Av Thorbjörn Johansen den 27 januari 2014 kl 15:30
Megalodon är en jättelik broskfisk (typ valhaj) som man trott varit utdöd och sägs ha levat för 25 till 1,5 miljoner år sedan. Det är den största och starkaste rovfisk som någonsin levt, fossiler av arten indikerar att den kan ha varit uppemot 20 m lång, kanske 30. Den lever av allt från sälar, knölhajar, vithajar och valar. År 1938 fångade fiskare en megalodon och en annan har fångats nyligen. Den har också attackerat fiskebåtar som försvunnit med hela sin besättning i djupet. Så tydligen lever monsterfisken fortfarande och förökar sig någonstans i havet. Den tycks föredra varmare havsvatten och har synts till på vitt skilda sådana, t ex vid Kapstaden i Sydafrika. En gång lyckades man skjuta en radioförsedd harpun i fisken, och man kunde följa dess färd ned i havsdjupen och först mellan 8-9000 m försvann signalen. Vem har sagt att havsbotten är öde? Visst var jorden en gång öde och tom, men Gud satte liv i hela sin skapelse. Han gjorde Adam nyfiken på skapelsen och bad honom ge namn åt allehanda djur. Jag behöver väl inte säga att jag tror att vetenskapens beräkningar inte stämmer. Mer om fisken Megalodon finner du på exempelvis dessa länkar. http://dsc.discovery.com/tv-shows/shark-week/videos/megalodon-attacks-a-boat.htm Kvastfeningen lever och mår bra När kvastfeningen återupptäcktes i närheten av Madagaskar år 1938 fick händelsen stora rubriker inom forskarvärlden. Man hade förut trott att den varit utdöd i ca 70 miljoner år. Men här fanns den alltså kvar, livs levande. Efter några år upptäckte man fler exemplar vid ögruppen Comorerna i närheten. Under senare år har man upptäckt dem utanför kusten i andra östafrikanska stater. För ett tiotal är sedan har man har man även funnit ett bestånd vid Indonesien, ca tusen mil från den gamla fyndplatsen. För lokala fiskare var det en välbekant fisk, men världens biologer hade missat att den nu så berömda fisken hade sin hemvist i den indonesiska övärlden. Det var först i slutet av 1990-talet, då hustrun till en forskare fick syn på ett exemplar på en fiskmarknad, som kvastfeningens nutida existens kom till forskarvärldens kännedom. Mycket om kvastfeningens levnadsvanor är fortfarande okänt, då de lever på djupa vatten. I det förgångna hade kvastfeningen en betydligt större spridning än idag. Sedan den första fossila kvastfeningen hittades i England år 1839, har man hittat fossiler på alla kontinenter utom Antarktis. Fossila kvastfeningar är sällan längre än 50 cm. Det fossil som hittats djupast ned i lagren har daterats till 410 miljoner år (Fel). Sedan skall de ha levat under 340 miljoner år (Fel) för att sedan försvinna under närmare 70 miljoner år (Fel) före vår tideräkning. Idag simmar kvastfeningen alltså omkring i haven igen. Och den har nog alltid funnits där. De årtal jag nämnt passar in på vetenskapens teorier. Sådant önsketänkande är mycket vanligt bland vetenskapsmän. Gud skapade också djur som vi aldrig har sett. Man kan bara spekulera i hur monsterdjuren i Bibeln såg ut. I så fall har vi några till att upptäcka.
Leviatan var ett bibliskt havsodjur. Ordet "Leviatan" har blivit synonymt med stora monster eller varelser. Ordet "Leviatan" förekommer fem gånger i Gamla Testamentet:
Den store draken, Ormen, etc, är namn på djävulen i Bibeln (Upp. 12: 8-9). I övrigt läser vi:
Nedan har vi stöd för att det är förbannade människor som manar upp Leviatan så som Hitler använde ockultismen, idéer som här bekräftas . Dietrich Eckart i det ockulta Thule-sällskapet manade upp Leviatan i Hitler (Trevor Ravenscroft, Ödets Spjut, Vänersborg 1973).
Jona i valfiskens buk Förr brukade vetenskapsmännen skratta åt bibeltolkarna när de sade att en stor val slukade Jona, därför att valen hade en stor grind i gapet som den använde till att sila småfisk genom. Men efter upptäckten av Megalodon skrattade de inte mer. Vi läser litet ur bibelboken Jona: "...jag dyrkar HERREN, himmelens Gud, som har gjort havet och det torra...han berättade att han flydde undan HERRENS ansikte...det är för min skull, som denna starka storm har kommit över er...Därefter tog de och kastade de honom i havet...Då lade sig havets raseri. Men HERREN sände en stor fisk, som slukade upp Jona. Och Jona var i fiskens buk tre dagar och tre nätter. Och Jona bad till HERREN (en lång bön)...Och på HERRENS befallning kastade fisken upp Jona på land." Jona var nu beredd att gå Guds vägar. Lofoten, Nord-Atlanten 1936 När min far Ivar Johansen (1920-1995) och hans bröder Asbjörn och Herman var i tonåren fick de följa med min farfar i hans båt och pröva på fiske i stor skala. "Inga" var en överbyggd träbåt med styrhytt och tvåtaktsmotor.Till en början var havet kav lugnt, men vid återfärden dök det upp mörkblå moln på himlen, det började störtregna och havet blev vilt och upprört. Vågor, höga som torn, kom i deras väg och efter varje topp rusade de neråt i en svindlande vågdal. När pojkarna fått mat och ordat litet om den vådliga färden kröp de upp i sina sängbolster och somnade. Men farfar, som var en mycket djupt troende, han tackade och lovade Gud! "Gud sände oss sin enfödde Son, Jesus Kristus, på det att var och en som tror på honom icke skall förgås utan ha evigt liv." (Joh. 3: 16) Var du vill tillbringa den evigheten är helt upp till dig själv. Himmelen eller helvetet. Det kan ingen vetenskapsman ändra på. SLUT Copyright © 2014 – European American
Evangelistic Crusades (EAEC), Inc. |
Tillbaka till Svenska sidan |
|