Krigsförbrytare, politisk polis och torterare i Sovjetunionen och många av kommunisternas hantlangare i andra länder

Av Torbjörn Johansen

Många har ifrågasatt om det verkligen var så många som sex miljoner som dog i koncentrations läger i Tyskland under andra världskriget. Men även om sex miljoner dog där, judar eller ej, så kan man fråga sig varför det aldrig talas om de sextiosex (66) miljoner som dog i judarnas gulag, tvångsarbetslägren. Dessutom har många nazistiska krigsförbrytare jagats och blivit förda inför rätta för sina påstådda brott mot mänskligheten.

MEN HUR KOMMER DET SIG ATT INTE EN ENDA SIONISTISK JUDE HAR LAGFÖRTS FÖR DET BROTTSLIGA GULAG-SYSTEMET? VARFÖR?

I nästan sextio år har man i världens alla länder predikat för tyskarna. Man har skuldbelagt dem för ett folkmord som hände innan de var födda, Tyskland får fortfarande betala skadestånd till staten Israel och man har påmint dem om de fruktansvärda brott deras nazistiska föregångare begick. Det vore nu inte mer än rätt, om vi synade kommunisternas dödsläger litet mer, att vi avslöjar judarnas roll i dessa avskyvärt hemska brott och påminner judarna om vad DERAS kriminella förfäder gjorde mot dessa sextio miljoner oskyldiga offer, av vilka de flesta var kristna.

Det vore också på sin plats att bygga ett och annat kristet förintelsemuseum, jämte det skattebetalda institutet Padeia och de skattebetalade lokaler som används för Förintelsekonferensen med dess banketter, på fjärde året sedan år 2000 bara i Stockholm.
Eller är det bara judarnas förintelse som är värd att kommas ihåg?

Skall vi då bara glömma all den smärta och allt det lidande som så många andra etniska och religiösa grupper utsattes för under den judisk-bolsjevikiska eran? De ryska och östeuropeiska kristna? Förtjänar inte alla dessa människor att bli ihågkomna, som blivit den judiska kommunismens offer och torterats och mördats i namnlöshetens mörker? Förtjänar de ingen uppmärksamhet alls?

Här nedan följer en lista på några av de värsta judiska kommunistmördarna, kommissarierna, spionerna, lönnmördarna och propagandisterna (alias inom parantes). Denna lista är på intet sätt fullständig. För att katalogisera alla judiska kommunister skulle krävas hundratals sidor. Sovjetunionen är på svenskt maner och av utrymmesskäl angivet som Sovjet.

Tyska handlingar under andra världskriget måste ses mot bakgrund av att tyskarna verkligen ansåg att världens öde stod på spel och att någon måste göra något åt kommunismen. De hade sett den judiska kommunismens fruktade och otäcka gärningar mot de kristna i Ryssland och Östeuropa, och många i Tyskland förstår än i dag, att nazisterna bara var en reaktion, fast obalanserad och utsvävande, till det judiska, kommunistiska folkmordet av kristna och bönder i Ryssland, där inte mindre än 137 miljoner dödades totalt, med krig, artificiell svält, osv. inberäknat, mellan åren 1917-1991.

Moses Hess: kommunismens grundare.

(Karl) Moses Levi Mordecai Marx: son till en rad rabbiner. Gör på den officiella fotot frimurartecknet, som är höger hand instucken innanför rocken. Karl Marx föddes år 1818, som son till en judisk far vilken ändrade sitt namn från Herschel till Heinrich och konverterade till kristendomen för att bättra på sin karriär. Den unge Marx växte upp till en man som var helt uppslukad av sitt hat mot kristendomen.
Som frimurare var han också satanist och dyrkade Lucifer.

Friedrich Engels: jude som åstadkom att Marx demoner ökade betydligt i antal.

Fler judiska kommunister

Vladimir Iljitj Lenin (på mödernet Blank och därför jude).

Lev Davydovitj Trotskij (Leiba Bronstein): högste chef för den sovjetiska Röda Armén.

Grigorij Zinovjev (Grigorij Apfelbaum- Gerson Radomyslskij): exekutiv inom den politiska hemliga polisen.

Salomon Lozovskij: vice sovjetisk utrikesminister.

Maxim Wallach (Maksim Maksimovitj Litvinov-Finkelstein): utrikesminister.

Jurij Andropov: chef för KGB, senare Sovjets högste diktator.

Jakov Sverdlov: (Jankel-Aaron Moisejevitj Solomon), Sovjets förste president. Sverdlov gav på den amerikanskjudiske bankiren Jacob Schiff's order, själv order om massakern på tsarfamiljen, kvinnor och barn, i Jekaterinburg, staden uppkallad efter Katarina den Stora, som år 1924 fick äran av att bära tsarmördarens namn, Sverdlovsk.

Jakov Jurovskij: kommendant i den hemliga politiska polisen. Jurovskij ledde den dödspatrull som utförde Sverdlovs order om lönnmordet på tsarfamiljen, då han även dödade tsardöttrarna och den lille tsarjevitj (14 år) med bajonett i Ipatievs hus, där man i källaren utförde detta vidriga dåd. Huset stod intakt till år 1977, då den lokale partibossen vid denna tid, Boris Jeltsin, gav order om att huset skulle rivas, så "det inte skulle bli en helgedom för antijudiska känslor."

Jurovskijs egen beskrivning av vad som hände efter mordet på tsarfamiljen:
"Liken lades i gropen och man begöt ansiktena och även hela kropparna med syra för att göra dem oigenkännliga och för att förebygga stank från förruttnelsen, gropen var inte djup. Man strödde jord och ris över och lade ovanpå detta syllar och körde fram och tillbaka några gånger, det blev inga spår kvar alls av gropen." (Ur "Minnen" av Jakov "Jankel" Jurovskij)

Filipp I. (Shaya) Golosjtjokin: ordförande för Uralsovjeten (sovjet=råd) i Jekaterinburg vid tiden för tsarmordet. Ytterst behjälplig vid morden. Blev senare förste politiske inkvisitor i Kazakstan.

Moses Uritskij: den första chefen för den hemliga sovjetiska politiska polisen (tjekan). Hemlighöll sitt kontonummer i Schweiz för Stalin i det längsta. Bolsjevik på grund av att det var lukrativt. Sköts.

Feliks Edmundovitj Dzhersjinskij (Rufin): Efterträdde Uritskij. Chef för massmördandet i Petersburgs tjeka. Tyckte mycket om barn, men deltog gärna i grov tortyr av oliktänkande. Begick många sexuella övergrepp mot både kvinnor och barn. Att säga något som inte föll i god jord hos Dzhersjinskij var liktydigt med en dödsdom.

Josif Vissarionovitj Dzjugashvili (Stalin): Jude på fädernet. Svår paranoia. Planerade bl.a. "olyckor" för misshagliga partikamrater på nätterna (se dottern Svetlana Stalins biografi). Förgiftades år 1953 av judiska läkare. Juden (på mödernet) Lavrentij Beria låg bakom.

Lavrentij Beria: Efterträdde Kaganovitj. Att neka pedofilen Beria sitt barn betydde nackskott eller en plats på Gulag. Beria missbrukade även ständigt sin makt för att tvinga kvinnor som behagade honom att dela säng med honom (precis som den judiske fembarnsfadern Josef Göbbels, som helt sonika satte sig jämte den tilltänkta, som i den stunden visste att hon skulle bli tvungen att dela säng med honom påföljande natt). I fallet Beria använde man polisbilar för att kidnappa vackra flickor och föra dem till honom. Han våldtog dem, varefter de sköts och begravdes i trädgården till det lilla privatpalats där han bodde. På samma sätt tillfredsställde Beria sitt homosexuella begär.

Rozalia Salkind (Rosa Zemljatjka): En av de värsta kvinnliga torterarna under inbördeskriget och därefter. Hennes grymma förhörsmetoder kopplade till tortyr är för svåra att smälta. Vi utelämnar dem därför.

Aaron Kohen (Bela Kun): högste diktator i Ungern 1919. Kun blev senare Stalins chefsterrorist på Krimhalvön. Kuns slutlige efterträdare blev Matyas Rakosi, judisk kommunistisk massmördare av kristna i Ungern. Enligt en judiska telegrambyrå den 14 maj 1997 spelade judar "...nyckelrollen vid upprättandet av det kommunistiska styret i Ungern. Under det brutala förtrycket tidigt på 1950-talet var regimens fem högsta ledare judar."

Lazar Moisejevitj Kaganovitj: Stalins främste massmördare, gav order om miljoner människors död och demolerandet och förstörandet av kristna monument och kyrkor, däribland Den Helige Frälsarens Katedral i Moskva. När han stod på grushögarna av den vackra katedralen (numera återuppbyggd) förkunnade Kaganovitj: "Moder Ryssland ligger nere. Vi har dragit av henne kjolarna." (N.Y. Times, 26 sept., 1995)

Nikolaj Jesjov: chef för NKVD, skendomare.

Mikhail Kaganoviitj: Vice kommissarie för den tunga industrin, handledare i slavarbete, Lazars bror.

Rosa Kaganovitj: Stalins älskarinna, Lazars syster.

Paulina Tjemtjusjina: medlem av Centralkommittén och den sovjetiske utrikesministern Molotovs fru.

Olga Bronstein: officer i den hemliga politiska polisen, tjekan, Trotskijs syster, Kamenevs fru.

Genrikh Jagoda: chef för den hemliga politiska polisen, OGPU-NKVD, särdeles otrevlig massmördare (Den judiske poeten Romain Rolland, Nobelprisvinnare, skrev en hymn till Jagodas ära).

Matvei Berman and Naftalij Aaronovitj Frenkel: grundare av Gulag, dödsarbetslägren.

Lev Inzhir, kommissare för överföring och förflyttning av fångar i Sovjets dödsarbetsläger.

Boris Berman: exekutiv officer av Sovjets hemliga politiska polis och Matveis bror.

K.V. Pauker: chefsoperatör, Sovjets (NKVD) hemliga politiska polis.

M. Firin, J. Rappoport, L. Kogan, M. Tjuk: kommissarier för döds- och tvångsarbetsläger, övervakade arbetarnas massdöd vid projekt som kanalen mellan Vita havet och Östersjön.

Martin I. Gay (ibland Gray): amerikan, kommendant vid hemliga politiska polisen. Slutsky and Shpiegelglas: kommendanter.

Isaac Babel: officer, Sovjets hemliga politiska polis.

Leiba Lazarjevitj Feldbin (Alexander Orlov): chef i Röda armén; officer, Sovjets hemliga politiska polis. Feldbin var sovjetisk säkerhetschef under spanska inbördeskriget. Han ledde massakerna på präster och bönder i Spanien.

Jona Jakir: general i Röda Armén, medlem av centralkommittén.

Dimitri Sjmidt: general i Röda armén.

Jakov ("Jankel") Kreiser: general i Röda armén.

Miron Vovsi: general i Röda armén.

David Dragonsky: general i Röda armén, Sovietunionens hjälte.

Grigori Sjtern: general i Röda armén.

Mikhail Chazkelevich: general i Röda armén.

Shimon Kirvoshein: general i Röda armén.

Arsenij Raskin: vicekommendant i Röda armén.

Haim Fomin, kommendant i Brest-Litovsk, Röda armén.

Åtminstone hundra sovjetiska generaler var judar (jmf Canadian News den 19 April, 1989). De generaler som inte själva var judar hade ofta judiska fruar. Bland dessa fanns Marskalk Vorosjilov, Marskalk Bulganin, Marskalk Peresypkin och general Pavel Sudoplatov (Sudoplatov mördade 100-tals kristna ledare bland dem den ukrainske ärkebiskopen Teodor Romsja. Den så kallade "försäkringen" med judiska fruar var vanlig även på senare tid bland politbyråmedlemmar som Andrej Andrejev och Leonid Bresjnev.

Sergei Eisenstein: de kommunistiska propagandafilmernas regissör och producent som beskrev de kristna ryska bönderna som hiskliga, pengaslukande monster (att äga en ko kunde betyda avrättning). Dessa "kulaker" blev genomgående mördade på Lenins begäran.

Julius Rosenwald: judiskamerikansk bankir som finansierade Komzet, en kommission som hjälpte igång judiska kommunister som önskade bosätta sig på mark som tillgripits från de mördade kristna bönderna i Ukraina.

Ilja Erenburg: chef för det sovjetiska propagandaministeriet som spred stora mängder antityskt hat-material under 1930-talet. Erenburg uppmuntrade Röda Armén till våldtäkt och mord. När Röda Armén ryckte fram mot Tyskland i andra världskrigets slutskede föll det tusentals flygblad ner till de sovjetiska trupperna med deviser som "Låt de blonda haggorna få det hett om öronen!" Hundratusentals tyska kvinnor våldtogs och mördades (180 tusen kvinnor dog av övergreppen)

Erenburg menade även att "tyskarna inte är mänskliga varelser…inget ger sådan glädje som tyska kadaver". (Anatol Goldberg, Ilya Ehrenburg, p. 197).

Vid andra tillfällen kunde det låta så här: "Soldater i Röda Armén! Döda tyskarna! Döda alla tyskar! Döda! Döda! Döda!" eller: "Inga i Tyskland är oskyldiga. Varken levande eller ofödda. Följ kamrat Stalins ord och krossa den fascistiska besten i sin håla. Bryt ned den tyska kvinnans rasliga stolthet!" (Är det sådana illdåd som just nu pågår i Palestina?)

I Sovjet tillkännagavs att Erenburg ville utrota hela det tyska folket (jmf Pravda 14 april 1945. Pravda utgavs under kommunisttiden även på jiddisch under namnet Einikeit. Det är dokumenterat att Stalin förstod (och kanske talade) jiddisch. Erenburg fick Leninorden och Stalinpriset. Han donerade sina papper till Yad Vashems förintelsemuseum i Jerusalem.

Den judisk-antifascistiska Kommittén (JAC): ny form av bolsjevikernas judekom, Stalin-organisation som var kanal för införsel av pengar, förråd och som medförde ett visst politiskt inflytande för Sovjet inom världsjudendomen så väl som spridandet av gaskammarpropaganda.

Nikolaj Bukharin: Lenins chefsideolog.

Samuel Agursky: folkkommissarie.

Karl Radek: medlem av Centralkommittén.

Michail Gruzenberg (Borodin) folkkommissarie. Rå, obildad typ.

A.A. Joffe: folkkommissarie.

David Rjazanov: Lenins rådgivare.

Lev Grigorjevitj Levin: läkare; förgiftade Stalins fiender.

Lev Rosenfeld (Lev Kamenev): medlem av Centralkommittén.

Zakharovitj Mekhlis: Stalins bödel Nr 1.

Enligt den judiske forskaren John Sack: "År 1945 ansåg många polacker (och inte utan skäl) att det var judar som styrde den statliga säkerhetstjänsten—chef för byrån var Jakob Berman, en jude, och alla chefer för departementen var judar." Sack rapporterar att 75% av den hemliga politiska polisens officerare var judar. Han noterar att många judar i den polska kommunistregimens terrorapparat bara ändrade sina namn till mer polskklingande namn som General Romkowski, Colonel Rozanski, Capt. Studencki and Lt. Jurkowski. (Se John Sack, The New Republic, Feb. 14, 1994, p. 6)

Ett oproportionerligt antal kommunister i Polen var judar. År 1930 hade det nått sin höjdpunkt, 35% av partiets medlemmar var judar. (Sheldon Kirshner, The Canadian Jewish News, Nov. 5, 1992, p. 16) Som Piotr S. Wandycz på Yale University ansåg: "Den genomsnittlige polacken under Stalinistepoken kunde inte undgå att notera att de två allra mäktigaste männen i landet, Berman och Minc, båda var judar liksom den avskydde säkerhetschefen Rozanski." (N.Y. Review of Books, 18 aug 1983, s. 51).

Det kan också i detta sammanhang vara värt att notera att påven Johannes Paulus II lånade sin prestige och närvaro till att fastslå felaktiga men politiskt korrekta antal judar i förintelsen. Men han andades inte ett ord om de massakrer som pågick helt öppet under och efter andra världskriget där det var judar och inga andra som begick övergreppen. Offren var polska katoliker, spanska katoliker kroatiska katoliker, litauiska katoliker. Han var fullt upptagen med att hålla sig till förintelsen och kalla fariseernas ättlingar "våra äldre bröder i tron" och att erkänna den israeliska staten -- vilket till och med många ortodoxa harediska rabbiner anser vara en hädisk och vederstygglig enhet -- samtidigt som han attackerade det tyska folket som "Vilddjurets avbild."

Salomon Morel: kommendant efter andra världskrigets kommunistiska koncentrationsläger för tyskar i Polen. Stalin satte medvetet judar i ledningen för sådana läger. Morel torterade och mördade tusentals tyskar, ibland med bara händerna (jmf. "The Wrath of Solomon," Village Voice, 30 mars 1993 & John Sack, An Eye for an Eye) Morel lever ett bekvämt liv i Tel Aviv. Tyskar som överlevde Solomon Morels läger har krävt att han skall ställas inför rätta som krigsförbrytare, men för medias bandhundar och de så kallad "människorättsgrupperna" (ofta socialister) är det helt enkelt en icke-fråga att låta Morel få möta rättvisan. Och det var ju hjälplösa tyskar han mördade, inte judar.

Julius Hammer, M.D och abortör från New York New York och en grundare till USA:s kommunistparti.

Armand Hammer: penninganskaffare och finansiär för Lenin och Stalin, son till Julius. "Kommunist-partiet var även det mest judiska partiet i Amerika. Minst 19 % av ungkommunisterna var judar och aldrig mindre än 40% av dess ledare. ("Pakn Treger: From Yiddish Roots to the Frontiers of Jewish Culture," hösten 1997, s. 18).

Lev Davidovich Landau: Stalinistläkare, medverkade vid den sovjetiska atombombens tillblivelse.

Klaus Fuchs: var med och stal atombombshemligheter åt Stalin.

Ruth Werner: överste, GRU, hjälpte Fuchs.

Julius och Ethel Rosenberg: stal amerikanska atombombshemligheter åt Stalin. Avrättade i USA.
Morris Cohen (Peter Kroger): assisterade Rosenbergs.

Markus Wolf: chef för den östtyska hemliga politiska polisen, STASI.

Howard Fast: amerikansk kommunist-propagandist åt Stalin.

David Dubinsky: Stalins allierade, chef för en stor amerikansk fackförening.

Nahum Goldmann: grundare av World Jewish Congress, kommunistpropagandist.

Rabbi Moses Rosen: agent, Rumäniens Kommunistparti.

Victor Rothschild: brittisk toppagent åt Stalin.

Den 16 oktober 1948 vällde 50 000 judiska kommunister ut på Röda torget i Moskva för att välkomna den första israeliska delegationen till Sovjetunionen. Stalin stödde sionismens palestinaplan från 1947, gav ett avgörande erkännande till den nyligen bildade staten Israel och röstade för Israels tillträde till de Förenta Nationerna.

Året 1951 hade kommunistiska och marxistiska partier 23 platser i det israeliska knesset. Systemet med kibbutzar var den kraftigaste rörelsen i landet och de mest kraftfulla ledarna var så gott som alla marxister. Den högtid som firades mest var 1 maj (frimurarnas högtidsdag) med Rothschilds röda familjefärg och buller och bång.

Att tro att den sionistiska rörelsen var antikommunistisk är helt fel. Sanningen är mer komplex. Det fanns en vänster och en höger inom sionismen. Högern som terroristerna Jabotinsky och Stern, intog en fascistisk ställning. Vänstersionister som David "Jag är en bolsjevik" Ben-Gurion, beundrade den sovjetiska modellen av judisk makt och försökte införa den som en sovjetisk ekonomi i staten Israel.

African National Congress (ANC) i Sydafrika stöddes av två kommunistiska judar, Albie Sachs, "en av dess mest intellektuella"( London Sunday Times, 29 aug. 1993) och Yossel Mashel Slovo (Joe Slovo). Slovo föddes i en shtetl (småhus i gettot) i Litauen och växte upp med att tala jiddisch och studera Talmud. Han gick med i ANCs terroristfalang, Umkhonto we Sizwe år 1961 and blev slutligen dess chef. Han kallades generalsekreterare i det sydamerikanska kommunistpartiet år 1986. (Joe Slovo Jewish Chronicle, Jan. 13, 1995). När Nelson Mandelas ANC tog över Sydafrika fick Joe Slovo titeln "bostadsminister."

Adolf Joffe: Rådgivare och partibildare liksom Michail Borodin-Grusenberg, Bela Kohen (Kun), Enrique Fischer (Heinz Neumann), och Vasilij Blücher (Galen-Tjesin), som gjorde sig skyldiga till hemska illdåd mot den kinesiska befolkningen. En annan sovjetisk jude, S. Gekker, blev år 1924 politisk kommissarie i de kommunistiska områdena i Kina.

"Från den 28 augusti till den 1 september 1911 höll världsfrimureriet en socialistkongress på orden Odd Fellows palats på Bredgade i Köpenhamn. Huvudorganisatörerna var frimuraren Walther Rathenau och den judiska frimurarlogen B'nai B'rith (som Rathenau tillhörde). Bland deltagarna fanns de kända frimurarna Karl Liebknecht, Rosa Luxemburg, Lenin, Trotskij, Hjalmar Branting, Georges Clemenceau och andra ledande representanter för de destruktiva krafterna." (Jürij Lina: Världsbyggarnas bedrägeri, Förlaget Referent Stockholm 2001, s. 270)

"De svenska socialisterna ville också bygga folkhemmet som i början stödde sig på rasbiologiska grunder. Frimuraren och socialistledaren Hjalmar Branting hade grundat ett rasbiologiskt institut år 1922." (Ibid. s. 328)

Jenny Lindahl (29 år): I Expressen den 5 mars 1996 förklarade Lindahl, som har ett antal koryféer på sin vägg, bland dem Marx och Lenin, att "Slutmålet [för Sverige] är det kommunistiska samhället!" Lindahl gör sig därmed solidarisk med de värsta banditer världen har skådat. (Jüri Lina, Sovjetiskt inflytande i Sverige, Referent, Stockholm 1997, s. 284; samt intervju samma år).

Till sist något att tänka på.

• Varför får man inte kritisera judar och Israel, när alla andra får kritiseras?

• Varför får staten Israel ha massförstörelsevapen när inga andra länder får det?

• Judarna ses av en del som mer "intellektuella" och "utvalda" att styra världen, trots att vi kan se hur det gick med exemplet Sovjetunionen där judar mördade dess invånare och misskötte landet i över sjuttio år.

Det skändligaste mordet förövades natten till den 17 juli 1918, då juden Jankel Jurovskij och hans bödelsdrängar avrättade tsarfamiljen i Jekaterinburg i en källare till ett hus som tillhört köpmannen Nikolaj Ipatiev. Det var en het sommarnatt, klockan var halv tre, när tolv män började mörda tsarparet, deras fem barn Olga, Tatiana, Maria, Anastasia och Alexej, tre tjänare och tsarfamiljens läkare Jevgenij Botkin. Barnens hund Jimmy slog en av bödlarna ihjäl med gevärskolven.

Tsar Nikolai II		Tsaritsan Alexandra
Tsarens döttrar		Den blödarsjuke tsarjevitj, mördad vid 14 års ålder

Denna artikel har inget med nazism att göra. Nazismen var också en judisk lära där de flesta ledare var judar.
 

©Torbjörn Johansen 2004

Gå tillbaka till Svenska sidan