 |
 |
 |
|
Sammanställning av Thorbjörn Johansen, http://www.eaec-se.org EAEC, den 12 augusti 2013 De döda bebisarna. De exploaterade kvinnorna. Rasismen. Stora misstag av myndigheterna. Detta var genomgående värt att bli en förstasidesnyhet i tidningar och andra media. Juryns rapport om fallet Dr Kermit Gosnell är det vidrigaste man kan läsa om, men i slutet av artikeln ger jag några råd till dem som tänker göra abort. Känsliga läsare varnas. DEN UNDERSÖKANDE JURYNS RAPPORT OM DR BARRON KERMIT GOSNELL , 72 ÅR ÄR EN HEMSK LÄSNING Detta fall handlar om en "läkare" som dödade barn och inte aktade kvinnors liv någonting värt. Vad jag menar är att han illegalt gjorde abort på ofödda barn som levde, andades och skrek. Detta under graviditetens sista månader. Han mördade dessa barn genom att klippa av deras ryggrad med en sax, så att hjärnan inte fick tillgång till blod, en sorts halshuggning. "Det sätt han utförde sitt smutsiga arbete på var ett fall av bedrägeri där han överdoserade sina patienter med farliga substanser som Demerol, spred veneriska sjukdomar bland dem genom att alltid använda samma gamla instrument. Han genomborrade deras magar, livmoder och ändtarmar och orsakade kvinnors död vid minst två tillfällen." En före detta anställd på abortkliniken beskriver att hon hörde en bebis skrika efter att den aborterats. "Jag kan inte återge det. Det lät som det var en utomjording," vittnade hon. Philadelphia Inquirer skrev: "Åklagarna talar om dussintals kärl fyllda med babyfötter, som exempel på Gosnells idéer och olagliga praktik som gav abort till kvinnor utan mycket pengar vilka behandlades på ett avskyvärt sätt. Och aborter efter tjugofjärde veckan är inte lagliga i Pennsylvania." Den 18 februari år 2010 gjorde FBI en razzia på "Sällskapets Kvinnomottagning". De gick in i lokalerna ungefär kl 08:30. De antog att de skulle finna bevis för olagliga förskrivningar på illegala droger. När de kom in förstod de genast att någonting var galet. Jag vill här citera juryrapporten igen: "Det var blod på golvet. Det stank urin i luften. En katt infekterad av småkryp gick fritt runt i fastigheten och det låg kattfekalier i trapporna. Halvt medvetslösa kvinnor som skulle göra abort gnällde och stönade i väntrummet eller återhämtningsrummet. De satt och väntade på smutsiga pappersöverdrag och hade blodbestänkta filtar över sig. Alla hade blivit bedövade av en sjukvårdspersonal utan utbildning". Myndigheterna hade också fått kunskaper om att åtminstone en abortpatient hade dött i kliniken flera månader tidigare.
FOLKHÄLSANS TJÄNSTEMÄN INSPEKTERADE OPERATIONSRUMMEN "Instrumenten var inte sterila," sade juryn senare. "Utrustningen var rostig och uttjänt. Syreapparaten var täckt av lager på lager av damm. En ensam sugklocka som användes för aborter var vad som fanns och inga syrgasapparater för kvinnor som inte kunde andas. Det fanns inga hjälpmedel för övervakning av patientens tillstånd, bara en blodtrycksmätare för armen." "Sedan upptäckte inspektionsgruppen delar av foster som slarvigt förvarats i hela kliniken – i påsar, mjölkpaket, juicekartonger, och till och med förpackningar för kattmat." "Gosnell medgav för polisman Wood att mera än 10-20 procent av fostren antagligen hade varit långt gångna och Gosnells läkarlegitimation drogs genast in. Efter arton dagar började hälsovårdsdepartementet hantera ärendet och började med att genast låta stänga kliniken. Distriktsåklagaren lade fram sitt fall för juryn den 4 maj 2010. 58 vittnen framträdde. Bevis undersöktes. Foster i åttonde månaden mördades enligt juryns rapport, och Gosnell utförde åtminstone fyra eller fem illegala aborter varje vecka." Juryn sade: "När man utför aborter genom att sätta igång förlossningen får man barn som lever, andas och sprattlar. I den 24 veckan överlever nästan alla spädbarn som föds för tidigt, om de får rätt behandling av sjukvårdspersonal. På Sällskapets Kvinnomottagning var det inte så." Gosnell hade en enkel lösning för de ovälkomna barn han förlöste; att döda dem. Men han kallade det inte så. Han använde orden "försäkran om fosteravstötning." Det sätt han gjorde detta på var genom att sticka in en sax i ryggen vid barnets hals och klippa av ryggraden. Det kallade han "att klippa". GENOM ÅREN BLEV DET HUNDRATALS "KLIPPANDEN"
Vissa dokumenterade fall var dock kända, ett offer var Baby Boy A. Hans 17-åriga mor hade gått med barnet i nästan 30 veckor – sju och en halv månad – när Kermit Gosnell satte igång värkarna. En anställd på kliniken berättade att barnet vägde 2,8 kilo vid födseln. Det andades och rörde på sig, men Gosnell tyckte att de skulle "klippa." Sedan han klippt av hans ryggrad lade han det döda barnet i en skolåda av plast i tanke på att göra sig av med det. "Doktorn" skämtade om att "denna bebisen var så pass stor att han skulle ha kunnat leda mig till busshållplatsen." En annan bebis, Baby Boy B, var aborterad i 28 veckan och man fann hans kropp infrusen i en genomskinlig 4-liters vattenflaska på kliniken. En tredje, Baby C, rörde sig och andades i 20 minuter innan en assistent ur personalen kom in och klippte av ryggraden så att bebisen dog, på samma sätt som assistenten hade sett Gosnell göra det på så många gånger förut. Och dessa tre fall var ändå inte de värsta. ÖVERGREPP PÅ KVINNOR Allt för många tidningar teg om fallet Gosnell. Men juryns slutrapport talar klarspråk om hur otäck kliniken var för kvinnorna som anlitade den. De osanitära förhållandena är bara början på historien om Gosnell. Det ger nedanstående vittnesmål besked om. En kvinna "fick ligga kvar i timmar efter att Gosnell öppnat hennes livmoderhals och ändtarm när han utan framgång försökte dra ut fostret." En annan 19-årig patient "hölls kvar i timmar efter att Gosnell hade stuckit hål på hennes livmoder. Detta fick till resultat att hon hamnade i ett chocktillstånd på grund av blodförlusten, och måste låta avlägsna livmodern på sjukhus. En fjärde kvinna "fick kramper under en abort, föll av operationsbordet och smällde huvudet i golvet. Gosnell ville inte ringa efter ambulans, och tillät inte att kvinnans väninna lämnade kliniken för att ringa." Många gånger gav man kvinnor droger för att sätta igång värkarna innan "läkaren" ens hade kommit till kliniken. En före detta anställd säger: "Om en bebis höll på att tränga ut tog jag kvinnan till toaletten och vi satt kvar där, för det mesta, tills bebisen föll ner i toaletten. Sedan strök jag henne på ryggen och försökte lugna ner henne i tre-fyra timmar tills dr Gosnell kom... Hon satt stel, och ville inte röra på sig." EN PATIENTS LIDANDE OCH DÖD Hon var en 41-årig flykting som nyss kommit till USA från ett läger i Nepal. När hon kom till kliniken var som vanligt inte Gosnell där. Mottagningssköterskor fick henne att underteckna olika formulär som hon inte kunde läsa, och började sedan droga ner henne. Hon fick utan övervakning intravenösa injektioner med Demerol, ett lugnande medel som inte använts på senare år på grund av dess svåra biverkningar och risker. Kermit Gosnell gillade det därför att det var billigt. Det fördes ingen journal på kliniken. Efter flera timmar lade kroppen av och fru Mongar slutade andas. När de anställda slutligen upptäckte detta, ringde de Gosnell, som kom och gjorde ett kort försök att återuppliva henne med HLR. Han kunde inte använda defibrillatorn (som inte längre fungerade); inte heller gav han någon medicin som hade kunnat sätta igång hjärtat. Efter flera fördröjningar kom äntligen ambulanspersonalen men Mongar var säkert hjärndöd redan innan de ringde. Under tiden satte personalen dit slangar och apparater och ordnade så att det såg ut som hennes kropp var mitt i en åtgärd, en "säker abort." Även så sent fanns ett litet hopp om att kunna återuppliva fru Mongar. Sjukvårdarna kände att hon reagerade med en svag puls. Men på grund av de belamrade korridorerna och den låsta nödutgången, tog det dem över tjugo minuter att hitta en väg för båren ut ur byggnaden. Läkare på Philadelphias Sjukhus fick i gång Mongars hjärta, men visste inte hur hon skulle behandlas, därför att Kermit Gosnell och hans personal hade ljugit om hur mycket bedövning de hade gett henne och vem som hade utfört åtgärden. Mongars hjärna lade plötsligt av för gott. Man stängde av respiratorn följande dag. EN PROVOKATIV ANMÄRKNING En provokativ anmärkning: En före detta anställd vittnade "att vita patienter inte behövde använda samma smutsiga väntrum som svarta och asiatiska patienter. Istället eskorterade Gosnell dem uppför en trappa till det enda rena kontoret - och skruvade på TV-apparaten i rummet. Fru Mongar hade säkert 'blivit behandlad som de svarta och asiaterna, sade hon.'" Bedövningen gavs ständigt av anställd personal som antingen inte var utbildade för det eller fått praktik, bland annat en femtonårig gymnasist som jobbade på kliniken enligt rapporten. GJORDE SOM DE BLEV TILLSAGDA De flesta i personalen gjorde som de blev tillsagda, med undantag för en av dem: Marcella Choung's utbildning i bedövning bestod av en 15-minuters beskrivning av hur man ska förfara enligt Gosnell, och att läsa en affisch som han hade satt upp i ett skåp. Hon kände sådan ofrid när hon bedövade kvinnorna med tabletter att "hon inte kunde sova på natten." Hon visste att även det minsta misstag "kan döda en kvinna, men jag vill inte gå i fängelse." En kväll när hon var ensam med 15 patienter år 2002 vägrade hon gå på Gosnells direktiv att medicinera dem. Hon ursäktade sig och gick till sin bil och körde iväg för att aldrig återvända. Choung anmälde genast kliniken hos myndigheterna, men de gjorde ingenting åt saken. MISSTAGET ATT INTE STOPPA KERMIT GOSNELL I TID Juryn säger: Pennsylvania är inte en utpost i tredje världen. Flera olika myndigheter borde ha stoppat Gosnell för länge sedan. Men ingen brydde sig om det. "Hälsovårdsstyrelsen" hade kontakt med "Sällskapets Kvinnomottagning" redan år 1979. Deras arbete är att kontrollera kliniker och sjukhus som till exempel Gosnells klinik, för att se till att de följer sjukvårdslagen och tillhandahåller en trygg sjukvård. Gosnell lovade att fixa allt. Vid besök år 1992 och 1993 upptäcktes också brister, men inget gjordes. DET VAR INTE POLITISKT KORREKT ATT KRITISERA ABORTLAGEN Helt ineffektivt beslutade Pennsylvanias myndigheter att inte göra något överhuvud taget, av politiska skäl och sluta med att inspektera abortkliniker. Det enda undantaget från denna leva-och-låta-dö-politik var ärenden som dumpades direkt i departementets dörr. De fallen utreddes faktiskt. Det fanns redan då klagomål emot Gosnell. Många klagomål kom Hälsovårdsdepartementet till del. Advokater, som representerade de kvinnor som skadats av Gosnell kontaktade dem. En läkare från barnsjukhuset i Philadelphia lämnade personligen in en beskrivning av en förseelse. Han sade att många kvinnor som kom från Kermit Gosnells klinik var smittade med samma veneriska sjukdom. Staten Delaware informerade Hälsovårdsdepartementet om att Kermit Gosnell hade utfört en illegal abort på en fjortonåring som var gravid i trettionde veckan. Redan då blev Hälsovårdsdepartementet underrättad om att en patient som hette Karnamaya Mongar, hade dött på Kermit Gosnells Abortklinik. Ingen alarmklocka ringde – och inte ens fru Mongars död fick departmentet att reagera på det Kermit Gosnell gjorde på sin klinik. Hälsodepartementets policy var ödesdiger. Till och med Pennsylvanias statsdepartment, ensamt, kunde ha stoppat Gosnells ondskefulla aborter och kvinnornas lidande mycket tidigare. Anställda i Philadelphias hälso- och sjukvård besökte ofta Sällskapets Kvinnomottagning för att hämta blodprover och liknande, men märkte aldrig något, eller hellre kanske inte brydde sig om att göra sig besväret att anmäla det de såg där. En anställd inspekterade dock kliniken efter ett klagomål som lämnats in om att det låg döda foster i papperspåsar i matrummets kylskåp i kliniken. Inspektionen bekräftade många fel på kliniken...Men de följdes aldrig upp. Och det var inte bara de statliga departementen som inte gjorde någonting. Pennsylvanias Universitetssjukhus och Penn Presbyterian Medical Center ligger i närheten av Gosnells klinik. Lagen i Pennsylvania kräver att man skall anmäla komplikationer vid aborter. För ett tiotal år sedan dog en av Gosnells patienter vid universitetssjukhuset i Pennsylvania efter en misslyckad abort och sjukhuset förde in det i journalerna. Men offren strömmade hela tiden in. Åtminstone tre av Gosnells patienter fördes vidare till Penn Presbyterian Medical Center för akut sjukvård; på intensiven sade man att de även hade behandlat många andra av Gosnells patienter; en annan kvinna hade blivit inlagd på Penn efter att Gosnell helt olagligt påbörjat abort av ett foster i den 29:de veckan. Men: "förutom de förstnämnda fallet kunde inte Penn Presbyterian Medical Center erinra sig något fall där de uraktlåtit att uppfylla sin lagliga plikt att anmäla detta till myndigheterna". Ingen fara var på färde... Men vid rättegången visade det sig att minst två kvinnor hade dött en onaturlig död på kliniken. I maj år 2013 skulle Kermit Gosnell dömts till döden för tre av anklagelserna. Han önskade dock göra upp med domstolen, och frånsäga sig rätten till nåd, för att undgå dödsstraffet. Han blev istället dömd till livstid, utan tillfälle till benådning. ALLMÄNNA RÅD Du ska be Gud att han ser ut en äkta hälft åt dig. Då slipper du ifrån kommande aborter och får någon som älskar dig hela livet. Jag vill bara att du ska veta, att om du gör abort så gör du mot Guds vilja. Och om du tänker begå självmord för att slippa undan din situation, så dödar du inte bara dig själv, utan också det ofödda barnet i dig. Om det ofödda barnet säger Gud:
Jesus säger om de krafter som vill förföra dig och förgöra ditt barn:
EN VARNING FRÅN GUD
FÖD DITT BARN! Du kommer aldrig att ångra dig. Särskilt om du bär på någon ärftlig sjukdom. Det har faktiskt hänt att det ofödda barnet varit bedömd som sjuk av läkare, som därför rekommenderat abort, men kvinnan gick emot detta råd. Hon födde sedan ett friskt barn! Och det finns människor som med glädje adopterar ett sjukt barn. De står i kö. Det är inte längre som förr i tiden då föräldrar till exempelvis Dauns syndrom gömde undan dem på vinden när det kom någon okänd till huset. Läkaren är inte Gud. Det händer att läkare påstår att det är något fel på barnet och försöker övertala kvinnan att göra abort. Tro dem inte! Jesus Kristus säger om dessa förförare:
Vi människor lever alla än så länge under nåd från Kristus frälsningsverk, men vi vet inte när han avbryter vår tidsålder. Det vet bara Gud. Är du frälst, så är du redan nu trygg i all evighet och kommer till Himlen när du dör, och den korta tid vi lever här, fostras vi i glädje och sorg:
JESUS SÄGER OCKSÅ:
Våldtäkt är inget skäl för aborter eftersom vi i så fall straffar barnet för det våldtäktsmannen har gjort. Allkonstnären Leonardo Da Vinci tecknade en bild på barnet i mammans mage. Där ligger det tryggt. Men vid abort rycks tryggheten plötsligt undan och barnet avlivas av läkare som Gosnell. DÄR KRISTENDOMEN AVSKAFFAS, DÄR ÄR BARBARIET INTE LÅNGT BORTA Emellertid, om barnet är dött i livmodern, så har Gud också en mening med detta. Aposteln Paulus säger att han "var som ett ofullgånget foster" (1 Kor 15: 8) och det är för att fostras som vi får lida. (Hebr 12: 7) Om du skulle vilja adoptera bort ditt barn, gör det under rigorösa förbehåll, så att du genom myndigheterna lätt kan ta kontakt med de nya föräldrarna. Du kommer ju alltid vara barnets biologiska mor och vill kanske träffa ditt eller dina barn, om det blir tvillingar, eller trillingar etc. TILL MANNEN Det allra heligaste på en kvinna, ansåg Sitting Bull, var skötet, och därför kallade han sin fru "Hennes heliga dörr." Indianerna sysslade inte med abort överhuvudtaget. Men abort eller "fosterfördrivningar" som det kallades förr, har annars förekommit i många kulturer. I den Heliga Skrift finns faktiskt både skökor och berättelser om kvinnokränkningar. Gud var mycket arg på aborter. I det Nya Förbundet (Nya Testamentet) sände Gud sin egen Son till jorden för att dö på korset för hela världens människor, en gång för alla. Men Jesus tvingar inte någon att ta kontakt med honom, i så fall skulle han bara fått en massa robotar. Dem har han ingen glädje av. Men det blir stor glädje i Himlen när en man eller en kvinna blir frälst! När det tjocka förhänget brast i templet samtidigt som Kristus dog, åskade det och folk steg upp ur sina gravar. Det blev villervalla i Jerusalem och många tog säkert chansen att studera det allra heligaste i templet som fanns bakom denna ridå. Djävulen i människohamn går på liknande sätt runt och letar efter någon som han kan döda och passar på att studera det heligaste på en kvinna och begå våldtäkt, ofta redan på offer som han nyss mördat, så kallad nekrofili.
Titta inte på pornografi, som många interner gör, utan överlåt ditt hjärta till Jesus Kristus. INGEN KAN BLI FRÄLST GENOM GODA GÄRNINGAR, UTAN BARA GENOM JESUS KRISTUS
Det är en synd att medvetet göra abort, men det finns det förlåtelse för alla. Ta den utsträckta handen! Bjud in Jesus i ditt hjärta idag! Hör gärna av dig. Adressen är: info@eaec.org Copyright © 2013 – European American
Evangelistic Crusades (EAEC), Inc. |
Tillbaka till Svenska sidan |
|
Och när inte Gosnell var tillstädes gjordes "klippandet" av en av hans outbildade "stand ins" (de anställdas förtroendeuppdrag?), eller till och med av folk från kontoret. Men anställda i Sällskapets Kvinnomottagning visste vad som pågick. Alla uppträdde som om det inte alls var frågan om mord. Dessa kunde i mycket få fall åtalas, för Gosnell hade förstört journalerna. De anställda blundade, men var inte blinda.