 |
 |
 |
|
”Vi stal indianernas land, vi höll de svarta som våra slavar. (James Silverstein) Indianerna Av Thorbjörn Johansen EAEC 15 januari 2012 Ett begrepp som etablerades under krigen på Balkan på 1990-talet är etnisk rensning, vilket i princip betyder att en folkgrupp fördrivs från sina hem för att de tillhör just den folkgrupp som av förövarna inte anses som önskvärda. Begreppet är närbesläktat med folkmord och åtminstone en del anser att det bara är ett annat ord för folkmord. Den behandling som det judisktstyrda USA utsatte indianerna för på 1800-talet kan mycket väl kallas etnisk rensning då hundratusentals indianer fördrevs från sina ursprungliga boplatser och förvisades till reservat med usla levnadsvillkor. Många andra mördades i massakrer och ursprungsbefolkningen decimerades under ett sekel med åtminstone 80 procent. Idag finns det ca 1 000 500 indianer i USA trots förföljelsen av dem. Så vad skulle den tjäna till? Jo. Den skulle göra de amerikanska bankjudarna rikare. Genom att låta den amerikanska regeringen utrota ursprungsbefolkningen, lura till sig all mark och sätta de överlevande indianerna i allt mindre och mindre reservat kunde bankerna göra sig stora vinster. Det var bara för inkräktarna att skaffa sig ett papper som sade att de var berättigade till, till exempel 127 acres, så kunde de räkna med att ha regeringen och militären i ryggen när de stal denna jordbit från indianerna. Så här sade shoshonehövdingen Washakie om detta: Den vite mannen, som äger detta jättelika land från hav till hav, som strövar över det för nöjes skull och bosätter sig var han vill, kan inte känna till den vånda vi känner på denna lilla jordbit, att varje fot av vad ni kallar Amerika inte för så länge sedan tillhörde den röde mannen. Den Stora anden gav den till oss.”  Chief Washakie Chief Washakie var av shoshonestammen som fanns vid Snake River, Idaho, men även i en rad stater alltifrån Californien till Wyoming. Han talar här om den Store anden, Manitou. Att många indianer var schamaner förnekas inte. Men få var de som fick höra det SANNA budskapet om Kristus som kommit för att frälsa världen. Avfallna präster och katoliker var bland det ogräs som frodades i Vilda Västern. HITLER BEUNDRADE INDIANERNAS FIENDER Hitler beundrade de koncentrationsläger boerna i Sydafrika hystes i och likaså de läger de vita använde för indianernas utrotande i Vilda Västern; prisade ofta inför den inre cirkeln effektiviteten i USA ifråga om Amerikas utrotning av indianer – genom svält och ojämna maktsfärer – och det faktum att indianerna inte kunde tämjas genom fångenskap. Hitler drog ett annat exempel på massmord från amerikansk ”historia.” Sedan ungdomen hade han varit besatt av Vilda Västernhistorier av Karl May. Han såg strider mellan cowboys och indianer som krig mellan högre och lägre stående raser. I många av sina tal hänvisade han beundransfullt till den vita rasens segrar på den amerikanska kontinenten där man drev ut det underlägsna folkslaget, dvs. indianerna. Mycket fascinerat lyssnade han på berättelser från någon nazi-pamp som varit i Amerika, om massakerna US Army anställde på indianerna. Han var även starkt intresserad av sättet varpå den indianska befolkningen gick under av sjukdomar, epidemier och svält när Förenta Staternas regering tvingade dem att bo i reservat. Han tyckte att den amerikanska regeringens påtvingade migration av indianer långa vägar till ofruktbara landområden var en avsiktlig utrotningspolitik. Under en tid övervägde han deportera judar till ett stort ”reservat” i Lublinområdet i Polen där de tänktes att gå under genom svält och sjukdomar. Judar brukar ibland framhålla exempel på tyska soldaters grymhet under andra världskriget när dessa krossade små barn mot murar. Hitlerism. Och så visar det sig att det samma drabbade indianerna långt tidigare: Globetrottern och äventyraren George F Ruxton (1821-1848), som uppehöll sig i bergen i sydväst vid den tiden, har fäst på pränt vad han hört om saken. Bland annat skriver han: ’En [apache] kvinna som var gravid rusade in i kyrkan [den katolska], kastade sig för altaret och bad om förbarmande för sig själv och sin ofödde. Hon upphanns dock och föll genomborrad av dussinet lansar . . . fostret slets ur moderlivet, mottog dopets sakrament för att i nästa sekund få huvudet krossat mot väggen.” (Tommy Erikson: Rainbow föll i gryningen, Bokförlaget Settern 1987, s. 34) KONCENTRATIONSLÄGER I AMERIKA USA drev regelrätta koncentrationsläger för indianer. Ett av dem var Dry Tortugas, en ögrupp utanför Florida, och det fanns också sådana i nuvarande Oklahoma, även kallat Indianterritoriet. Den staten var den sista som uppläts åt vita år 1889 och det lilla reservat som fanns kvar togs tillbaka när man funnit olja där omkring år 1900 och man förflyttade de 2000 osagerna till ett pyttelitet reservat. Reservaten hade usla levnadsbetingelser och indianagenturerna gav indianerna ruttet kött att äta, i den mån de fick någon mat alls, alltmedan indianagenten blev allt fetare. De indianer som inte ville släppa till mark kallades ”bakåtsträvare” och dessa skulle sättas i läger, till exempel 22 000 röda vid Red Cloud- och Spotted Tail-agenturerna, som skulle få sona sitt ”bakåtsträvande” i skräckläger vid Missouri River. Reservaten liknade mest Bergen-Belsen under nazisterna, med sin nästan totala brist på kött sedan USA hade utrotat bisonoxen som var indianernas huvudföda. Allt medan de vita, med statens goda minne högg för sig av den mark som Washington lovat indianerna enligt fördraget i Fort Laramie år 1859. I läger efter läger dukade indianerna under av den vite mannens sjukdomar, värme och fukt, och hårda umbäranden. I en del koncentrationsläger var vakterna från Sydstaterna, och de var extra sadistiska och brutala. Det har funnits fler Hitler än Hitler! NÅGRA FRÅGOR UPPSTÅR
Allt sköttes uppifrån. Både eldvattenutskänkningen och den ruttna maten samt infösandet av indianerna på de trånga och alltid ofruktbara reservaten – på mark som vita kolonister inte ville ha; var Världsregeringens påfund. Inom president Theodore Roosevelts judiska cirkel finner vi handelsministern Oscar Solomon Strauss, och tidigare Julius Rosenwald, Sears-Roebuckmogulen, en av Theodores mest lojala anhängare inom den judiska samfälligheten. Han bidrog till alla kampanjer som republikanska kandidater drev under sin era, detta jämte de judiska finansiärernas roll ... ny forskning kommer att visa en avsevärd judisk överrepresentation inom många sociala och politiska områden från år 1870 och framåt.” (WD Rubinstein: Jewish Journal of Sociology, Vol. 42, nr. 1 & 2, 2000, s. 18-19) HUR BÖRJADE UTROTNINGEN AV INDIANERNA?På Nordamerikas östkust myglade europeiska kolonister ohejdat, med politiskt och monetärt bistånd. De judiska bankerna tjänade grova pengar. Långt tidigare började dock indianer förföljas i det som då var europeiska kolonier. Små stammar utrotades och inte ens stammens namn fanns kvar, medan de vita förnöjt utökade sina besittningar. Johan Printz var guvernör i kolonin Nya Sverige och yttrade sig redan år 1644 angående indianerna: Med Guds hjälp skall inte en enda indian tillåtas leva vid Delawarefloden.” Printz, som vägde dryga trehundra kilo, ligger till beskådande i kryptan i Bottnaryds Kyrka ca 25 km väster om Jönköping. Han kunde inte ta med sig något av sitt välstånd när han dog... På Amerikas västkust kallades indianerna för ”ohyra” precis som nazisterna på sin tid kallade judarna för ”ohyra” i sina journalfilmer, och den kaliforniska staten utrotade sina indianer. Det finns de som menar att vissa indianer var schamanister och hedniska vildar med ”dålig karma.” Det är ingen ursäkt för att mer eller mindre utrota ett helt folk! EN AV INDIANERNAS STÖRSTA MILITÄRA SEGRAR Omkring den 14 juni 1876 samlades siouxer och cheyenner till soldans. Hövdingen Sitting Bull späkte sig och efter dessa påfrestningar dansade han sedan ”soldansen” i 24 timmar innan han föll omkull. Då hörde han ’Wakan Tankas röst: Jag ger dig dessa som inga öron har (att höra med). I sitt inre såg han hur de vita soldaterna samt några röda föll med huvudena neråt rakt ner i hans by. Den 25 juni detta år inträffade slaget vid Little Bighorn där psykopaten George Armstrong Custer och hans blårockar fick bita i gräset. Det var samme man som lockat guldgrävare och andra lycksökare till Black Hills (Pa Sapa) med orden: ”. . . . Guld upp till gräsrötterna . . . . guld upp till hästarnas hovar.” Det är viktigt att komma ihåg att indianerna inte var destruktiva från början ty det var först när deras livsstil och mark hotades av den vitas framfart som de tog till våld. General Custers metoder före Little Bighorn visar på närmast psykopatiska drag. Han tog indianernas kvinnor och barn som gisslan, därför att han visste att de höll sina kvinnor högt och de röda föll för utpressningen. Men när de gav upp lät han ändå mörda män, kvinnor och barn. Han var en renodlad narcissist som inte skydde några medel. Han plågade även sin personal som han höll i ett järngrepp. Den siste överlevaren från striden vid Little Bighorn, Charles Sitting Man, dog 1961. Sitting Bulls son, som bara var tolv år då Gula Håret (Custer) krigade mot dem, dog 1955, medan den siste ”blårocken” dog 1950, 98 år gammal.
HÖVDING JOSEPH OCH NEZ-PERCÉERNA Den mest gripande indianberättelsen tycker jag är den om hövding Josef och nez-percéerna. Joseph var en fridens man. Ställd inför ultimatum att lämna den undersköna Wallowa-dalen i det sydöstra hörnet av staten Washington valde han att undvika blårockarna. Han tog sin stam ut på en odyssé ända upp till Kanada och tillbaka, förföljd av general Oliver Otis Howard (1830-1909) och US Army. Blårockarna anföll den intet ont anande indianstammen under fem dagar och mejade hänsynslöst ner män, kvinnor och barn, brände ner ett antal tee-pees och dödade framstående indianhövdingar som Looking Glass och Too-hool-hool-zote. De överlämnade sig formellt till General Nelson Appleton Miles den 5 oktober 1877 i Bear Paw Mountains, Montana, mindre än 60 km söder om Kanada nära det som idag kallas Chinook i Blaine County, en plats nära slagfältet. Chief Joseph ska ha hållit följande tal vid överlämnandet: Säg till General Howard att jag känner hans hjärta. Det han har sagt förut har jag i mitt hjärta. Jag är trött på att strida. Våra hövdingar är döda; Looking Glass är död, To-hool-hool-zote är död. De äldre är alla döda. Det är de unga männen som säger ja eller nej. Han som ledde de unga männen är död. Det är kallt, och vi har inga filtar; de små barnen fryser ihjäl. Mitt folk, en del av dem, har tagit sin tillflykt till bergen och har inga filtar, ingen mat. Ingen vet var de är – kanske de fryser ihjäl. Jag vill ha tid att leta efter mina barn, och se hur många av dem jag kan finna. Kanske kommer jag att hitta dem bland de döda. Lyssna, mina hövdingar! Jag är trött; mitt hjärta är sjukt och ledset. Från det läge där solen nu står kommer jag aldrig mer att strida.” DE OLIKA FÖRDRAGEN MED INDIANERNA Indianernas förflyttning var en politik som fördes på lång sikt och var amerikanska presidenters mål redan tidigt på 1800-talet, och drevs särskilt agressivt av president Andrew Jackson efter införandet av förflyttningslagen om indianer (Indian Removal Act) år 1830. Lagen ledde till bildandet av Indianterritoriet enligt gränser som sattes med Indian Intercourse Act år 1834. Indianerna var förbjudna att korsa dessa gränser, men inte de vita. Allotment Act år 1889 skulle fördela jordlotter på indianterritorium ”rättvist” för spekulanter på sådana. År 1889 släppte regeringen i USA det sista indianterritoriet för legalt intagande av kolonister och det uppstod en kapplöpning till Indianterritoriet i nuvarande Oklahoma, och landet översvämmades av vita. Det gick inte många år förrän även det sista lilla reservatet av ofruktbar jord togs tillbaka av de vita. Man hade funnit olja, det nya århundradets guld!
CIMARRON Här vill jag citera litet ur Edna Ferbers bok Cimarron, som handlar just om den kapplöpning som jag nämnde i föregående paragraf. Denna bok kom ut i USA år 1929 och finns i en svensk översättning från år 1937. Jag tar exemplen i den ordning jag fann dem i boken – Cimarron (ett spanskt ord som betyder ”svårbestämd”; ”i dunkel”): s. 52-53: Yancey Cravat ”berättade för gossen den fruktansvärda historien om Tårarnas väg — om cherokestammen, ett enkelt och bofast folk, som likt boskap drevs från sina hem i Georgia hundratals mil över slätter och prärier, där de dog i tusental innan de uppnådde Oklahoma, som tilldelats dem och om hur två tusen man under general Winfield Scott drev på deras dröjande steg. – Varför måste indianerna gå? – De vita ville själva ha landet. – Varför? – Där fanns marmor, guld och silver, järn och bly och stora skogar. Så tog de alltsammans från indianerna och körde ut dem. De lovade dem många saker och bröt sedan sina löften.” s. 228 – 229: Yancey satte in en glödande ledare i Wigwams spalter. Kärnpunkten däri var, att de hundratusentals indianer som nu levde på reservat över hela Förenta Staterna — chickasaw, poncas, creek, osage, kiowa, comanche, kawa, choctav, seminole, siouxer, cheyenner, arapahoer, shoshoner etc — skulle bli tvungna att flytta till allt mindre reservat — ”Instängda som får i en inhägnad, nej, som vilda djur i en bur – har de lämnats att gå under på sina reservat av en regering som först har tagit deras land, sedan deras självkänsla, till sist deras frihet ifrån dem.” LAGAR SOM DEN CIVILISERADE VÄRLDEN NU LEVER EFTER? Solomon Levy, den judiske affärsmannen hade inte minsta utsikt att bli borgmästare i den nya staten Oklahoma: ”Levys Affärskompani hade utvidgats till ett verkligt varuhus. Han stod böjd över en lår, och då han rätade upp sig och såg på den högvuxne Yancey, hängde det halm och träull vid hans ärmar, krage och svarta hår: – Oavhängighetsförklaringen! upprepade han tankfullt. Säg till att en av mina förfäder skrev de Tio Budorden. En karl som hette Moses.” Men det var Gud gav budorden till Moses. Ett judiskt problem är att de inte tar emot Jesus som sin Messias, utan ännu söker messias och försöker skapa en egen värld utan Gud. s. 154: ”Mina förfäder studerade Talmud och skrev de lagar den civiliserade världen nu lever efter.” OLJA FUNNEN PÅ OSAGERNAS RESERVAT! s. 268: ”Det praktfullaste, mest strålande skämt, som någonsin en bedräglig regering varit utsatt för gick av som ett fyrverkeri idag (1897), då tusentals barrels olja, med ett dån som hördes miltals omkring, sköt upp i luften i det eländiga ökenland, som kallas osageindianernas reservat och som innehas av dessa bedragna förfördelade (indianer). . . . Förstår du att två tusen osageindianer som suttit där i lump framför sina usla hyddor, nu blivit den rikaste nationen i världen? . . . Man gav dem det här reservatet – den fattigaste, uslaste ökenbiten i hela Oklahoma. Och USA-regeringen sade: ’Se där ni röda hundar, tag det och lev där. Och kan ni inte leva, så dö där.’ . . . Nu har varenda indian och squaw blivit miljonär.” DET SISTA SVEKET OCH DET INDIANSKA VÄLSTÅNDET s. 274: ”Osageindianerna, föga mer än 2000 människor som igår trasiga, halvsvultna, likgiltiga och eländiga satt hopkrupna på den reservation som tilldelats dem och endast väntade att tid, sjukdom och elände skulle utplåna dem för alltid – var nu genom ett naturens under den rikaste nationen i världen. Den ödsliga plats de levat på hade frambragt det rikaste oljeflödet i hela staten . . . En häpen regering försökte ordna upp detta kaos av rikedomar. De två tusen osagerna flyttades från reservatet för att bereda väg för oljeflödet, som förvandlades i en flod av guld. De flyttades till en ny avdelning kallad Wazhazhe, det gamla indianska namnet för Osage. . . .Nu sattes varje fullblods- halvblods- eller kvarts-osage på Indianlistan och varje namn på listan var berättigat till en huvudandel . . . Den vite mannen som betraktade den prydliga listan med dess indiannamn ur berättelseböcker och dess kalla, sakliga siffror studsade inför vad han såg såsom något ofattbart. Clint Tall Meat/523 000 dollar Benny Warrior/192 000 dollar Ho ki ah se/265 887000 dollar Long Foot Magpie/387 942 ...” s. 274-275: ”Regeringen köpte farmer åt dem för deras egna pengar och byggde stora röda tegelhus nära vägen, och möblerade dem med plyschklädda möbler, pianon och linoleummattor, gasspisar och grammofoner. Nu hade varenda osagehövding sin egen kraftiga bil . . . . Den vite, som körde samma väg, höll sig på vederbörligt avstånd från indianbilarna, han visste att de inte väjde för någon, de höll sig mitt på vägen och flög fram över broar, backar och diken som om de varit galna . . .” Yanceys fru Sabra är en riktig rasist. Så här uttalar hon sig om indianer fler gånger i boken: s. 281: ”(vi, släkten) har aldrig brukat umgås med smutsiga vildar i mantlar.”Men hon fick en del igen: Försök att äta något säger Yancey på indianfesten. ”Hon petade i den pastej med hackat kött som hade lagts för henne. – Gott, sade mrs Big Elk brevid henne och pekade på den med ett mörkt, smutsigt finger. Sabra lyfte gaffeln till munnen och svalde en bit. Det var utsökt – pikant smakligt, aptitretande — Ja, det är mycket gott. Det här köttet – den här stuvningen – är den hackad eller mald genom köttkvarn? Den tjocka indiankvinnan vände sina utryckslösa ögon mot Sabra. Hon skakade eftertryckligt huvudet med en nekande åtbörd. – Nej, svarade hon artigt. Tuggat. En gaffel föll slamrande mot en tallrik, glas och fat skrällde. Sabra Cravat hade svimmat. SCHAMANISMEN Jag vill inte med denna artikel närmare gå in på de andliga dragen hos indianerna. De var, och är, ett naturfolk och i de förra seklerna, åtminstone, dyrkade de solen, månen och vinden och regnet. Den ockulta schamanismen är ren hedendom. Och visst finns det schamanister bland indianerna, sk ”medicinmän.” De flesta indianer hade inte hört evangelium så sent som på 1800-talet; och när de fick det glada budskapet om Jesu frälsning tog de gärna emot det! Men som hos alla folk finns det ett och annat stenhjärta som står emot Vår Herres kärlek. Det finns ett särskilt besvärligt fall av ockultism, för att inte säga schamanism, i Apostlagärningarna kapitel 13: 8-12: Men Elymas (eller trollkarlen, ty namnet har den betydelsen) stod emot dem och ville hindra landshövdingen från att komma till tro. Saulus, som ock kallades Paulus, uppfylldes då av helig ande och fäste ögonen på honom och sade: »O du Djävulens barn, du som är full av allt slags svek och arglistighet och en fiende till allt vad rätt är, skall du då icke upphöra att förvrida Herrens raka vägar? Se, nu kommer Herrens hand över dig, och du skall till en tid bliva blind och icke kunna se solen.» Och strax föll töcken och mörker över honom; och han gick omkring och sökte efter någon som kunde leda honom. När då landshövdingen såg vad som hade skett, häpnade han över Herrens lära och kom till tro.”
För de människor som aldrig fick en möjlighet att lyssna till Jesu glada budskap här i världen fanns det en annan lösning. Se Paulus brev till romarna 2: 14-16; 26-28.
2 Timoteus kapitel 4: 18 |
Tillbaka till Svenska sidan |
 |
