Angela Ander: Blogg - Laglöshetens hemlighet

"Kom därför ihåg att ni som av födseln var hedningar och kallades oomskurna av dem som var omskurna, med den omskärelse som utförs på kroppen av människohand, kom ihåg att ni på den tiden var utan Kristus, utanför medborgarskapet i Israel, utan del i förbunden och deras löfte, utan hopp och utan Gud när ni levde i världen. Men nu, tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod.

Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred. I en enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset, då ha i sin person dödade fiendskapen.

Han har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära. Ty genom honom kan både vi och ni nalkas Fadern, i en enda Ande. Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud" (Ef. 2: 11-19)

När Jesus instiftar nattvarden kan vi läsa:

"Likaså tog han bägaren efter måltiden och sade: Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Var gång ni dricker av den, gör det till minne av mig" (1 Kor. 11: 25)

VARFÖR ETT NYTT FÖRBUND?

Därför att det gamla förbundet, löftena till Israel var förknippade med villkor.

"Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund, skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk - ty hela jorden är min - och ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig. Detta är vad du skall säga till Israels folk" (2. Mos. 19: 5-6)

När Israel bryter förbundet står Gud kvar vid sin del av löftena/pakten och ger i sin kärlek Israel ett nytt förbund.

Om detta talar Gud genom profeten Jeremia i gamla testamentet:

"Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israel och med Juda, inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten, det förbund med mig som de bröt, fastän jag var deras herre, säger Herren.

Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. De skall inte längre behöva undervisa varandra och säga: Lär känna Herren, ty de skall alla känna mig, från den minste till den störste, säger Herren. Jag skall förlåta dem deras skuld, och deras synd skall jag inte längre minnas." (Jer. 31: 31-34)

Så här säger Paulus i Hebreerbrevet:

"Men nu har Kristus fått ett prästämbete som är vida överlägset, eftersom han förmedlar ett bättre förbund, ett som är stadfäst med starkare löften. Om det första förbundet hade varit utan brist skulle det inte ha funnits behov av ett annat. Men nu förebrår Gud sitt folk dess brister" (Heb. 8: 7-8)

Sedan följer orden från Gud genom Jeremia 31: 31-34 ovan och som avslutar det åttonde kapitlet med:

"Genom att tala om ett nytt förbund har han gjort det förra föråldrat. Och det som blir gammalt och föråldrat skall snart försvinna" (Heb. 8: 13)

Men kan de verkligen det enligt Kristus egna ord:

"Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig" (Joh. 14: 6)

Om kristna inte vill ta till sig dessa ord och alla andra ord som beskriver det nya förbundet i NT, utan envetet fortsätter att hävda att judarna än i dag är ett av Gud utvalt folk som på grund av sitt genetiska ursprung i det att de är ättlingar till Abraham (eller påstår sig vara detta), befinner sig närmare Gud än hedningarna, så ringaktar de Gud och misstror hans verk.

"Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet" (Gal. 3: 28-29)

I Jesus fullbordas Guds frälsningsplan och utanför Jesus finns ingen frälsning för varken jude eller hedning.

"Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss" (Apg. 4: 12)

Ofta hör man att Israel som folk är "det äkta olivträdets rot" men i romarbrevet (11:16-24) kan vi läsa att både judar och hedningar är grenar i trädet. Hedningarna skall inte förhäva sig över de naturliga grenarna utan tänka på att det är roten som bär grenarna.

Hedningarna har inympats som grenar i Guds rike.

Judarna kan återinympas i det äkta olivträdet om de inte framhärdar i sin otro. Om detta kan vi läsa här:

"De andra blir däremot inympade, såvida de inte framhärdar i sin otro. Det står i Guds makt att ympa in dem igen. Ty om du skars ut ur den vildoliv som du av naturen hörde till och mot naturens ordning ympades in på ett odlat olivträd, hur mycket lättare kan då inte de äkta grenarna ympas in på sitt eget träd" (Rom. 11:23)

En jude kan alltså lätt återinympas i det äkta olivträdet men det är tron som är avgörande. Därför befinner sig judar och hedningar som inte tror på Jesus Kristus lika långt borta från Gud. En jude befinner sig inte närmre bara för att han eller hon är jude. Om och när de kommer till tro är de lika nära och blir ett i Kristus, en ny människa som kan nalkas Fadern i en och samma Ande.

Har då Gud förskjutit sitt folk?

"Jag frågar då: kanske Gud har förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är ju själv Israelit, ättling till Abraham och av Benjamins stam. Gud har inte förskjutit sitt folk, som han en gång har utvalt. Ni vet ju vad skriften säger i berättelsen om Elia, då han anklagar Israel inför Gud: Herre, dina profeter har de dödat och dina altaren har de rivit ner, jag är ensam kvar, och nu står de efter mitt liv.

Vad får han för svara från Gud? Jag har sparat åt mig sju tusen män som inte har böjt knä inför Baals bild. På samma sätt finns det i vår tid en rest som Gud har utvalt av nåd. Men om det var av nåd var det inte för gärningars skull - då vore nåden inte nåd. Det betyder att Israel inte har uppnått vad det strävar efter, bara de utvalda har uppnått det.

De andra har blivit förstockade, som det står skrivet: Gud har gett dem en ande som omtöcknar dem, gett dem ögon som inte kan se och öron som inte kan höra, ända till denna dag. Och David säger : Låt deras bord bli en fälla som fångar dem, en stötesten, ett straff för dem. Förmörka deras ögon så att de inte kan se, och böj deras ryggar för alltid.

Jag frågar då: kanske snavade de för att de skulle falla? Visst inte. Men när de föll blev det till räddning för hedningarna, för att detta skulle sporra deras egen avund. Om deras fall gav världen rikedom och deras nederlag gav hedningarna rikedom, vad skall då inte deras fulla styrka ge?

Men till er hedningar vill jag säg: just som apostel för hedningarna prisar jag min tjänst. Kanske kan jag väcka mina stamfränders avund och rädda några av dem. Ty om detta att de försköts gav världens försoning, vad skall då deras upptagande ge, om inte liv för de döda? Om det första brödet är heligt är hela baket heligt. Och om roten är helig är också grenarna heliga" (Rom. 11: 1-16)

"Om deras fall gav världen rikedom och deras nederlag gav hedningarna rikedom, vad skall då inte deras fulla styrka ge?" Om vi förstår denna mening så förstår vi hur Gud tänker men också varför ett nytt förbund var nödvändigt.

Allt sedan syndafallet har Gud haft problem med sin skapelse (människan). När Adam och Eva föll i synd bröts den harmoniska relationen mellan Gud och människa då människan var olydig och gjorde uppror mot Gud. Synden kom in i världen och satan fick makt över människan. Sedan dess har Gud försökt att återställa den brutna relationen men då han skapade människan med en fri vilja, en vilja som hon många gånger använder till att gå emot Gud och hans plan för människan och världen (ivrigt påhejad av satan), är det inte lätt.

Man skulle kunna fråga sig varför Gud skapade människan med en fri vilja (när det innebär att hon kan välja bort Gud) och det beror på att Gud inte vill ha några slavar utan levande människor som följer honom (den levande Guden) av egen fri vilja.

Så vad gör Gud? Han väljer ut människor (rättfärdiga) som han vet är beredda att följa honom och som han kan lita på. De får i uppdrag att arbeta för att hans vilja skall ske på jorden och som exempel kan nämnas Abraham, Mose och Noa. Gud hoppas innerligt att också deras efterkommande skall lyda honom och göra hans vilja. Om de inte gör det så bryts förbunden med Gud.

Guds kärlek till sin skapelse (alla människor) tog inte slut i och med förbundsfolkets svek och som det ultimata beviset på denna kärlek väljer han att bli människa i sin son Jesus Kristus med allt vad det innebär. Som människa är han helt människa och har alla de egenskaper som finns hos människan. Han kan i Jesus Kristus (sonen) välja att synda men står emot synden och förblir syndfri då han fortfarande är Gud.

Det finns mycket att skriva om detta men det viktigaste är att när Gud kom till jorden i form av sin son Jesus Kristus så var det för att infoga alla människor i sin plan (även hedningarna) och för att visa att gudsrikets väg uppåt går neråt till skillnad från mänskligt tänkande där nyttoprincipen är rådande.

Genom sitt "oegennyttiga" tjänande frågar sig inte Jesus vad han kan få ut av människor. Han som är Gud, vet vad de behöver och tjänar dem. På samma sätt vill han (Gud) att människorna skall göra. Ett tjänande med siktet inställt på att vinna något, vad det än må vara, berömmelse, pengar, ära, status, är inget tjänande som Gud förespråkar och vad gör Gud för att människor skall förstå detta.

Han måste se till så att deras hjärtan blir ödmjuka (förkrossade) för annars kommer de att hålla fast vid sin trotsiga läggning, sitt storhetsvansinne, högmod, sin utvaldhet (på felaktiga grunder) eller vad det må vara.  

Än en gång:

"Om deras (judarnas) fall gav världen rikedom och deras nederlag gav hedningarna rikedom, vad skall då inte deras fulla styrka ge" ?

Eller med andra ord:

Hur mycket gott kommer inte att kunna ske om och när judarna ödmjukar sina hjärtan och tar emot Guds son Jesus Kristus (Gud)? När de inser att gudsrikets väg uppåt (att kunna nå Gud och komma i relation till Gud) innebär att går ner, att ödmjuka sig och ikläda sig tjänarens gestalt istället för att stå fast vid det högmod som "utvaldheten" ger upphov till bland människor. Gud vet vad han gör!

"Ni vet att härskarna är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav. Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många" (Matt. 20: 25-28)

Varför blir människor utvalda på olika sätt i världens (människornas) rike? Är det inte för att de anses bättre än andra människor? Och vem/vilka anser att de är bättre (utvalda)? Är det inte människor som anser det? Och vad är människor eller en människa i relation till Gud? Vad är Guds rike i jämförelse med världens rike?

Vad säger Jesus:

"Jesus svarade: Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag" (Joh. 18: 36)

Medborgarskap i Israel betyder i andlig mening inte att ha ett pass ifrån staten Israel utan att vara medborgare i den älskade sonens rike!

"Det är inte så att Guds ord har visat sig felaktigt, ty Israel är inte alla som kommer från Israel, och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn" (Rom. 9: 6)

"det vill säga: inte alla de barn som han blev upphov till är barn som Gud har gett honom; det är löftets barn som räknas som hans efterkommande" (Rom. 9: 8)

"Ni skall alltså veta att de som tror, de är söner till Abraham" (Gal. 3: 7)

Vidare kan vi läsa:

"Så heter det också hos Hosea: Det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk, och henne som inte var älskad skall jag kalla min älskade, och på den plats där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, där skall de kallas den levande Gudens söner" (Rom. 9: 25-26)

Vad är en jude enligt Paulus:

"Ty jude är man inte till det yttre, och omskärelsen är inte det som syns utanpå kroppen. Jude är man i sitt inre, och omskuren är den som är det i sitt hjärta, i ande och inte efter bokstaven. Han får sitt beröm av Gud, inte av människor" (Rom. 2: 28-29)

Lagens krav i gamla testamentet (GT) visar vår otillräcklighet och vårt behov av en frälsare. Gud har aldrig tänkt att människan skall bli frälst genom att lyckas hålla lagen, det vet han att hon inte kan, utan att människan genom lagen skall lära känna synden.

"Vad innebär nu detta? Att lagen är synd? Visst inte, men först genom lagen har jag lärt känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt: Du skall inte ha begär. Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär inom mig. Finns ingen lag är synden död. Jag levde en gång när lagen inte fanns för mig. Men när budordet kom fick synden liv, och jag dog. Det visade sig att det budord som skulle föra till liv förde mig till döden" (Rom. 7: 7-10)

"Vi vet att lagen hör till det andliga. Men själv är jag av köttlig natur, såld till slav under synden" (Rom. 7: 14)

Denna köttliga (syndiga) naturen som Paulus beskriver finns hos alla människor även hos de som är goda, generösa, kärleksfulla och på alla sätt underbara mot sina medmänniskor. Därför ber Jesus sina efterföljare att korsfästa även "det goda köttet" som handlar om att genom gärningar (goda) vinna olika fördelar i världen och bland människor och att upprätthålla en fasad av ödmjukhet och andra goda egenskaper som bygger på människans eget verk.

När det går bra för en människa kan hon kosta på sig att vara mycket god och älskvärd men om det börjar gå sämre så förändras också människan till det sämre. Godheten är alltså beroende av omständigheterna och inte av människans pånyttfödelse (omvandling) i Kristus. Det "goda köttet" måste därför korsfästas tillsammans med det onda köttet.

Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse som bestod i att människan inte klarade av att leva upp till dess krav. Men det var inget fel på kraven. Det är på människan det beror.

"Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i min köttsliga natur. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det som är gott. Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag" (7: 18-19)

Skiljer sig dagens människor från Paulus och hans samtida? Kan dagens människor eller någon enda människa åstadkomma det som Paulus (vilken stod mycket nära Gud) inte klarade av egen kraft?

Det finns tyvärr gott om folk som tror det (även de som kallar sig kristna) trots att världen blir allt otryggare att leva i för de flesta och trots att en ekonomisk, social, kulturell och andlig diktatur (en ny världsordning) är nära förestående.

Det finns inget som talar för (har aldrig funnits något som talat för) att människor (hur väl de än vill och hur goda, snälla och rara de än är) kommer att kunna lösa de problem som världen står inför och som människor själva har skapat eftersom de leds av köttet, sin syndiga natur och av sina omättliga, gränslösa begär.

När människan tror sig vara jämbördig med Gud eller tror sig kunna bli detta genom laggärningar, goda gärningar, goda intentioner, stegprogram i självutveckling eller på grund av utvaldhet vilket judendomen (den politiska sionismen), katolicismen (med jesuiterna), frimureriet (de hemliga ordnarna), New age (med alla dess förgreningar) lär ut, vänder sig människan från och inte till Gud. Hon säger till Gud att hon inte behöver honom eftersom hon klarar sig så bra själv genom att vara sin egen Gud.

Svaret på frågan om Gud har förskjutit sitt folk måste bli att, nej, han har inte förskjutit sitt folk. Han har gett dem ett nytt och bättre förbund.

Tack gode Gud för att du sände din enfödde son Jesus Kristus till jorden för att frälsa mänskligheten.

Copyright © 2014 – European American Evangelistic Crusades (EAEC), Inc.
P.O. Box 166, Sheridan, California 95681 USA