Bögen Jonas Gardell är på väg till Helvetet

Sammanställning av Thorbjörn Johansen EAEC den 17 april 2010

Bögen Jonas Gardell är på väg till helvetet. Han har hädat Gud och förkastat Kristi försoning mellan Gud och människa, och kommer därför att kastas i den Brinnande Sjön som brinner av eld och svavel. Han är som Dorian i Dorian Grays porträtt. Han tror att han kan synda hur han vill så länge han lever, men vad händer sen? En gång kommer han att trilla isär i alla sina beståndsdelar och dö en neslig död. Han måste inför Gud ta konsekvenserna av sitt handlande. Pedofiler och förförare borde kastas i havet med en kvarnsten om halsen redan nu.

I TV 1 har Gardell för närvarande en programserie där han apar sig med kristna som måltavla i sina djuplodande (?) och skojiga (?) program vilka kallas ”Å Herre Gud.” En av påståendena är att det inte går att förena att Gud är kärlek och samtidigt tro att domens Gud är densamme. Man måste välja mellan dessa tycker Gardell. Eskil Abertsson skriver:

”Vid ett sådant val måste stora delar av Bibeln rivas ut. Bibeln beskriver ett räddningsdrama. Guds vrede flammar mot allt som förstör människan och skapelsen. Läs Upp. 11: 17-18. I sin kärlek har han liksom rivit ut sitt hjärta och sänt sin enfödde son till jorden för att rädda oss, Joh. 3:16-21. Skulle han ha gjort det om vi inte befann oss i stor fara att drabbas av Satan?

Enligt Gardell är Guds kärlek helt villkorslös. Det behövs ingen omvändelse eller bekännelse av synd. Jesus talar förvisso om omvändelse, säger han, men det är tillägg som de som skrivit evangelierna har gjort!

På det här sättet går Gardell härjande fram genom hela Bibeln. Lyfter fram det som passar honom och kasserar indignerat det som inte passar. Gardell säger att man kan kontrollera hans påståenden. Gör det!...

…Det Gardell mobiliserar sin skicklighet på att sälja gäller det viktigaste vi har att ta ställning till i livet: att helhjärtat vända oss till Jesus Kristus och ta emot hans nåd och kärlek som gåva, eller att leva med ryggen vänd mot skapelsen och frälsningens Gud.” Slut citat.

Torbjörn S. Larsson skriver:

”Det är beklämmande vilket intryck Gardell lyckats ge åt sitt program. När man sett färdigt får man automatiskt en motvilja mot offer och blod och en viss sympati för ”hans moderna och nya religon.” Återigen skickligt och välgjort, men antikristligt förförande.  Genomskådar vi strategin och hur förförelsens struktur är verksam ?  

Först tar han dit portalfigurerna Stanley Sjöberg Pingst, Stefan Swärd EF, och någon präst från Svenska Kyrkan för att de skall tala om huruvida det går att påverka Gud, att köpslå med honom och får en del intressanta svar. Det verkar som om alla är inne på ungefär samma linje, även om Gardells ton är lite mer hånfull. Programmet har nu fått en trevlig atmosfär som öppnar tittarnas hjärtan.

Direkt efter detta hoppar han in på ett nytt ämne. Nämligen offer och offertjänst. I huvudsak gammaltestamentigt synsätt blandad med muslimsk slakt. Detta visas på ett ganska rått och otrevligt sätt men presenteras som traditionell kristendom.

Därefter presenteras hans egen modifierade kristendom. Naturligtvis utan offer och skuld eller synd. Positiv och framförallt modern. Summan efter programmets slut är att Jonas Gardell och de frikyrkliga och kyrkliga inte sagt emot varann under programmet. Och upplevelsen blir då i den ytlige betraktarens uppfattning att samtliga är i stort sett överens…

När man slår av TV:n så händer något. Programmet smälter ihop.  Man har svårt att skilja de olika påståendena åt.

De flesta uppfattar att etablerade kristna har deltagit i programmet. Påståendet att det i vissa fall går att förhandla med Gud smälter ihop med det uppenbart falska och onda påståendet att det inte behövs något offer för våra synder. Avsnittet som helhet blir betraktat som nästan allmänkyrkligt. Sjöberg och Swärd var ju med, trots att detta ytliga underhållningsprogram hade ett skumt och tveksamt innehåll.

Djävulskt. Smart. Ondskefullt.

Varken Sjöberg eller Swärd hade kanske inte bidragit till programmet om dom fått veta att huvudinnehållet var att nedsvärta Kristi blod och hans död på korset. Detta skrämmer mig. Jag måste få peka på konsekvenserna av Gardells resonemang.

• Om inte synd finns behövs inte heller Kristus.

• Utan att blod utgjutes, ges ingen förlåtelse.

• Utan Kristi blod finns inget hopp, och inte någon gemenskap med Fadern.

Vad Gardell proklamerar är en:

1. kristendom utan omvändelse

2. rening utan (Jesu) blod

3. Ett evangelium utan synd och nåd. Inte heller lag, rättfärdighet, stränghet och straff.

Kort sagt ett antikristligt huvudtema.

Jonas Gardell var inte först med dessa tankar. Faktum är att den tredje människan på jorden hade exakt samma livssyn. Kain, Adams son var av samma skrot och korn som Jonas Gardell. Självrättfärdig och duktig. From och gudaktig. (han offrade till Gud) Inget som helst eget syndamedvetande.

Abel visste att han hade syndat och slaktade ett lamm i tro på den Kristus som skulle komma. Han behövde nåd och förlåtelse för att upprätthålla förbindelsen med Gud.

Kains offer däremot var ett tjusigt praktexempel på hans eget arbete i färger och komposition.
En ära för varje tänkande människa. Högtstående och elegant.

Det var bara ett problem:

Det fungerade inte. Gud tog inte emot hans offer!

Gå tillbaka till Svenska sidan