Riksdagsomröstarna är en samling ja-sägare

Av Torbjörn Johansen, medlem i Svenska Alliansmissionen 2005

När det blir dags att trycka på "mentometerknapparna" rycker det till i ögonlocken på riksdagsledamöterna och man minns vagt det föredrag som många nickat på huvet åt och fipplar snabbt in sitt finger i ja-knappen; så var det överstökat. Hur skulle det vara om man tänkte igenom sådana beslut som homoadoptioner och även religions- och yttrandefrihet.

Dessa avarter förs fram i med hjälp av bl.a. den högröstade homofilen och riksdagsledamoten Tasso Stafilides. Denne lille man vågar ingen gå emot när han framför sina prepositioner om ämnen som homoadoptioner och vigsel av präster i svenska kyrkan för homofiler. Man kan ju då bli betraktad som rasist eftersom Staffilides är utlänning. Under tiden förs ämnet vidare ut i media till debatt. Man väljer då att sammanföra homosexuella från Riksförbundet för sexuellt likaberättigande med en lämplig politiker från kristdemokraterna, t.ex Alf Svensson eller Göran Hägglund, men denna person slingrar sig bara och tar aldrig upp Bibelns syn på homosexualitet. Därmed får gayfolket alltid rätt.

Författaren nedan har pekat på svårigheterna med homosexualitet och det med bravur. Vi kan kalla honom Kalle Spongberg. Tyvärr saknar jag något i hans framställning: kärlek. En homosexuell som kämpar mot sin homosexualitet med Guds hjälp kan till och med gå på mötena i en kristen församling. Och vi bör då bemöta henne eller honom med kärlek.

KONSEKVENSER AV HOMOSEXUALITETENS LOV

Det finns mycket att säga om det föga angenäma ämnet homosexualitet. Liksom inför grekernas och romarnas urartning och undergång har homosexualitet plötsligt kommit att ses som någonting acceptabelt värt att bejaka i vårt samhälle, där den relaterade debatten kräver strikt subjektivitet bortom förnuftets gränser. Merparten av folket är dock fortsatt negativt inställda till denna sexuella morbiditet, men få talar öppet om det. Andra känner sig av trendighetsskäl nödgade att anse homosexualitet vara positivt, men då de aldrig ägnat en ärlig stund åt att objektivt kontemplera kring vad homosexualitet är eller vilka konsekvenserna som följer av dess accepterande har de svårt att försvara "sin" ståndpunkt. Som så många människor tenderar göra konstruerar de således ytliga försvar, eller anammar redan konstruerade sådana, vars förnuftsmässiga riktighet de aldrig betänkt. Jag ämnar häri bemöta två sådana argument.

Kärlek och sexualitet

Det första argumentet kan med enkelhet bemötas och avfärdas. I ett förnuftsvidrigt försök att emotionellt rättfärdiga homosexualitet hävdas ofta att kärleken mellan två personer inte skall kritiseras beroende på de älskandes kön. Det må stämma, men det har föga relevans med avseende på homosexualitet då homosexualitet i sig inte har någonting med kärlek att göra. Homosexualitet är sexualitet riktad mot det egna könet, varken mer eller mindre. En man kan onekligen älska en annan man utan att för den saks skulle vilja ha en sexuell förbindelse med denne, liksom en far kan älska sin son utan att det däri finns någon sexuell drift.

Med andra ord är kärleksargumentet i förfäktandet av homosexualitet missvisande. Eros skall inte förväxlas med agape. Homosexualitet innebär inte älskandet av någon med samma kön, utan de sexuella böjelserna för den samme. Sexualitet i sig har inte nödvändigtvis med kärlek att skaffa, men åtminstone i heterosexuella förhållanden kan den förvisso vara därmed förbunden och begången.

Frivillighetsargumentet

Det andra argumentet skall bemötas mer indirekt genom beskrivningen av dess konsekvenser. Då den finska riksdagskandidaten Matti Linnanvuori nyligen förespråkade legaliseringen av frivillig incest reagerade många negativt, men Linnanvuoris förslag är inget annat än den logiska konsekvensen av det argument pro-homosexuella brukar begagna sig av! Just att homosexuella frivilligt har sex med varandra då de bejakar sin sexuella morbiditet hävdas av många vara tillräckligt som rättfärdigande därav. Den logiska konsekvensen för de som begagnar sig av frivillighetsargumentet borde dock vara att samma argument även kan appliceras för andra sexuellt morbida perversioner.

Den som försvarar bejakandet av homosexualitet med att det utövas frivilligt kan logiskt sett inte kritisera pedofili, incest, nekrofili eller tidelag. I regel varken betänker eller bekymrar sig förespråkarna härom, dels då de i regel aldrig tänkt ut detta försvarsargument själva utan har indoktrinerats med det, dels då de är ovana vid att överhuvudtaget formgiva rationella tankar genom att generalisera konsekvenserna av vad de accepterat så som sant eller korrekt. En pedofil är inte en person som våldtager småbarn, utan en person som sexuellt attraheras av småbarn. Genom att bejaka sin sexuella morbiditet kan en pedofil våldtaga ett barn, vilket de flesta av självklara skäl anser fördömligt, men själva våldtäktsakten är inte vad som definierar en pedofil.

De flesta pro-homosexuella anser troligen heller inte homosexuella våldtäkter vara acceptabla.

Rent teoretiskt kan ett barn frivilligt begå sexuella handlingar med en vuxen person, kanske omedveten om vad som försiggås eller uppfostrad i en pervers miljö. I den pedofila miljön hyllas för tillfället t.o.m. de tre judarna Bruce Rind, Robert Bauserman och Philip Tromovitch för en rapport de författat vari de hävdar att barn njuter och längtar efter sexuell kontakt med vuxna, i synnerhet hävdas småpojkar vilja ingå sexuella förhållanden med vuxna homosexuella. Det finns mycket saklig kritik att rikta mot denna rapport och de tre judarnas tolkning av olika data, så deras påstående att barn verkligen längtar efter i synnerhet homosexuella övergrepp bör inte accepteras obetänkt, men dissekeringen av deras rapport får vänta till ett senare tillfälle.

Barns "fria vilja"

Hursomhelst, ur ett rent teoretiskt perspektiv skulle barn eller underåriga "frivilligt" kunna ingå sexuella förhållanden med en vuxen person, eller åtminstone ingå i en vuxen persons sexualakt. Enligt det argument pro-homosexuella således åberopar kan de logiskt sett inte ha invändningar mot pedofilers sexualakter med barn så länge det sker enligt "fri vilja", om den fria viljan anses vara ett kriterium värt att beakta. Vad anbelangar motargumenten om sexuell mognad, som i sig definitivt går bortom frivillighetsargumentet, så kan det vara väl berättigat att kritisera homosexuellas sexuella mognad. Vidare kan det i incestaspekten vara värt att begrunda hur irrelevant detta motargument är.

En person som anser frivillighetsargumentet berättiga utövandet av homosexualitet kan logiskt inte kritisera incest i den form då det sker frivilligt. Då de pro-homosexuella i regel kritiserar homosexuella övergrepp gäller det troligen även i samband med incest, men incest är sexuellt umgänge mellan nära besläktade personer och sker per definition inte nödvändigtvis under tvång. Vidare är det ytterst relevant att incest inte nödvändigtvis sker mellan en vuxen person och ett barn, utan kan även ske mellan två barn eller två vuxna personer; släktförhållandet är det relevanta. Således annulleras argumentet för de pro-homosexuella som okritiskt åberopar mognadsargumentet. Inte heller genetiska åberopanden kan göras gällande då homosexuallitet ur ett genetiskt perspektiv, förutom av dem som anser homosexualitet vara strängt genetiskt betingat, knappast kan anses vara positivt.

Följaktligen är den logiska konsekvensen att de som anser frivillighetsargumentet tillräckligt för accepterandet av bejakad homosexualitet även är för bejakandet av incest, så som Linnanvuori var.

Nekrofili och tidelag

Nekrofili, då den sexuella attraktionen riktas mot lik, kan heller inte anses fördömlig av dem som anser frivillighetsargumentet tillräckligt för bejakandet av homosexualitet. Strängt sett är en död person inte ofrivillig till sexuellt umgänge, men rätteligen kan motargumentet hävdas att den döde heller inte frivilligt ingår i den sexuella akten. Dock, rent teoretiskt skulle en person i livet kunna giva sitt medgivande att post mortem få utnyttjas sexuellt.

På samma vis som en persons organ kan godkännas för donation till eftervärlden kan en kropp doneras till nekrofilers sexuella morbiditet, och den som accepterar frivillighetsargumentet kan logiskt inte ha några invändningar mot nekrofila utövningar av en dylik kropp. Detta samma gäller för tidelag, en människas sexuella umgänge med ett djur.

De som försvarar homosexualitet med frivillighetsargumentet kan rimligen inte kritisera en sexuell förbindelsen mellan en människa och ett djur då den sker "frivilligt". Återigen kan personen inte åberopa genetiska eller biologiska argument då homosexualitet omöjligen kan försvaras ur ett dylikt perspektiv. Djurets villighet kan sättas ifråga, men återigen är det teorin som är det relevanta. De som anser frivillighetsargumentet äga validitet anser som regel tvånget vara en icke acceptabel form av sexuellt utövande, men närhelst det sker "frivilligt" vara just acceptabelt. Följaktligen måste de logisk anse sexuell kontakt mellan människa och djur acceptabelt om det sker bortom tvång.

Att ett djur frivilligt skulle ingå i en dylik akt kan ske antingen då det är drogat, "frivilliga" sexuell kontakter mellan människor sker beklagligt nog ofta i drogat tillstånd, eller då det uppfostrats under sexuellt morbida förhållanden, eller då djuret är lika morbit som de människor som praktiserar exempelvis tidelag eller homosexualitet. För dem som framför frivillighetsargumentet torde detta vara irrelevant då just frivilligheten är vad de centrerar sitt argument kring, oavsett vad denna frivillighet beror på.

Slutsats

Följaktligen kan konkluderas att de som anser frivillighetsargumentet vara acceptabelt för en positiv inställning till bejakandet av homosexualitet rent logiskt även nödvändigtvis måste bejaka pedofili, incest, nekrofili och tidelag. Att de ställer sig negativa till sexuellt tvång förändrar inte situationen då de i regel inte anser homosexuellt tvång acceptabelt, liksom heterosexuella i regel inte anser heterosexuellt tvång vara acceptabelt.

Argumentet att homosexualitet skall accepteras eftersom könet på vem man älskar är irrelevant invalidiseras då homosexualitet inte har med kärlek att skaffa, och frivillighetsargumentet kan enbart accepteras av dem som även accepterar bejakandet av pedofili, incest, nekrofili och tidelag. Här framförs inte de intuitivt självklara skälen till varför dessa sexuellt morbida läggningar ej bör bejakas, men ingen kan följaktligen förespråka bejakandet av den lika perversa homosexuella morbiditeten utan att även acceptera dessa utifrån frivillighetsargumentet.

I sin förkastliga hedonism och logiska följdvidrighet inser få pro-homosexuella detta, men de kan omöjligen vinna en objektiv argumentation härom. Som så ofta med avseende på dagens trendriktiga Politiska Korrekthet är det enbart dogmatismen, aldrig det rationella, som styr kvasiargumentens tankevärld.

"Vi kan vara stolta över att bögrörelsen har blivit hemvist för det fåtal röster som haft modet att högt uttala att barn är naturligt sexuella (och) förtjänar rätten att få uttrycka sin sexualitet med vilka de än väljer."

(Ur homosextidningen "The Guide", juni 1995)

Källa: den svenska.com

Gå tillbaka till Svenska sidan

Denna datafil/publikation tillhör i sin helhet European American Evangelistic Crusades (EAEC), Inc. Denna datafil/publikation får ej publiceras utan tillstånd från EAEC i någon form, ej heller användas för försäljning av produkter av något slag; detta omfattar hela denna, med undantag för mindre korta citat.

Reproducering är tillåten men endast i sin helhet för cirkulation som så kallat "allmängods". Tillåtet är eget bruk och att vidarebefordra den i sin helhet till släkt och vänner. Det är även tillåtet att i sin helhet lägga ut denna datafil/publikation på en webbplats, websida eller ftp-sida, om innehållet inte ändras eller redigeras om. All återgivning av denna datafil/publikation MÅSTE innehålla följande upphovsmannarättsliga uppgifter: