Blå Dunster Från Europa

BLÅ DUNSTER FRÅN EUROPA

Av Thorbjörn Johansen

Statsminister Persson har sagt att Sverige inte kan "leva med ett nej" till EMU. Han är i så fall "ganska säker på att det blir ett nytt beslut" fick vi veta i TV i höstas. Liksom före EU-inträdet 1994 bedrivs dyra kampanjer för att förändra attityderna till en fortsättning på det från början dödfödda EU-projektet. Skattebetalarna och näringslivet står för kalaset. Dinkelspiel har visat sig i TV igen, efter år av frånvaro och uttalat sig om EMU. Peter Wallenberg, och näringslivet i övrigt, var stora bidragsgivare till attitydförändringskampanjen 1994.

"Peter den store" ser inga problem i att samarbeta med socialdemokraterna, enligt journalisten Mikael Nyberg: "Göran och jag kommer mycket bra överens. Vi är samma typ, frisläppta och säger vad vi tycker, vilket omvärlden inte alltid uppskattar, ha ha." – Peter Wallenberg, 1997.

I Ja till EU-kampanjen påstods det att vi hade "levt över våra tillgångar" under åttiotalet, men de spekulationer man då talade om bedrevs inte alls på gräsrotsnivå.

Det finns andra förklaringar.

Storbankiren George Soros och andra internationella krafter spekulerade med Sveriges valuta vid denna tid. När sedan statsfinanserna var som sämst under Bildt, ville bankerna plötsligt ha tillbaka pengar. Bankhuset Solomon Brothers, som lånat ut massor till svenska staten, krävde devalvering. Varje svensk var skyldig en mindre förmögenhet (och fick lida för det).

"Den som har guldet har makten", heter det. Den europeiska centralbanken (ECB) kommer att styras av sex icke folkvalda personer med "erkänt anseende"— läs privata bankkarteller.

Ordförande i EU:s Revisionsrätt, som granskar hur EU-pengarna används och redovisas, är en före detta dubbelavlönad intressent i sprit och skaldjur, migrationsminister Jan O Karlsson, ett faktum som också borde tala mot ytterligare centralisering av Sveriges tillgångar.

Liksom förra gången helgar ändamålet medlen, och det är fritt fram för vita lögner för att folk skall tro att EMU är ett viktigt mål. En är att plånboken blir fetare vid ett ja. En annan är att vi stärker freden med ett ja. Men det finns många moln vid utkanterna till maktens utopi.

Näringsminister Leif Pagrotsky säger sig vilja ha ett nej till EMU. Men det intrycket får man inte om man läser det tal Pagrotsky höll inför eliten på toppmötet i Göteborg, den 4 december 2001, med det långa och krångliga namnet Promoting Economic Development through Trade in the Union and Globally, Speech at the Conference:The External Action of the EU in an Era of Globalization, tydligen vill man inte att så värst många svenskar skall studera framtida EU- politik, utan bara snällt och lydigt rösta ja till EMU och stiga rakt in i lejonets kula.

Det kanske är en av anledningarna till att detta opus endast finns tillgängligt på engelska – jag begärde en översättning, men upplystes om att man var lediga på departementet för tillfället.

Nedanstående citat från Pagrotskys tal är bara toppen på ett isberg:

"EU är en inspiration för människor, affärsmän och regeringar världen över. Den Europeiska Unionen (läs: Europas Förenta Stater) är redan världens största ekonomiska aktör, den största handelspartnern i världen. Och snart har den utvidgats ännu mer...detta är just vad EU handlar om, att hela tiden stärka banden mellan medlemsstaterna".

Låter detta som ett nej till EMU? Man kan också spela rollen som nej-sägare.

Pagrotsky är en sann internationalist som frotterar sig med folk som Henry Kissinger, numera medlem av "försvarspolitiska styrelsens rådgivande kommitté" (DPBAC), världsbankschefen Wolfenson, George Soros, David Rockefeller och andra mäktiga figurer i Bilderberggruppen som möttes i Stenungssund 2001. Bilderberg är en odemokratisk, hemlig världselit som består av politiker, företrädare för näringslivet, ekonomer och andra som (Aftonbladet) sägs "stycka upp världen mellan sig". Här diskuterades "EU:s utvidgning". Pagrotsky var där.

"Detta är ju ett ypperligt tillfälle att sälja Sverige", tyckte hans sekreterare Elisabet Wallton.

Det som sker i dag, är att världseliten håller på att "vingklippa" USA, till förmån för en annan supermakt, kanske under namnet "Europas Förenta Stater."

Under tiden växer denna jättelika byråkratiska struktur och personkontrollen tilltar. Europol är EU-apparatens 'FBI' med minst ett gemensamt dataregister. Bland personuppgifter som skall registreras finns rasursprung, politiska åsikter, religiös (och annan övertygelse), hälsotillstånd samt sexualliv! Detta framgår av ett förslag från 1995 och håller nu genom Schengen-avtalet på att förverkligas.

Europas Förenta Stater (det nya romarriket) omhuldar FN som organisation. Därmed kommer man också med tiden söka lösningar inom New Age-tänkande. Som liberalen Patrik Engellau
säger i boken Molnstoden: "Vi behöver ingen ny Keynes, vi behöver en ny Moses."

Maynard Keynes grundade det nuvarande valutasystemet och någon påhittig framtida figur ur samma folk kommer säkert att uppfinna ett nytt. Som Henry Spaak, en av unionens grundare och även generalsekreterare i NATO, uttryckte det i ett av sina tal:

"Vi behöver inte flera kommitteer, dem har vi fått nog av. Det vi vill ha är en man med sådan resning att han är kapabel att ta ansvar nog för freden och politiken, för att kunna dra ut oss ur det ekonomiska kaos som vi håller på att sjunka ner i. Ge oss en sådan man, må han vara gud eller demon, vi ska välkomna honom." — Skrämmande.

Pagrotsky, vidare: "EU skall aktivt stödja internationella regler som lägger grunden för en mer rättvis världsordning", något som han menar EU främjar i världshandelsorganisationen WTO, eller genom de mer eller mindre lyckade projekt som hans kompisar i Världsbanken och IMF bedriver i utvecklingsländerna.

Maud Johansson i biståndsorganisationen Forum Syd, anser att Pagrotsky "snudd på hycklar" när han påstår att EU driver en frihandelsrundor i WTO för "u-ländernas skull".

Det finns flera motiv. Ett är att stärka elitbygget EU:

"EU:s roll på den globala arenan växer. Det är en paradox att så många européer är skeptiska till att ytterligare stärka Unionen, medan på samma gång Europa är en inspiration för många människor i andra delar av världen." Jag är inte så säker på att alla skulle hålla med om detta, Pagrotsky. "Den som är satt i skuld, är icke fri", för att citera statsminister Persson.

Varken de utsatta u-länderna eller de nya medlemstaterna tjänar på inträdet i den byråkratiska koloss på lerfötter som jag gärna vill kalla "det nya romarriket". Pagrotsky ser det inte så, utan påstår att "vi är på väg att skapa en gemensam marknad för nästan en miljard människor i och omkring Europa. En miljard människor som fritt och fridfullt driver handel med varandra och bidrar till varandras tillväxt och utveckling, från Grönland i väster till Vladivostok i öster, och från Nordkap i norr till tropikerna och Saharaöknen i söder."

Messiansk dröm, eller storhetsvansinne?

Lika litet som vi vet vilken förnybar energikälla som skall ersätta kärnkraften, vet någon vem som styr världen kring 2010. Jörg Haider, som "anser att Saddam Hussein är en visionär", har kanske sådana ambitioner. Världens politiska-ekonomiska elit kanske vet.

I det månatliga nyhetsbrevet "Nyheter om EU" sägs det:

"Att skriva in ett ja till EMU skulle kunna uppfattas som att man föregriper folkomröstningen och det är inte önskvärt, enligt partistyrelsen." Även näringsministern hör ju till partistyrelsen och kommer att följa deras linje i slutändan. Hur mycket är hans nej till EMU egentligen värt?

Pagrotskys "nej till EMU" är ett förtäckt Ja. Och varför är hans f.d. kontorsprylar till salu?

Till sist några ord från Johan Hakelius i Aftonbladet:

"Här har den europeiska politiska klassen förklarat att bara byfånar kan tillmäta nationalstaten någon betydelse. Den har kallat alla som ogillar en gemensam valuta för extremister.

Den har gjort klart att det är reaktionärt att inte vara en ständigt flyttbar världsmedborgare. Den har markerat att [vi] har mer gemensamt med klasskamraterna i andra länder än med våra egna landsmän. Den har förklarat att folket måste tänka likadant, på sin låga nivå."

Toby Johansen - väktare på muren
2003-03-27

KÄLLOR:
"Speech by Leif Pagrotsky" och "Nyheter om EU" regeringen.se

"Wallenberg från A till Ö" mikaelnyberg.nu

"I EU kan ingen höra dig skrika" Johan Hakelius Aftonbladet 2002-05-06

biblebelievers.com

Maastrichtavtalet artikel 109a sida UP-UEM/eu41

SVT Kulturnytt etc.

Thorbjörn Johansen är en skribent med teologisk utbildning vid Korteboskolan 1971 och i USA av pastor John S. Torell, som innehar graden Master of Divinity, Golden Gate Baptist Seminary, Mill Valley, CA USA

Gå tillbaka till Svenska sidan