”Din
näsa är såsom Libanonstornet, som skådar ut mot Damaskus.” (Höga Visan 7:4)
Detta är ungefär det vänligaste jag kan säga om Lena Einhorn. För på
Damaskusvägen har hon till yttermeravisso inte funnit någon.
Själafienden Lena
Einhorn
Av Thorbjörn Johansen
En själafiende är en
person som vill bedra oss till att tro att Jesus inte var Guds Son. I boken Vad hände på vägen till Damaskus? På spaning efter den verklige Jesus från Nasaret (Prisma 2006) försöker den judiska läkaren och filmaren Lena Einhorn (född 1954)
göra just detta. Jag vill kritisera och fördöma detta
verk eftersom det inte leder någon till Gud, utan bort från Bibeln och bort
ifrån Gud. Hon är alltså, som de flesta judar, en antikrist som aposteln
Johannes talar om (1 Joh. 4:3).
Einhorn: ”Att skapa
tumult runt det judiska etablissemanget har säkert ett egenvärde – Jesus
framstår som en ledargestalt, en person med idéer och ambitioner, en man som går
i clinch med det etablerade. Men det räcker inte: som lokal provokatör kan han
aldrig hoppas på att vara en ledstjärna – eller ledare – för mänskligheten.” (s.
123) Lokal provokatör. . . Vad hon måste hata Vår Frälsare.
Sedan hon har
försökt avsätta Jesus som Guds Son citerar hon Talmud för att försöka göra om
honom till en vanlig människa av kött och blod – dessutom en ganska skurkaktig
sådan:
Einhorn
avpolletterar Jesus som frukten av en sexuell förbindelse mellan Mirjam (Maria)
och en romersk soldat, Pantera. Allt enligt Talmud.
”. . .det är onekligen så att berättelsen om den
romerske soldaten Pantera smyger sig på här. Förvisso var det förmodligen
(”förvisso” och ”förmodligen” är två skilda saker) inte inom något ’legalt
äktenskap’ som Jesus föddes, om vi ska tro Celsus ord om Jesus ursprung.”
(Einhorn, s. 140) [1]
Enligt judarnas heligaste bok Talmud var Jesus en dåre (Shabbat104b), han
dyrkade en sten och förledde Israel m.m. Kvinnan Einhorn citerar:
”Och
så säger traditionen: De hängde Jeshu på påskaftonen. I fyrtio dagar innan dess
hade härolden gått ut och ropat: ’Han ska stenas, för han använde magi och
förledde Israel och förde dem bort från Gud. Vem som än kan tala tills hans
fördel kom fram och rentvå honom.’ Men när man inte kunde finna något till hans
fördel så hängdes han på påskaftonen. (Talmud, Sanhedrin 43a)
I
Talmud finns manifesterad all den djävulskhet som judarna lät drabba Jesus.
Enligt denna skrift blev Jesus straff för de gärningar som pådyvlas honom av
Talmud att ”han kokas i het avföring i helvetet.” Vilken annan religion talar så
illa om Världens Frälsare?
Så
som Einhorn ser det uttalade Jesus rena hot mot judarna. Detta verkar vara ett
problem för henne. Hon citerar:
”Men han svarade dem: ’I ären
härnedifrån, jag är ovanifrån; I ären av denna världen, jag är icke av denna
världen. Därför sade jag till eder att I skullen dö i edra synder; ty om I icke
tron att jag är den jag är, så skolen I dö i edra synder.’ ” (Joh. 8:23-24)
”Om I icke tron”. Detsamma gäller alla
människor på jorden. Varför har Einhorn inte tagit till sig det? Det står klart
efter att ha läst hennes bok att hon inte tror att Jesus är den han säger sig
vara. Sanningen om detta ”hot” avslöjar Jesus själv för oss i vers 47 i samma
kapitel:
”Den som är av Gud, han lyssnar till
Guds ord; och det är därför att I icke ären av Gud som I icke lyssnen därtill.”
Men Lena är icke av Gud, ”i sanningen
står hon icke” utan ”har djävulen till fader”, vers 44 i samma kapitel.
Tendensiöst använder hon även vid årtal beteckningarna före vår tideräkning
(fvt) och vår tideräkning (vt), istället för f. Kr. och e. Kr. Så kan man ju gå
tillväga om man vill förminska Kristus betydelse.
JOSEFUS ENLIGT EINHORN
Einhorn ägnar i boken flera sidor för att bevisa att Josefus, som i ”Judiska
Fornminnen” talar om Jesus som historisk person och på ett positivt sätt, är
näst intill en bluff (fast han var jude) och påstår att Josefus inte har skrivit
de delar av boken som handlar om Jesus. [2] Att dessa urkunder är daterade struntar hon i. Ty ”Josefus borde ha
skrivit om Jesus.” Men det har han ju gjort! Eller om det var någon samtida.
Ingen vettig människa skriver väl något som Josefus vittnesmål om det inte är
sant?
Istället påstår Einhorn krasst: ”Hade Jesus från Nasaret varit en person av
betydelse under tiden för den romerska närvaron i Judéen och Galiléen skulle
Josefus ha berättat om detta.”
På Einhorn verkar det nästan som om antiken var full av lurifaxar som sprang
runt och gjorde smyginlagor och kopior av varandras verk. En sannskyldig Queen Jane!
When all of your advisers keep their
plastic
And try to convince you of your pain
Try to prove that your conclusions should be more drastic
Won’t you come see me Queen Jane
Bob Dylan.
När
jag läste i slutet av boken trodde jag att Einhorn fått fnatt. För där finner vi
en verkligt drastisk slutsats. Där stod:
”Jag vill framföra att
Jesus från Nasaret i själva verket var samma person som Paulus från Tarsus” (s. 208).
Jesus
överlevde enligt henne korsfästelsen och levde sedan vidare som Paulus efter två
år av återhämtning. Denna befängda idé måste vara det värsta klamp i klaveret
som jag nånsin hört. Jesus och Paulus är för Einhorn rätt lika och troligen
identiska. Som intäkt på detta jämför hon vad Jesus och Paulus sagt, och tänker
inte på att Jesus och Paulus predikade samma lära. Kristendomen är i alla
stycken en samma lära när Jesus och Paulus förkunnade.
Jesus
och Paulus skulle vara samma person. Löjeväckande. Så kan man ju försöka få det
till om man inte vill tro på Jesus och Bibeln. Och det har ju judarna aldrig
gjort. De hatar honom och judendomen är därför den mest antikristliga läran i
världen. Lena Einhorn säger: ”. . . har man som hypotes att Jesus var
en människa av kött och blod – och att hans liv var ett mänskligt liv – måste
man förhålla sig till den text som presenteras, och tolka den på något sätt.”
|
