Torbjorn Johansen EAEC

I staden Jekaterinburg bland Uralbergen befann sig som fångar bakom vitmålade fönster och palissader den kejserliga familjen natten till den 17 juli 1918. Tsaren Nikolaj II, hans gemål drottning Alexandra, döttrarna Olga (1895-1918) och hennes yngre systrar Tatiana, Maria, Anastasia och den blödarsjuke Alexej led av sömnrubbningar. Flickorna hade ständigt blivit trakasserade när de gick på toaletten av vakterna som skrivit obscena saker på väggarna och de flinade hånfullt när storfurstinnorna gick förbi och tog sig friheter.

Denna natt begicks det vidrigaste dådet i världshistorien. Den iskalle juden Jankel Jurovskij och hans bödlar mördade hela tsarfamiljen i ett hus som hade konfiskerats av bolsjevikerna från köpmannen Ipatiev. De blev nedförda till källaren av detta hus under förevändning av att de skulle fotograferas. Intet ont anande möttes de sedan av tjekisternas kulor när dessa plötsligt rusade fram från ett annat rum och sköt dem med sina revolvrar och gevär. Den stackars drottning Alexandra hade svårast att dö. De stack henne i bröstet med bajonetter så hårt att man enligt utredningen fann tre djupa märken i cementgolvet.

Tsaritsan hade sytt in storfurstinnornas juveler i kläderna. Därför studsade först kulorna på flickorna. Nikolaj II och den blödarsjuke Alexej sköts av den då 40-årige Jurovskij, som var den ledande tjekisten. Bland dessa psykopater fanns även Grigorij Nikulin, Pjotr Jermakov, Pjotr Medvedjev, S Vaganov, Andreas Vergazi, Laszlo Horvath, Imre Nagy, Victor Grünfeldt, Emile Fekete, Anselm Fischer och Isidor Edelstein. Somliga var "letter," en vanligt ursäkt för vad som helst, som bolsjevikjudarna använde flitigt. Det var chefen för bödlarna inom Tjekan i staden Jekaterinburg som utsåg exekutionspatrullen.

I planeringen av mordet på familjen finner vi även den 42-årige juden Filipp Sjaja Golosjtjokin, en kamrat till Jakov Sverdlov, som aldrig hade arbetat under hela sitt liv. Han är i litteraturen beskriven som en degenererad typ och en grym bödel. Ytterligare en judisk kommunist låg bakom detta mord - den 27-årige Georgij Ivanovitj Safarov (Woldin), en kamrat till Trotskij, men framför allt låg ansvaret på Ural-sovjeten med dess chef Golosjtjokin. Denne hade skickat ett telegram till Moskva som fortfarande finns i Oktoberrevolutionens arkiv och löd:

"Till Moskva. Kreml. Till Sverdlov med kopia till Lenin. Från Jekaterinburg meddelas följande på direktlinje: Meddela Moskva att den med Filipp överenskomna rättegången av militära skäl inte längre kan uppskjutas. Vi kan inte vänta längre. Om ni är av annan åsikt, meddela genast i ett iltelegram. Golosjtjokin, Safarov. Kontakta i detta ärende Jekaterinburg direkt."

De vita stod bara någon mil från staden och chefen Sjaja och vicekommissarien Safarov höll på att gå upp i limningen, för de ville rädda sig själva. De dödas kroppar som skulle ha lämnat det Ipatievska huset vid midnatt kom iväg med lastbil först kl 3.00 på grund av att Golosjtjokin ville vänta på ett svarstelegram från Moskva. Ett sådant kom, den sovjetiska regeringen och Centrala exekutivkommittén skickade ett telegram med ett bejakande av Uralchefernas beslut.

Jurovskij:

"Sedan började man bära ut de döda kropparna och kasta dem på lastbilen med kläde utbrett över flaket (för att blodet inte skulle rinna igenom). Det förekom stölder här: jag blev tvungen att ställa ut tre pålitliga kamrater på vakt för att bevaka kropparna medan utbärandet pågick. Allt det stulna återlämnades under hot om arkebusering: guldklockor, ett cigarettetui med briljanter och så vidare."

Jurovskij tänkte själv lägga beslag på dessa skatter senare.

De ansvariga för denna illgärning var tre demonbesatta kabbalister i Jakob Franks efterföljd: Jacob Schiff, Vladimir Uljanov-Lenin och Jakob Sverdlov (Jankel-Aaron Movsejevitj Solomon). Den judiske bankiren Schiff beordrade att hela den kejserliga familjen med läkare och tjänare, jämte alla deras släktingar, skulle mördas. Schiffs order lämnades över till den amerikanska beskickningen i Vologda, som ligger i nordvästra Ryssland.

Nikolaj Sokolov började genast utreda detta avskyvärda brott när vita trupper tog staden några dagar senare. Det visade sig, efter Sokolovs forskning, vara ett judiskt, kabbalistiskt ritualmord. Detta skändliga dåd är, näst Kristi lidande, det värsta brott man kan tänka sig. Sokolov talar också om vittnen som mindes att en liten man med långt svart skägg anlänt till huset någon dag före morden. Efter deras beskrivning liknade han en judisk rabbin.

Bland ting som tillhört Olga Nikolajevna Románova fanns en dikt om hur lidandet gick till seger:

I dessa orosfyllda dagar,
då fienden berett oss nöd
Och vi i stor förnedring klagar,
hör oss o Kristus, var vårt stöd.
Du styr i Himlen och på jorden,
giv oss din stora stilla frid.

Låt själen höra trösteorden
i denna fasansfulla tid
Och inför döden, i vår plåga,
gjut kraft och mod uti var själ.
Så att vi åter få förmåga
att be för fiendernas väl.
Du styr i Himlen och på jorden,
giv oss din stora stilla frid.

"Om en jude blir frestad att göra något ont bör han resa till en stad där han inte är känd och utföra det onda där." (Talmud, Moed Kattan 17a)

Det var just vad mördaren Jankel Jurovskij gjorde