting som vi vet så litet om. Gud besvarar
aldrig en människas krav på att han skall bevisa sin existens. Jag är
mycket förvånad över det antal människor som försöker ge Gud ultimatum hur
han skall handla. Vi kan inte företa oss något köpslående med honom:
"Jag är inte säker på att du finns, men om du botar mig så skall jag också
tro på dig!"
Vi har alla hört talas om ateister
vilka försökt vederlägga Guds existens genom att förbanna honom och
utmana honom att döda dem. Och när ingenting har hänt, förklarar de högt
och ljudligt att det inte finns någon Gud, ty i så fall skulle han väl
slagit ihjäl dem. Men Gud kan vi inte påverka. Han är långmodig och vill
allas bästa.
Jag insåg detta vid läsningen av
bibelstället, där Satan frestade Jesus att kasta sig själv från
tempelmuren och föreslå Gud att fånga upp honom innan han föll till
marken. Satan till och med citerade Skriften för att för att bevisa att
Gud säkert skulle svara på en sådan förmäten begäran. Men ett är säkert,
man kan inte utnyttja Gud. Vi skall följa honom, inte kräva honom
på något. Han behöver inte bevisa sin existens för någon.
Det finns frågor i livet som
alltid kommer att bli obesvarade, därför att vi i denna tiden bara ser "på
ett dunkelt sätt såsom i en spegel." (1 Kor. 13:12) Bara Gud vet hur allt
skall utveckla sig från början till slut, medan vi bara kan fånga en litet
av nuet – och oftast bara en vrångbild av det. Om en man som Paulus efter
alla sina härliga uppenbarelser inte hade någon annan förklaring på sin
"törntagg" i köttet, hur kan vi då vänta oss att få en förklaring på våran
egen situation? Guds svar till Paulus är tillräckligt även för mig: "Min
nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet." (se 2 Kor. 12:7-9)
Paulus svar till världen är ett
bra lösenord för varje troende: "Därför vill jag hellre med glädje
berömma mig av min svaghet, på det att Kristi kraft må komma att vila över
mig." ( se vers 9)
I det Gamla Testamentet, på
Nehemjas tid, när folket bar på en tung sorg, sade han till dem: "Glädje i
Herren är vår starkhet". Det betyder ju helt enkelt att det som behagar
Gud i ditt liv är din styrka.
År 1865, när Abraham Lincoln
mördades – den store tålmodige mäktige Lincoln – samlades tusentals
upprörda människor på gatorna i Washington. De var ytterligt förvirrade
och gick fram och tillbaka liksom "får som inte har någon herde". De var
överväldigade av frågor och känslor som alla hörde ihop med den timme då
presidenten mördats. Men mitt i den tragiska villervallan uppenbarade sig
en man på Capitoliums trappa och han sade: "Gud regerar ännu och
regeringen i Washington lever fortfarande!"
Folkmassan skingrades tyst. De förlösande orden hade
blivit sagda: "Gud regerar än!" ~
"Och vad skall jag
nu vidare säga? Tiden bleve mig ju för kort, ifall jag skulle förtälja om
Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David och Samuel och profeterna". Och
fastän alla dessa genom tron hava fått sitt vittnesbörd, undfingo de ändå
icke vad utlovat var; ty Gud hade åt oss utsett något bättre, på det att
de icke oss förutan skulle bliva fullkomnade." (Hebreerbrevet 11:32, 39,
40)
En stor handling
av tro!
Gå tillbaka till Svenska sidan
|