Skilj på kyrkan och politiken

SKÅNSKAN.SE

2009-09-15 23:59

Svenska kyrkan, denna största av alla folkrörelser, går till val på söndag. Och det blir som tidigare en sorglig tillställning, där förtroendeposterna i stor utsträckning går till personer som inte har något, i alla fall inget positivt, intresse för Svenska kyrkan.

Den reform som skulle återge Svenska kyrkan frimodighet och livskraft – skiljandet från staten – har blivit en kvarnsten som snabbt dragit ner kyrkan i ängslighet och maktkryperi. När riksdagen var den instans som fattade besluten, vägde kyrkomötets röst ändå tungt, som en avgörande viktig remissinstans. Inte sällan hade kyrkomötet en uppfattning som avvek från politikernas. Den tog politikerna hänsyn till. I dag finns det nästan inga åsiktsskillnader mellan kyrkans representanter och de politiska partiernas. Kyrkan är lydig som en strykrädd hund.

Själva systemet, att andra instanser än kyrkan själv, ska fatta kyrkans beslut, är absurd. Hur kunde den drivas igenom? Vilken annan organisation skulle låta de politiska partierna utse förtroendevalda och fatta beslut? Det är riktigt att det redan tidigare fanns kyrkoval, där politiska partier ställde upp. Oftast fanns två listor, en Socialdemokratisk och en opolitisk borgerlig. Kyrkomötet var dock inte direktvalt utan bestod av kyrkligt aktiva personer som vaskades fram under en ganska lång process. Att personer utan någon som helst förankring i kyrkan skulle kunna nomineras eller väljas var uteslutet.

Erfarenheterna från de politiska valen på det lokala planet var knappast goda och motiverade inte till en fortsättning. Det fanns församlingar där den politiska majoriteten såg som sin främsta uppgift att motarbeta den kyrkliga verksamheten i så stor utsträckning som möjligt. Ja, själva det faktum att det var politiska partier, i vissa fall med bekämpandet av kyrkan på sitt program, som fattade de beslut som styrde kyrkans verksamhet, var ju huvudskälet till att skilja kyrkan från staten.

Men i slutändan, efter långa förhandlingar bakom mer eller mindre stängda dörrar, kom man till en uppgörelse som hade rakt motsatt innebörd. Kyrkan blev självständig på pappret, men till priset av en helt uppgiven självständighet och en mer eller mindre påbjuden underdånighet. Att anpassa sig, känna vart vinden blåser, vilka trender som tidsandan favoriserar, det har blivit Svenska kyrkans rättesnöre.

På söndag är det dags för ännu ett politiskt val till Svenska kyrkan, det tredje i ordningen sedan skilsmässan från staten. Hittills har trenden varit att politikerna, och opinionsbildare utan någon förankring i Svenska kyrkan, tagit ett allt starkare grepp över kyrkomötet, som blivit ännu en politisk plattform eller spelplan som olika aktörer använder i olika syften. Nya politiska partier ser kyrkopolitiken som ett sätt att ta sig in i den världsliga politiken. Ett antal politiker som inte funnit sin plats i andra sammanhang, ser kyrkomötet som en reservingång till politiken, eller åtminstone som en reträttpost.

Kan man med valsedeln se till att kyrkan frigörs från politisk styrning? I så fall ska man rösta. Alternativet är att vänta på kollapsen.

Skilj på kyrkan och politiken
http://www.skd.se/article/20090915/KRONIKOR001/431710432

Gå tillbaka till Svenska sidan