Amerikas värste psykopat.

Sammanställning av Thorbjörn Johansen EAEC den den 4 oktober 2012.

"Ted" Bundy, född Theodore Robert Cowell den 24 november 1946 i Burlington, Vermont, dog 24 januari 1989 i Miami, Florida (avrättad), var en amerikansk seriemördare aktiv mellan 1973 och 1978. Bundy rymde från fängelset två gånger före sin slutgiltiga arrestering i februari 1978. Efter mer än ett decennium av förnekelse, erkände han till slut över 30 mord, fast det verkliga antalet har förblivit okänt. Siffror varierar mellan 26 och 100 men den allmänna åsikten är 35 mord. Bundys typiska tillvägagångssätt var att slå ner sina offer med en knölpåk för att sedan strypa dem till döds. Han utövade också våldtäkt och nekrofili. Bundy avrättades 1989 för sitt sista mord på en 12-årig flicka.

Seriemördaren erhåller sin dom till döden i elektriska stolen.

Snattare
Innan han gått ut high school var han redan kleptoman och snattare och var på god väg att bli kriminell. Eftersom han tyckte om skidåkning stal han den utrustning som han behövde och förfalskade skidlift biljetter. Han greps två gånger under sin ungdom, men hans anmärkningar i brottsregistret togs senare bort.

1971, kriscentret i Seattle, Washington
Ted Bundy är framgångsrik i allt – studier, jobb och kärlek. Han har till och med börjat som volontär på ett kriscentrum.

Mittemot Ann Rule på kriscentrets kontor sitter en ung man, som hon inte har sett förut. "Det här är Ted Bundy", säger en kollega och pekar. "Han ska arbeta ihop med dig."
Bundy tittar upp och ler. Han är slätrakad och välfriserad, inte långhårig som de flesta andra. Staplar av kursböcker ligger utspridda över bordet. Bundy skyndar sig att hämta en kopp kaffe till Ann. Hon gillar honom genast. Allt ser också ut att flyta på för den 24-årige mannen. Han läser psykologi och får idel toppbetyg. Han har redan armbågat sig fram som valkampanjsmed­arbetare för det republikanska partiet i Washington. Folk i partiet tror att han har en lysande ­karriär framför sig – kanske som toppolitiker.

Han har en fästmö som dyrkar honom. Inte konstigt, tänker Ann. Han är en snygg, intelligent och artig man med en aristokratisk näsa och intensiva blå ögon. Ted Bundy ler mot sin nya kollega och pekar ut över alla telefonerna. Hela natten kommer olyckliga människor att ringa till kriscentret. Många av dem ska över­tygas om att inte begå självmord.

"Tror du att vi klarar allt det här?", frågar han. "Det hoppas jag", svarar Ann.

Ann Rule tyckte kollegan på krishjälplinjen, Ted Bundy, var mycket trevlig. Hon skrev senare en bok om sin vän seriemördaren.

Det första överfallet – 4 januari, 1974
Ted Bundy har länge haft vilda fantasier om våldsamt sex, tvång och människojakt. Djävulen drar honom i svansen. Han kan inte längre kontrollera sig.

Joni Lenz har gått och lagt sig. Den 18-åriga försynta flickan bor tillsammans med andra ungdomar i ett hus nära universitetet. I rummen runtomkring ligger människor och sover.
Ingen av dem vaknar, när Ted Bundy i skydd av mörkret smyger sig in genom en källardörr. En pirrande känsla av spänning, upphetsning och fara sprider sig i Bundy. Han känner sig som om han vore på jakt. Tyst och försiktigt öppnar Ted Bundy en dörr och smyger på tå fram till sängen, där Joni ligger och sover.

Men full kraft drämmer han en metallstång i huvudet på henne. Hon förlorar medvetandet. Han slår henne igen. Sedan tar han fram ett spekulum – ett gynekologiskt instrument – som han tagit med sig och stöter brutalt upp det i underlivet på henne. När han flyr ligger Joni medvetslös i sängen med omfattande skador i hjärnan och underlivet.

Bundy använde sig av idylliska platser som den här.

Den 14 juli 1974 försvann två kvinnor spårlöst från parken Lake Sammamish i delstaten Washington. Ted Bundy bad kvinnorna om hjälp, men hade i själva verket helt andra planer.

Kallblodiga människorov. 31 januari, och 6 september 1974 i Issaquah,Washington.
Ted Bundy är på jakt igen. Den här gången kommer han att gå mer kallblodigt till väga.

Vackra Lynda Healy med det kastanjebruna håret dricker öl med sina rumskamrater på studentbaren Dante's. När hon kommer hem, pratar hon i telefon med en före detta pojkvän och tittar på TV. Vid 23-tiden går hon och lägger sig.

Samtidigt iakttar Ted Bundy huset utifrån mörkret. Han har varit där förut och vet att flera unga kvinnor bor där inne. Genom en olåst dörr smyger han in i det mörka huset. Ted Bundy öppnar dörren till ett av rummen på undervåningen. Där ligger Lynda och sover. För en stund känner han paniken komma, men han lyckas bemästra den.

Snabbt övermannar Bundy den sovande flickan, slår henne medvetslös och lägger munkavle på henne utan att väcka väninnan som sover i sängen intill. Målmedvetet drar han av hennes nattlinne och hänger det i garderoben. Sedan sveper han in henne i lakanet från sängen, som han sedan omsorgsfullt bäddar med ett nytt lakan. Till sist packar han ned lite av hennes kläder i en ryggsäck, som han tar med sig, när han släpar ut flickan ur huset.

Allt ser ut som om Lynda frivilligt har lämnat sitt rum, och det är just vad Bundy har planerat. Han bär ut sitt offer till bilen och kör iväg. Sedan dess är Lynda Healy försvunnen.

Flera kvinnor i nätet. 14 juli, 1974, Lake Sammamish, Washington.
Varje månad, ända sedan överfallet på Joni Lenz i januari, har Ted Bundy dödat en ung kvinna. Polisen står handfallen. Solen gassar över sjön i den populära nationalparken. Besökarna kastar frisbee, badar i vattenbrynet eller grillar. Janice Graham, 22, står vid parkens musikestrad och väntar, när en ung man vänder sig till henne. Han är vitklädd och har ena armen i bandage.

Han frågar om hon kan hjälpa honom att få upp hans segelbåt på en trailer. Janice tycker att han verkar pålitlig och går med honom. Men när de kommer fram till hans bruna folkvagn, kan hon varken se trailer eller båt.

"Var är den?", frågar Janice. "Den står vid mina föräldrars hus uppe i backen", svarar främlingen. "Åh, då kan jag inte följa med dig. Jag ska träffa min man och mina föräldrar. Vad är klockan?" Den vitklädde mannen tittar på klockan: 12.20. Janice är redan fem minuter försenad. "Det är okej", säger han vänligt. "Tack i alla fall." De går tillbaka mot parken och flera gånger ber han artigt om ursäkt.

Mannen fortsätter ned till strandkanten. Där ligger Janice Ott, 23, på en strandmatta och solar sig i sin bikini. Genom sina slutna ögonlock skönjer hon en skugga över sig och slår upp ögonen. "Ursäkta mig", säger en snygg man som presenterar sig som Ted. "Kan du hjälpa mig att lasta upp min segelbåt på trailern?" En bit därifrån står Janice Graham och ser den man som hon talade med för bara tio minuter sedan gå iväg med en ny kvinna.

"Den killen jobbar snabbt", tänker hon. Efter cirka tre timmar är han tillbaka vid stranden. Ensam. Han tilltalar flera unga flickor men avvisas gång på gång. Omkring klockan 16 lyckas Ted Bundy locka med sig den 18-åriga Denise Naslund till bilen. Varken Janice Ott eller Denise ses någonsin i livet igen.

Ted Bundy dödar en kvinna varje månad.
Polisen har publicerat en fantomteckning av mördaren. Flera vittnen pekar ut Ted Bundy, men polisen håller på att drunk­na i tips och reagerar inte.

Elzie Hammons, 36, känner hur det vänder sig i magen på honom. Byggnadsarbetaren är ute och jagar skogshöns, och på skogsvägen framför honom ligger kroppsdelar från en människa. ­Elzie skakar av sig chocken och tillkallar hjälp. Polisen hittar två skelett. De hittar dessutom ett lårben från ett tredje lik. För utredningsledarna är fyndet ett genombrott. De har länge varit djupt frustrerade. En seriemördare härjar, men de vet inte hur de ska hitta honom. Utredarna har försökt med allt – till och med ett medium, men det tillvägagångssättet är det samma som att söka råd av Satan själv, vilken kontrollerade Ted Bundys demoner.

Bundy greps av en slump 1975. 1977 rymde han från en rättegång.

Ted Bundy flyr från rättegång och fängelse.
Men han är huvudmisstänkt. September, 1975, Utah. Polisen är övertygad om att Bundy är skyldig till kidnappning och mord men saknar viktiga bevis. En polis har fått tillstånd att söka igenom Bundys hem. Denne polisman, Jerry Thompson, stirrar upp på köttkroken, där ett cykelhjul hänger tillsammans med Ted Bundys hela sortiment av knivar. Sedan tittar han ned på huggkubben.

"Jag gillar att laga mat", säger Ted Bundy, som följer Thompsons blick runt i lägenheten. Hemmet är prydligt. Den ena lagsamlingen efter den andra fyller bokhyllan, och lägenheten är städad. Men mitt i allt det välordnade sticker små, vid första anblicken oskyldiga, detaljer i ögonen på polismannen. En broschyr från rekreationscentret i Bountiful fångar hans uppmärksamhet. I samma stad försvann en flicka för knappt ett år sedan.

När Thompson lämnar Bundys hem, är han säker på att sanningen finns inom räckhåll. För första gången under den långa utredningen har polisen en huvudmisstänkt.

Ted Bundy flyr mitt under rättegången den 7 juni, 1977, Colorado.
Bundy har dömts för kidnappning efter graverande vittnesmål. Åklagarna åtalar honom nu för ytterligare ett mord.

Luften hänger tung och unken i rättssalen, när domaren beviljar en paus. Bundy har en ovanligt tjock tröja på sig, men ingen av poliserna ser något misstänkt i det.

"Ted behöver inte handfängsel i dag", säger en av dem. "Han rymmer inte."

Bundy går in i domstolens bibliotek, eskorterad av en vakt. Han plockar upp en mapp och ser ut att vara djupt försjunken i läsningen. Under tiden släntrar vakten ut i korridoren för att röka. Ted tar tillfället i akt och tittar ut genom det öppna fönstret. Biblioteket ligger på andra våningen – Bundy kan se sju meter rakt ned. "Nu eller aldrig", tänker han. "Vakten kan komma tillbaka när som helst."

Ted känner smärtan i fötterna, när han slår i marken men han reser sig och springer som en galning. Han hoppar över ett staket och gör en kullerbytta på andra sidan. Han sicksackar mellan människorna men ingen reagerar. Han börjar springa längs en grusväg uppför Aspen Mountain. Bundy håller på att rasa ihop av trötthet, när han stannar långt uppe på berget.

Ted Bundy infångad igen. 13 juni, Aspen, Colorado.
Bundy har bott i en koja i skogen och är svimfärdig av utmattning och svält. I desperation har han återvänt till Aspen.

Ted Bundy står framför en Cadillac. Han är svimfärdig. Han har gått runt åtta mil under sin flykt och tappat nära 10 kilo. Men nu stiger jublet inom honom. Nycklarna sitter i bilen. Bundy sätter sig till rätta och kör mot stadens utkanter. Det flimrar för ögonen på honom, och han tror sig se en avspärrning längre fram. Han vänder bilen och kör vingligt tillbaka mot centrum.

Två polismän ute på patrull ser den sicksackande Cadillacen. De vinkar in den till sidan. Den ena polismannen säger åt Bundy att kliva ut. När han ser föraren anropar han omedelbart sin kollega över radion: "Det här ser ut som Ted Bundy."

Ted Bundy flyr från fängelset igen. 30 december, 1977, Colorado.
Sedan Bundy åkt fast igen står han åtalad för en mängd nya brott – bland annat flykten från rättssalen.

En tyst fredagskväll bryter Ted Bundy försiktigt bort järnplattan i taket på sin cell. Minsta ljud kan avslöja honom. Den här gången har Bundy lagt ned hela sin själ på att flyktförsöket ska lyckas och rädda honom från ett oundvikligt dödsstraff.

I mellan sex och åtta veckor har han arbetat med att skära ut en kvadrat på 30 x 30 cm i en metallplatta i celltaket. Han har sågat med en insmugglad bågfil och arbetat när de andra fångarna fört oväsen och pratat i duscharna. Den lösa plattan är så perfekt utskuren att den lätt kan sättas tillbaka på plats. Vakterna kan omöjligt se att han har fifflat med taket.

För att komma in i hålrummet i taket har Bundy bantat. Han väger nu bara 63 kilo. Under de senaste två veckorna har han krupit omkring däruppe och hittat en väg ut – en passage rakt över en fångvaktares lägenhet.

Nu häver han sig upp genom öppningen och kryper tyst igenom det mörka utrymmet mellan innertaket och vinden. Det ekar därinne.

En fallande nål skulle låta som ett jordskred. Bundy rör sig nästan ljudlöst, tills han befinner sig rakt ovanför fångvaktarens lägenhet. Där nere hör han röster. Morrison, fång­vaktaren, och hans hustru äter middag. En halvtimme senare låter det som om de lämnar rummet.

Bundy kryper tillbaka till cellen och lägger sina juridiska dokument i en hög under täcket så att det vid första anblicken ska se ut som om han ligger och sover. Han häver sig upp i hålrummet igen, sätter metallplattan på plats och krälar bort mot vaktens lägenhet.

Sedan smyger han ut genom fängelsedörren och ut i den kyliga natten. Bundy vet att ingen kommer att upptäcka att han har flytt förrän på förmiddagen nästa dag. Han har nämligen ändrat på sina ­rutiner och äter inte längre frukost med de andra fångarna.

Ted Bundy löper amok i blodrus.
Han verkade fullt normal för de vanliga flickorna så länge de befann sig på neutral mark, ibland andra människor. Men kvinnor i sina lägenheter hade all anledning att se upp för denna galning.

Polfoto/Topfoto.

Amok i studentförening, 14 januari, 1978, Florida.
Bundy har flytt till Florida, där han lever på småbrott och under falsk identitet.

Nita Neary kysser sin dejt farväl på tröskeln till den kvinnliga studentföreningen Chi Omegas hus vid tretiden. När Nita kliver in i porten märker hon att dörren är olåst. Dessutom är ljuset tänt i entrén, och hon går ned för att släcka.

Plötsligt hör hon springande steg från korridoren ovanför, där flickorna sover. Stegen kommer nedför trappan, mot entrén där hon står.

En man springer med nedböjt huvud mot dörren. I höger hand håller han en meterlång påk. Kepsen är nedtryckt i pannan, men Nita hinner lägga märke till den närmast aristokratiska näsan, innan mannen sticker ut genom dörren och försvinner.

Nita går upp till korridoren och väcker några väninnor för att höra om de vet något om den främmande mannen. Medan de diskuterar saken går dörren upp till rum 8 och en av flickorna i korridoren stapplar ut: Karen Chandler. Vid första ögonkastet det ut som om hon är berusad. De ropar på henne. Hon vänder sig om och då ser de blodet. Ansiktet är helt sönderslaget, och hon gurglar något obegripligt.

En av kvinnorna skyndar fram till henne, och en annan tittar in i rum 8. På sängen sitter ­Karens rumskamrat, Kathy Kleiner, med blodet forsande ur munnen. Hon gungar fram och tillbaka och ropar på sina föräldrar. Hela rummet är insmort i blod, till och med taket.

"Åh Gud! Hjälp henne! Hjälp henne", ropar någon. Kathys käke är bruten, och en kniv har skurit upp djupa sår i kroppen. Bland de blodiga lakanen ligger flera av hennes tänder.

Snart anländer ambulanser och polisbilar med tjutande sirener och blåljus. Uniformerade män springer in till de chockade kvinnorna, där de står i sina nattlinnen. De söker igenom alla rum. En polis tänder ljuset i rum 4, där en kvinna ligger på mage. Han vänder på henne och ser att hennes hals är förvriden och ögonen livlösa. Lisa Levy har dödats och uppenbarligen först misshandlats.

Mördaren har slagit henne i huvudet, nästan bitit av den ena bröstvårtan och misshandlat henne sexuellt – en flaska hårspray har körts upp i ändtarmen och underlivet på henne. Dessutom har mördaren slitit i hennes skinkor med tänderna som ett rasande djur.

Polisen hittar ytterligare ett offer i rum 9. Ted Bundy har strypt Margaret Bowman med ett par strumpbyxor. Hon är alldeles blodig på huvudet, där hon har träffats av ett tungt slag.

Det sista mordet. 9 februari, 1978, Florida.
Vittnen tror sig ha sett Ted Bundy i Florida. Samtidigt väntar Bundy på parkeringsplatsen utanför en skola.

Kimberly Leach sprudlar av glädje. Den späda­ 12-åriga flickan har blivit uttagen till en skönhetstävling. Hon är på väg till en lektion, men upptäcker att hon har glömt sin väska i en annan byggnad. Tillsammans med en klasskamrat springer hon tvärs över parkeringsplatsen för att hämta den.

De hittar väskan, men på vägen tillbaka kommer väninnan på att hon också har glömt något, och då springer Kimberly i förväg.

På parkeringen står en vit varubil. Ett vittne som kör förbi en minut senare ser en tonårsflicka med långt hår. Hon verkar gråta, och en uppretad man drar henne mot bilen.

Den förbipasserande antar att flickans pappa har blivit irriterad på henne. Inget ovanligt med det. Flickans lik hittas 57 dagar senare i en svinstia. Hon har fått halsen avskuren och har blivit sexuellt misshandlad.

Bundy grips en gång för alla. 15 februari, 1978.
Kimberly Leachs lik har ännu inte hittats, men efter bortförandet har polisen satt in alla resurser på att få fast Bundy.

Över radion ber polismannen David Lee att någon kollar upp registreringsnumret på den orangefärgade folkvagnsbubbla som kör framför honom. Ett ögonblick senare kommer svaret: stulen. Lee sätter på blåljusen, men i samma stund gasar föraren framför honom och kör iväg. Lee kör efter och tvingar in bilen åt sidan.

Med dragen revolver går han ut och ber föraren kliva ut. När Lee låser handfängslet om Bundys ena hand svänger fången plötsligt runt och sparkar undan polismannens ben. Bundy kastar sig över den liggande Lee, som avfyrar sitt vapen. Bundy börjar springa. Lee rusar efter.

"Stopp! Stanna, annars skjuter jag!" Lee skjuter rakt mot den flyende, och Bundy faller omkull. Lee springer dit och böjer sig ned. Plötsligt hoppar Bundy upp utan en skråma och tar tag i armen på sin förföljare. De två männen låser fast varandra i ett brottargrepp.

"Hjälp! Hjälp!", ropar Bundy till Lees stora förvåning. Efter ytterligare strid lyckas polismannen äntligen vrida mannens armar bakom ryggen och låsa handfängslet. Lee har ingen aning om att han just gripit en av FBI:s tio mest eftersökta brottslingar.

"Jag önskar att du hade dödat mig", säger Bundy plötsligt. "Om jag rymmer nu, dödar du mig då?"

Polfoto/Corbis.

Den 24 januari 1989 avrättades seriemördaren Ted Bundy i elektriska stolen. Han blev 42 år.

31 juli, 1979, domstolen i Miami i Florida.
Ted Bundy har dömts som skyldig till morden i studentföreningen Chi Omegas hus. Ted Bundy pläderar för sitt liv. Den före detta juridikstudenten gestikulerar vilt medan han förklarar sig.

"Jag ber inte om nåd", säger han. "För jag finner det absurt att be om benådning för något som jag inte har gjort."

Domaren Edward Cowart försöker hålla fokus på den av Bundys många skepnader som sitter på de åtalades bänk i dag. Inte den smarte juristen eller den hövlige charmören. Utan USA:s värsta seriemördare. En man som har halshuggit, misshandlat och skymfat kvinna efter kvinna.

"Det har beslutats att du ska avrättas i elektriska stolen", säger domaren. Han ser på Bundy och rösten blir mjukare:

"Det är en tragedi att se ett sådant fullkomligt slöseri med begåvning. Du är en klok ung man. Du kunde ha blivit en skicklig advokat, och jag skulle varit stolt att få se dig arbeta för rättvisan i min rättssal." Domaren gör en kort paus. "Sköt om dig, min vän."

Ted Bundy's slutliga intervju.
Den 23 jan 1989 dagen före sin avrättning lät Ted Bundy sig intervjuas av dr James Dobson, Focus on the Family's grundare. Den intervjuade framhåller att han har gjort tvärtemot vad han lärde sig som barn och säger att han växte upp i en god familj, sen att han senare kastade sig ut i en värld av hard-core, våldsam pornografi. Han var heller aldrig nykter när han utförde sina mord. För mer information, besök www.pureintimacy.org, en website som riktat in sig på att hjälpa människor som plågas av pornografi eller andra sexuella problem.

Om du trycker på nedanstående länk hittar du intervjun med Ted Bundy:

http://www.focusonthefamily.com/popups/media_player.aspx?MediaId={710D67E8-7AFB-411F-8A37-503EA8B69B5B}

Han säger där bland annat:

"När jag tittade på våldspornografi tänkte jag att det skulle vara mycket bättre om jag själv utförde det."

"Av de våldtäktsmän jag har mött under min långa tid i fängelse har alla, utan undantag, studerat våldspornografi."

24 januari, 1989, kl. 6, Death Row i delstatsfängelset, Florida.
Efter flera nådeansökningar och förseningar är tiden inne. Ted Bundy ska avrättas i elektriska stolen.

På vägen till avrättningskammaren erkänner Bundy ytterligare två mord. Dagarna innan dess har han avslöjat andra övergrepp. Nu finns det 30 mord på listan över erkännanden.

"Är det alla?" frågar någon."Får jag bomma en cigg?" svarar Bundy. Han får en cigarett, men nämner inte några fler namn.

Klockan 07.00 förs seriemördaren in i den grå kammaren. Sex minuter senare kliver en bödel klädd i kåpa in till Bundy, som nu sitter fastspänd i stolen. Bödeln trycker på en stor knapp, och under ett par minuter utsätts mördaren för en spänning av omkring 2000 volt. Han sprätter till en gång – sedan är han stilla. Ted Bundy är död. SLUT.