"Vilddjuret ser inte ut för vad det är. Det kan till och med ha en komisk mustasch." —N.N. Solovjev: Antikrist.

Wannsee, Chamberlain, Rosenberg och Nitzsche ur kristen synvinkel.

Av Thorbjörn Johansen den 1 februari 2014

Prolog

Rummet gäspade tomt och ödsligt emot mig. Högborgerliga stolar stod på rad invid ett bord. Det var här i Wannsee som nazistläkare en gång satt och avgjorde "lösningen på judefrågan, Endlösung der Judenfrage." Det var en alldeles för fin gammal villa för att användas till så smutsiga ändamål. Jag tyckte jag hörde ett sorl från ett rum. Jag kände på dörren. Den var låst. Enligt städerskan användes rummet aldrig. Jag gick ut i solskenet. Då försvann sorlet. Kanske var det fantasin som spelade mig ett spratt. De forna gästerna hade redan mött sitt öde. Jag tror inte att alla onda existenser hade lämnat huset. Rovdjur lurade någonstans. Det måste ha varit så. Den onde satt säkert på taket och flinade trots att det var över sjuttio år sedan konferensen i Wannsee hölls.

Wannseekonferensen

Konferensen skulle ursprungligen ha hållits den 9 december 1941. Genom Adolf Eichmanns försorg skickades inbjudningarna ut den 29 november. Bifogat med själva inbjudan fanns en kopia av det skriftliga bemyndigande Heydrich hade erhållit från Hermann Göring den 31 juli 1941. Enligt Heydrich var konferensen av mycket stor vikt, eftersom judar kontinuerligt hade deporterats från Tyskland och Böhmen-Mähren den 15 oktober och situationen på judarnas nya uppehållsorter var ohållbar, särskilt i Generalguvernementet. Det var, hävdade Heydrich hög tid, att få till stånd en bred överenskommelse om "judefrågan" och angeläget hur denna praktiskt skulle genomföras.

Då beslutet om judarnas fysiska utrotning redan hade fattats, av Hitler och Himmler, gällde mötet hur beslutet skulle verkställas. Därför bjöd Heydrich in mest statssekreterare och administratörer på chefsnivå, inte ministrar för departementen. Från utrikesministeriet valde Heydrich att bjuda in inrikessekreterare Martin Luther istället för dennes överordnade, statssekreterare Ernst von Weizäcker; Heydrich anade att Luther skulle vara mera flexibel än den, som Heydrich inte tyckte om, den omedgörlige von Weizsäcker. Eichmann, som var chef för RSHA:s byrå IV:B4, judeangelägenheter och deportationsfrågor, försåg Reinhard Heydrich med dokument före mötet om den antijudiska lagstiftningen och statistik beträffande judisk utvandring från Tyskland.

Men den 5 december 1941 inledde Röda Armén sin motoffensiv utanför Moskva, och Hitler och hans generaler insåg nu tydligt att kriget i öst skulle dra ut på tiden. Två dagar senare, den 7 december, anföll japanska flottans stridsflyg utan förvarning den amerikanska marinbasen i Pearl Harbor och tillfogade den amerikanska stillhavsflottan stor skada. Hitler hade inte räknat med Japans anfall, och tillkännagav den 11 december, i enlighet med antikominternpakten en tysk krigsförklaring mot USA. Konflikten hade nu utvecklats till ett världskrig, och Tyskland var involverat i krigshandlingar på flera fronter. Det förändrade världspolitiska läget innebar att Heydrich tvingades att med mycket kort varsel ställa in mötet den 9 december. Den 8 januari 1942 informerade Heydrich de inbjudna att mötet i Wannsee skulle bli av den 20 januari.

EN LISTA PÅ DELTAGARNA:

Reinhard Heydrich, ordförande vid konferensen.
Heinrich Himmler, SS.
Otto Hofmann, SS.
Dr. Gerhard Klopfer.
Wilhelm Kritzinger, departementsråd.
Dr. Rudolph Lange, SS-Sturmbannführer.
Walther Stalecker, SS-Brigadeführer, Generalmajor der Polizei.
Martin Bormann, Chefen för NSDAP:s partikansli.
Dr. Georg Leibbrant, Reichsamtsleiter.
Alfred Rosenberg, riksministern för de ockuperade östområdena.
Martin Luther, understatssekreterare.
Joachim von Ribbentrop, SS, Gestapo.
Heinrich Müller, SS-Gruppenführer Chef för byrå IV Gestapo inom RSHA.
Erich Neumann, statssekreterare.
Dr. Karl Eberhard Schöngarth, SS-Oberführer.
Wilhelm Frick, inrikesministeriet.
Dr. Wilhelm Stuckart, statssekreterare, befullmäktigad för fyraårsplanen.
Hermann Göring, inrikesminister.
Adolf Eichmann, SS-Obersturmbannführer.
H. Müller, protokollförare vid konferensen, chef för byrå IV SS-Gruppen.

Vart tog partikamraterna vägen efter kriget?

Enligt dagstidningen Daily Mail visar dokumenten att Argentinas president Juan Perón sålde 10000 argentinska pass till nazisterna. Ungefär hälften användes. Nära 20000 tyskar bosatte sig i Brasilien under åren 1945–59. En del av dem tog sig enligt forskaren Schrimm in "under falskt namn och med ett mörkt förflutet". (Världens Historia,15.07.2012.)

Ett favorittillhåll var längs gränserna till Argentina, Chile, Brasilien, Bolivia, Peru, eftersom de lätt kunde smita över till ett annat land om israelerna skulle vara dem på spåren.

Somliga demoner besatte soldater från Europa och USA och flyttade med dem hem. General George S Patton och Werner von Braun blev redan besatta av onda andar under världskriget. De flesta tyskar hade inte sett koncentrationslägren förrän 1945. Hela gräddan av nazister var besatta av demoner, särskilt lägervakterna, och så kallade vanliga tyskar kunde inte tro att all denna ondska hade pågått mitt framför näsan på dem. Och då får man betänka att en hel del av vakterna var kvinnor och alltså levde ett kluvet liv mellan koncentrationslägrets hemska verklighet och hemmamiljö med man och egna barn.

Nu kunde både Eichmann och Mengele och andra nazister andas ut, trodde de. (Mengeles jordbruksmaskiner säljs än idag.) De kunde starta företag och komma på grön kvist igen. De tycktes ha rehabiliterat sig, och glömt sina onda gärningar. Men deras onda demoner hade inte glömt dem. Detta var för demonerna en tid i öknen när de inte kunde få sina värdar att begå illgärningar, slakta och förgöra. Huset tycktes fejat och prytt och kändes redo för en ny attack från deras demoner.

"Jesus sade: När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han omkring i ökentrakter och söker efter ro, men finner ingen. Då säger han: 'Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifrån.' Och när han kommer dit och finner det stå ledigt och vara fejat och prytt, då går han åstad och tager med sig sju andra andar, som äro värre än han själv, och de gå ditin och bo där; och så bliver för den människan det sista värre än det första. Så skall det ock gå med detta onda släkte." (Matt 12: 43-45)

"De redliga (Guds folk) skola förbliva boende i landet och de ostraffliga få stanna kvar däri.
Men de ogudaktiga skola utrotas ur landet och de trolösa ryckas bort därur.
" (Ord 2: 21-22)

Den oförsonlige Adolf Eichman (fångad i Sydamerika av Israels säkerhetstjänst Mossad) sade vid rättegången i Jerusalem:

"Hade jag kunnat döda en jude till, så hade jag gjort det."

Eichmann närde en idé, att hade han dödat ett tillräckligt antal judar så skulle han inte bli infångad. Demonerna hade lurat honom, och när de nu flydde från honom fanns det bara kvar en liten patetisk figur och djävulen skördade hans liv såsom de andra nazisternas.

Josef och Magda Göbbels mördade sina sex barn på mannens order. Hon använde morfin för att bedöva dem och hon delade sedan ut varsin cyanidkapsel till de omtöcknade barnen och tryckte upp deras hakor över tabletten. Efteråt tog hon sitt liv. Sedan tog Göbbels sitt eget liv. Detta hände den 1 maj 1945. Josef Göbbels var propagandaminister i det Tredje Riket.

En historiker sade att Göbbels brukade sätta sig jämte unga flickor vid tillställningar. Ryktet visste att berätta att den flicka han satte sig jämte var tvungen att följa med honom hem till sin lya.

Heinrich Himmler bet fegt sönder en cyanidkapsel för att undslippa sin dom. Demonerna hade injagat så stor skräck i Himmler att han tog sitt liv för att slippa stå till svars för sina gärningar, trodde han. Han räknade inte med Guds dom.

Alfred Rosenbergs inflytande

Alfred Rosenberg var son till en fattig skomakare, och nyckeln till hans berömmelse var ett hemligt manuskript som han smugglat ut ur Moskva. Han skulle senare bli det nazistiska partiets Reichsleiter och officielle filosof och det därför att han gett Adolf Hitler en plan för total makt — Sions Vises protokoll.

Alfred Rosenberg, som var en romantiker av naturen, berättade en mystisk historia om hur han hade fått ett exemplar av protokollen i sin hand. Han påstod att han fått dem av en främling: "Mannen, som jag aldrig förr hade sett, steg in i mitt rum utan att knacka, lade boken på mitt skrivbord och försvann utan att säga ett ord."

Rosenberg ansåg efter en genomläsning att protokollet kunde ha en viss relevans. Det hade ju faktiskt varit en judisk världskonferens år 1897. Han visste att judarna förde bok på allting och detta var politisk och rasmässig dynamit, som om den utnyttjades på rätt sätt kunde bli nyckeln till hans egen personliga framgång.

Rosenberg fick trots sin judiska härstamning tillträde till Thule-sällskapet, som hade många prominenta medlemmar under årens lopp. Bland dem Adolf Hitler, Julius Streicher, Hermann Göring, Hans Frank och Rudolf Hess med flera.

Boken gjorde succé i det ockulta sällskapet. Den väckte en våg av sjudande hat mot judarna, och på den vågen steg Hitler till makten. Den demon som talar ur protokollen försåg faktiskt Adolf Hitler med en plan för total makt, en plan som han följde utan avvikelser till han blev absolut diktator över Tredje Riket. Detta skulle utbreda de bedrägliga tankarna om vissa rasers överlägsenhet, tvärtemot det äkta kristna idealet att alla människor är jämlikar.

Denna otäcka rasfilosofi företräddes först och främst av Houston Stewart Chamberlain, den man som smälte samman Richard Wagners rasistiska läror med Friedrich Nietzsches idé om den kommande s k "övermänniskan" och därmed skapade drömmen om den ariska rasens överhöghet. Chamberlain utnämnde Hitler till den efterlängtade "tyske messias."


"Richard Wagner dyrkar Lucifer, listigt förklädd till förnäm arisk kristusfigur." Så står det under en karikatyr i en tysk tidning från kriget.

Enligt Chamberlain var det ariska blodet den viktigaste faktorn när det gällde att frambringa en framtida överlägsen ras. Alltifrån födelsen var en människa i enlighet med kvalitén på det blod som flöt i hennes ådror förutbestämd att antingen bli en medlem av "Herrefolket" eller dömas till ett liv i slaveri såsom "undermänsklig." Den tesen förebådade Gestapo, Totenkopf SS, koncentrationslägren och t.o.m. gaskamrarna!

Och ändå hade inget av detta någonsin kommit till stånd om man inte först konstaterat att Kristus själv var av arisk härkomst. Så fort man fastslagit att Jesus Kristus var en arisk Gud, kunde förföljandet av underlägsna raser bli till ett kristet korståg. En Himmler, Heidrich eller Eichmann skulle då kunna organisera massmorden och samtidigt uppfylla en religiös plikt – inkvisitionen mot det underlägsna blodet.

Det var innebörden av Chamberlains teser som senare fick Rosenberg att skriva nazismens rasistiska bibel Der Mythus des 20. Jahrhunderts. Och en sak är säker: Det var Chamberlain som övertygade Hitler om att religion och politik måste smälta samman för att kunna ge stöd åt den nya bilden av Herrefolket. Var det vid denna tid Hitler genomgick sin onda förvandling inför mannen som skulle förklara honom som den tyske messias? Kanske såg Rosenberg Lucifers ande sväva över exkorpralen med sned pannlugg och löjlig mustasch. "Hitler är en själarnas uppväckare och de messianska krafternas redskap," förkunnade Chamberlain. "Han är den nye Ledare som Gud har sänt till det tyska folket i nödens stund."

Svart magi

Den innersta kärnan i Thulegruppen var alla satanister som utövade svart magi. Det vill säga att de sysslade med att med hjälp av ritualer höja sitt medvetande till samma nivå som onda och omänskliga intelligensers i universum eller i en annan dimension, och därigenom nå ett sätt att kommunicera med dessa intelligenser.

Det står i Guds ord:

"Ty den kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna." (Ef 6: 12)

Bedrägligt framhöll Rosenberg läran om blodet, som om det vore kristna tankar om Jesu blod och sade:

"Idag för man fram en ny tro: myten om blodet, och genom tron jämte blodet försvarar vi den gudomliga naturen hos människan som helhet."

Alfred Rosenberg hatade kristendomen. När den judiske nazistiske partiideologen Rosenberg talade på nazisternas kulturkongress 1938, sade han bland annat:

"Utvecklingen av bestämmelserna för läroplanen i skolor, av alla kategorier, är av en typ som är emot kristet inflytande, vilket kommer att varna kommande generationer i förväg."

Rosenberg bar alltid pistol under kriget ifall han skulle finna en underlägsen människa som han tyckte borde avlivas med omedelbar verkan eller om han blev angripen av antisemiter.

Nazisterna såg inte ariska ut precis, de var inte blonda och blåögda och den höga pannan berodde väl mest på tidigt håravfall. Hitler var delvis jude. Lägg märke till dödskallarna på Himmlers, Eichmanns och Heydrichs mössor.

Rosenberg under andra världskriget

1940 bildades Einsatz Reichsleiter Rosenberg, som hade i uppgift att plundra de av Tyskland erövrade områdena på konstskatter. När det tyska fälttåget mot Sovjetunionen, operation Barbarossa, hade inletts under sommaren 1941, utsågs Alfred Rosenberg till riksminister för de ockuperade områdena i öster. Detta innebar att han hade det yttersta ansvaret för vad som skedde inom denna region, som bl.a. inbegrep Baltikum, Vitryssland och Ukraina. Rosenberg arresterades år 1945 av allierade styrkor.

I november 1945 ställdes Rosenberg inför rätta inför den Internationella Militärtribunalen i Nürnberg , och överväldigande bevis framlades mot honom. Det framkom, att han hade lagt fram förslag om mord på gisslan vanligvis bestående av judar. Han hade även haft kännedom om deportationer och förintelseläger. Rosenberg hävdade emellertid, att hela ansvaret för den judiska befolkningen i området hade legat hos den tyske rikskommissarien i Ukraina, Erich Koch.

Rosenberg försökte även göra gällande, att han hade gjort allt för att förhindra en inhuman behandling av den ryska civilbefolkningen. Rosenbergs försvarsadvokater försökte förgäves påvisa att hans klient inte haft kontroll över de illdåd som begåtts i de östliga territorierna. Han hävdade att ansvaret hade legat på Himmler, Bormann och Koch.

I Nürnberg förklarades Rosenberg skyldig på samtliga fyra åtalspunkter:

planer på anfallskrig, brott mot freden, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Tribunalen dömde honom till döden genom hängning. Rosenberg avrättades natten till den 16 oktober 1946.

Epilog

Egentligen kan Adolf Hitlers idéer spåras tilllbaka till Charles Darwin och hans teori om att "den starkaste överlever." Han sade också en gång:

"Gå din väg Jesus och kom inte tillbaka."

Ännu en sak är relevant när det gäller Hitlers politiska framgångar:

Det var judiska bankirer i USA som sponsrade Hitlers folkmord. Nazi-Tyskland betalade regelbundet ut pengar till dem kriget igenom. Delägare fick utdelning på sina aktier hela kriget. Som en av staten Israels pionjärer, Yitshak Greenbaum, en jude som flyttade till Palestina 1933 och fortfarande levde på 1970-talet lättvindigt sade om judeutrotningen i Polen:

"En ko i Palestina är värd mer än alla judar i Polen." Han tyckte vidare "Att hjälpa judarna i Europa med pengar är av sekundär betydelse."

Ibland undrar jag om journalisten på DN, Göran Rosenberg, kan vara släkt med Alfred. Det är ju samma dödsnack.

Relaterade artiklar:

http://www.eaec-se.org/articles/Johansen/rasismen-i-tredje-riket.htm
http://www.eaec-se.org/articles/Johansen/rasbiologin.htm

"Saligt är det folk vars Gud HERREN är." (Psalt 33: 12)

"Jag vet väl vilka tankar jag har för eder, säger HERREN, nämligen fridens tankar och icke ofärdens, till att giva eder en framtid och ett hopp. Och I skolen åkalla mig och gå åstad och bedja till mig, och jag vill höra på eder. I skolen söka mig, och I skolen ock finna mig, om I frågen efter mig av allt edert hjärta." (Jer 29 11-13)

Nedan en karta på Sydamerika där det än idag bor ättlingar till de gamla nazisterna:

Tillbaka till Svenska sidan