Hädelse i Storkyrkan i Uppsala

Toby Johansen/Jacob Rudolfsson 2008-12-01

Ceremonin i Uppsala domkyrka med mångreligiösa böner och hymner är uppseendeväckande. Det anser religionskännare som ställer sig frågande kring lämpligheten med de ceremoniella inslagen i Uppsala domkyrka.

Den multireligiösa ceremonin på ärkebiskopens klimatkonferens inleds med klockspel följt av en buddhistisk gonggong som mynnar ut i bland annat muslimskt böneutrop och klockspel. En judisk kantor läste ur Toran. Andra religiösa inslag i programmet är bland annat böner till den hinduiska urtidsmänniskan Purusha, Vishnu och Allah. Lars Johansson, lärare i filosofi och religionskunskap på Örebro Missionsskola anser att de ceremoniella inslagen är anmärkningsvärda.
– Man kan tolka detta som om man menar att det finns många olika vägar att närma sig Gud. I så fall måste man tona ner innehållet i de olika traditionerna för att nå denna punkt.

Ellis Potter, före detta buddhistmunk säger:
– Jag tror att det övernaturliga är något absolut fastställt och människan är skapad till en specifik personlig Guds avbild. Det är när vi känner och tillber denna personliga Gud som vi blir hjälpta att vara sant mänskliga.

Gertrud Storsjö, mångåring medarbetare för Ljus i öster  tycker att det är häpnadsväckande att denna ceremoni äger rum under kyrkoårets största helg.

– Det här är steg på vägen mot en multireligiös och synkretistisk världskyrka där klimathotet och nöden i världen är en av de enande faktorerna. Det är ytterst naivt att tro att man ska kunna hitta en gemensam nämnare för diametralt motsatta andligheter, menar Gertrud Storsjö. – Buddhister och hinduer använder bland annat gonggongar, som användes i ceremonin, för att påkalla uppmärksamhet från andevärlden. Det kan inte jämföras med kyrkklockor och kristen andlighet.

VILKEN GUD DYRKADE MAN I DENNA RELIGIÖSA CEREMONI?

I Sveriges största kristna katedral i Uppsala ägde flera hädelser rum på fredagen. Deltog gjorde förutom biskopar från Svenska Kyrkan katoliker, rabbiner, imamer, lamor, hinduister och till och med en häxa. Alla sjöng de med eller inte med  i sången ”O Store Gud” som är skriven till den kristna Guden. Ceremonin leddes av den nya ärkebiskopen Anders Weirud.

Efter sången ställde sig lundabiskopen Antje Jacklén upp i talarstolen och sade: ”Så stor du är, guden med många namn. Vi är samlade tillsammans för den helige, folk från olika tros-traditioner.” Vilken gud åsyftade hon? Det fanns ju att välja mellan, trots domkyrkolokalen.

Efter Jackléns välkomstord reciterades en lovsång till ett helt annat gudaväsen –  Purusha, den urmänniska som de hinduistiska gudarna skapade världen av. Han hyllades som den ljusaste av alla ljus och det mässades att vi inte känner till någon annan väg till frälsning än genom honom.

Sedan fortsatte det med reciteringar från 1 Mosebok jämte Koranen, varvid både Gud och Allah gavs ära för att de skapat jorden och uppehöll den.

Religionsutövarna skrev även på ett manifest om att de skulle bevara och ta hand om den planet vi bor på.

Gå tillbaka till Svenska sidan