"Under tiden förvarades Petrus i fängelset, men församlingen bad enträget till Gud för honom." Apg 12: 5.

Petrus var i fängelset och väntade på sin avrättning. Församlingen hade varken tillgångar eller inflytande, som kunnat rädda honom. Ingen mänsklig hjälp stod till buds. Det var från himmelen hjälpen måste komma. Församlingen bad brinnande och enträget. Och Gud sände sin ängel, som väckte Petrus och ledde honom genom första och andra vakten, och då de kommo till järnporten, öppnade den sig av sig själv, och Petrus var fri.

I ditt liv finns det kanhända någon järnport som stänger vägen för dig. Likt en fågel i bur har du ofta stött dig mot gallret, men i stället för att du därigenom hade blivit hjälpt har du trött, utmattad och med tungt hjärta måst draga dig tillbaka. Du har att lära dig en hemlighet och den heter trons bön. Genom den skall järnporten öppna sig av sig själv. Huru mycket mindre kraft skulle ej behövas och huru många svåra besvikelser skulle ej undvikas, om du lärde dig bedja såsom församlingen i den övre salen! Oöverstigliga svårigheter skola finna sin lösning, ogynnsamma omständigheter skola visa sig vara gynnsamma, blott du lär dig att bedja, ej i din egen tro, utan i Guds tro. Mark 11: 22, eng övers. Fångna själar ha under åratal väntat, att porten skulle öppna sig. Dina kära, som äro främmande för Kristus och bundna av satan, skola bli fria, då du ber i fullkomlig tillit till Gud. — C. H. P.

Vid trängande behov kräves intensiv bön. Då människan blir en enda bön, kan ingen motstå henne. Då Elia var på Karmel, böjde han sig ned mot jorden, med ansiktet mellan sina knän. Detta var verklig bön — hela mannen bad, men intet ord yttrades. Bönen kan vara alltför allvarlig för att kunna klädas i ord. Hela hans varelse stod i kontakt med Gud, och han fick mottaga Guds kraft mot ondskans makter. De kunde ej motstå en sådan bön. Vi behöva mer av detta slags bön. Outsägliga suckar äro de böner som ej kunna bli obesvarade. — C.H. Spurgeon.