Av Thorbjörn Johansen 2017

I Wien pågick 2004 en kontroversiell utställning om judisk maffia, en konstinstallation med det fräscha namnet Kosher Nostra - Judiska gangstrar i Amerika 1890-1980.

Den judiska maffian i USA var nästan lika stor som den italienska men är väldigt okänd här i Europa, åtminstone för alla som inte sett filmen One Upon A Time in America. Den omfattande fotodokumentationen, mestadels pressbilder och polisbilder, ger en dyster bild av det hårda livet i den undre världen. Så mycket ond bråd död har jag inte sett på länge, plötsligt ligger en maffialedare där fortfarande med spader-ess-spelkortet i den blodiga handen, gansterspråket för att hustrun skulle bli änka. Den österikisk-israeliske konstnären Oz Almog är inte intresserad av den sociala och historiska bakgrunden till ganstervärlden, en och en halv miljon judar kom till USA på kort tid vilket satte sina spår. Ingen vågade nonchalera Benjamin "Bugsy" Siegel, Louis "Lepke" Buchalter eller Monk Eastman med en privatarmé på ettusentvåhundra man. Men den obestridlige maffiakungen var Meyer Lansky. När den överregionala etniskt blandade kommissionen sammanträdde satt Lansky närmast sicilianaren Charles "Lucky" Luciano, bossarnas boss, Capo di tutti Capi. Alla de stora judiska maffialedarna har fått sina egna porträtt av installationens konstnär Oz Almog som tillägnar utställningen alla kvinnor, alla de mödrar, fruar och döttrar som man inte ser ett spår av. I den judiska maffian hölls familjen utanför och barnen skolades in i hederliga yrken alltså i motsats till den italienska maffian där hela familjen var involverad och yrket gick över generationer. Medan judarna grundade imperier grundade italienarna dynastier. Hur pass kontroversiellt är det då att dra fram den ljuskygga judiska maffian i dagsljuset frågar jag Oz Almog.

- Ich glaube dass eine reife und eine grosse Kultur wie das judische Kultur wenn ich das so.

En mogen och också geografiskt sett stor kultur som den judiska kan kosta på sig att också blotta sina sår och bearbeta dom inte helt sympatiska hörnen. En mogen kultur kan inte ta hänsyn till skällande hundar från höger och vänster, antisemiter ska inte avgöra när jag ska ta upp vissa teman, säger Oz Almog. Och Judiska museets chef George Haber instämmer.

Säkert har vi med den här utställningen brutit mot det tabu som säger att i ett judiskt museum får man bara visa sådant som är positivt för judar. Vi har den uppfattningen att alla aspekter också de negativa av en kultur ska kunna visas upp och det är mycket uppskattat av 90 % av vår publik.

Den ryska maffian styrs till 90% av judar. Under hela Sovjettiden undersstöddes dessa av den judiska kommunismen. Som känt är ju kommunismen helt och hållet planerad av judar. I Sovjet var det t ex dödsstraff på antisionism och de flesta kyrkor förstördes, men likväl rördes inte en enda synagoga.

Vid Sovjetunionens sammanbrott var de röda råttorna snabbt framme och roffade åt sig både datorer, pengar och konst och byggde upp enorma förmögenheter. Idag är favoritsysselsättningar för maffian det gamla judiska gebitet slaveri/koppleri, även om maffian finns inom de flesta områden. Maffian är så etablerad i det ryska samhället att det kanske aldrig går att rensa upp, bl a ägs flera av de största bankerna, mediabolag och andra mäktiga företag av maffian. Så för närvarande är Ryssland maffians drömland.

Judarnas egna benämning på vem som är jude är den som är född av en judisk mor. Det är dessa regler som gäller för medborgarskap i Israel. Annars finns det gott om judar som kommer dit från omgivande folk, ja, till och med kineser. De har inte fått tillgång till de bidrag som alla vita judar alltid har fått.