Vad Är Sionismen?

http://www.nyapolitiken.biz/sve_politik/lasse-wilhelmsson1.html

Sammanställning: Toby Johansen EAEC 2009

Sionismen är huvudsakligen en politisk ideologi med religiösa inslag. Ben Gurion talade om sig själv som bolsjevik. Socialismen har haft stort inflytande. Sionismen består av flera grundelement: rasismen, tanken på judarnas utvaldhet, nationalismen och socialismen. Det är alltså en judisk motsvarighet till den tyska nationalsocialismen. Du har den ariska nazismen och den judiska nazismen. Och den judiska föregick den tyska. Moses Hess var faktiskt den som först myntade begreppet ”nationalsocialism”, då med avseende på den judiska socialismen, och detta redan år 1862.

Den enklaste definitionen är att sionismen är idén om en judisk stat där berget Sion finns. Det finns som du vet en gammal dröm bland judar om att återvända till Sion. Under påskhögtiden läser man högt ”i morgon Jerusalem” på var och varannan sida i Haggada, som handlar om judarnas uttåg ur Egypten.

Men dessa känslor hade ingenting med sionismen som ideologi att göra. Den politiska sionismen kom till på 1800-talet. Sionismens mål är en judisk stat. De flesta judar idag anser att sionismen är en positiv förnyelse av judendomen. Judiska församlingen i Stockholm anser det. Men det finns också andra inriktningar, som Naturei Karta, som är ortodoxa judar och som anser att sionismen är kättersk. De är mycket anti-sionistiska och bränner israeliska flaggor på sina demonstrationer.

Sionismens anfader var Moses Hess [1812-1875], som också var Marx’ mentor. Han var den som ”omvände” Marx till socialismen. Hess var en tysk-judisk filosof och en av grundarna till den tyska socialdemokratin. Han hjälpte också Marx med Kommunistiska manifestet. Dock utan att underteckna det.

Hess är känd som ”kommunistrabbinen”. Hess skrev en bok 1862 som hette Rom och Jerusalem. Där lägger han den ideologiska grundvalen för sionismen. Det är väldigt mycket judisk religion i den boken. Men också rastänkande. Han talar om arierna och judarna som två raser som står emot varandra. Denna raskamp är ett grundtema i Hess’ bok. För honom var judarna den överlägsna rasen. Hess betraktade Frankrike som den stora bundsförvanten och tyskarna som fienden. I sin bok Rom och Jerusalem, förklarar Hess:

”Hela historien har hittills handlat om en ras- och klasskamp. Raskampen är det ursprungliga och primära, klasskampen är det sekundära. Denna raskamp har i världshistorien främst stått mellan två varandra konfronterande raser: arier och semiter.”

Idén om en judisk stat hänger också ihop med judeförföljelserna. Man upplevde att judarna inte var trygga i Europa. Men sionismen blev aldrig någon stor rörelse bland judar förrän efter andra världskriget. Den österrikisk-judiske journalisten Theodor Herzl [1860-1904] anses som den formella grundaren av sionismen. Han skrev Judestaten 1896.

Herzl var mera praktisk. Hans bok Judestaten var en plan för hur kolonisationen av Palestina skulle ske. Han betonade inte raskampen eller den judiska religionen i samma utsträckning som Hess. Herzls plan för hur Palestina skulle tagas i besittning antogs på den första sionistiska kongressen 1897.

Herzl hänvisar till Hess och har en tydlig respekt för honom. Jag anser att det var Hess som var sionismens fader. Och det gör man även i Israel. Hess begravdes i Bern, Schweiz, sedan flyttade Israels förste premiärminister Ben Gurion [1886-1973] honom till Israels första kibbutz eftersom man anser att han är sionismens och därmed Israels anfader.

Källa: Lars Wilhemsson

Gå tillbaka till Svenska sidan