Dansen Runt Guldkalven

DANSEN RUNT GULDKALVEN – DEL 5

av John S. Torell

CYRUS SCOFIELD FÖRFLYTTAS TILL EN TJÄNST INOM HEMLANDSMISSIONEN

På hösten 1886 erbjöd den amerikanska hemlandsmissionen Cyrus arbete som deras superintendent för samfundet i delstaterna Louisiana och Texas. När församlingen First Congregational fick höra att han fått detta erbjudande, ansåg de att Cyrus inte skulle anta det. Åter kan vi se hur kyligt Cyrus tänkte. Utan att rådfråga församlingen, berättade han för dem i november 1886 att han skulle ta tjänst som "arbetande" superintendent tills styrelsen hade funnit en permanent lösning på våren 1887. Missionsstyrelsen gick med på att betala en del av Cyrus lön. Han informerade även församlingen att han planerade vara borta från kyrkan mellan juli och oktober 1887.

Cyrus gav lektioner på KFUM i Dallas varje vecka. År 1888 hade församlingen vuxit till 250 medlemmar, och trots läran om att uppryckandet skulle ske när som helst, och att Kyrkan hade misslyckats stort, ledde Cyrus dem till att åtaga sig ett byggnadsprojekt under år 1889, en byggnad som sedan användes av församlingen fram till år 1950.

Den 22 december 1888 födde Hettie en son som fick namnet Noel Paul. Samma år trycktes och distribuerades en bok av Cyrus med namnet, “Rightly Dividing the Word of Truth” (att rätt dela ut sanningens ord). Den första utgåvan trycktes av förlaget Plymouth Brethren House, Loizeaux Brothers i New York. Den innehöll profetior enligt Darbys undervisning och budskapet att kyrkan hade misslyckats och att det inte fanns något hopp för världen. Detta liknar Harold Camping på Family Radio, som förkunnar att kyrkans tidsålder är förbi och bara Camping och hans folk kommer att klara sig.

Från och med nu använder Cyrus kyrkan i Dallas som en bas för att säkra hans inkomst, men han accepterar alla kallelser att tala, i Texas och på andra platser. Då församlingen inte ville bli av med honom helt och hållet fick de stå ut med att han faktiskt uppbar full lön fast han i praktiken bara var deltidspastor.

I egenskap av superintendent i den amerikanska hemlandsmissionen tog aldrig Cyrus upp sin dispensationalistiska undervisning med sina överordnade. Istället grundade man kyrkor under åren 1888-1893. En rad skolor startades; bland dem Rio Grande Training School för mexikanska arbetare i El Paso, Texas. Cyrus var också styrelseordförande i Förtroendemännens Råd på Lake Charles College, ett av samfundens skolor i Louisiana City. Cyrus skrev till sina överordnade att han föredrog att bygga kyrkor i välbefolkade områden och städer. Eftersom han var en dispensationalist, lade han grunden till skolor som senare skulle användas för att förmedla John Darbys undervisning till framtida generationer i USA. Cyrus var också huvudman för Southwestern School of the Bible i Dallas, som senare blev Dallas Theological Seminary.

År 1892 belönade Cyrus sig själv med en "doktorsgrad" och började använda titeln "dr. Scofield." Det finns inga officiella källor som nämner att han blev teologie dr. I november 1893, bad hemlandsmissionen honom att som superintendent också åtaga sig Colorado med närliggande områden. Kyrkan i Dallas gav honom fem månaders semester varje år så han kunde sköta det resande som blev följden av den utökade tjänsten. År 1895 blev han kallad till pastor i en kyrka i Massachusetts, jag vet inte vad den hette, men det kan ha varit Trinitarian Congregational Church i Northfield. Under dessa år deltog han också regelbundet i Niagaras Bibel Konferenser som ett "stort" namn.

År 1880 publicerade Cyrus två saker, ett månadsmagasin som kallades “The Believer,” som gavs ut nio gånger och avslutades i mars 1891. Den andra publikationen var en början på hans Comprehensive Bible Correspondence Course. År 1914 togs denna kurs över av Moody Bible Institute i Chicago. Tusentals av deras studenter har under årens lopp blivit utbildade i Lacunza-doktrinen om den misslyckade kyrkan, den omedelbart förestående Kristi ankomst och att de som kristna ovillkorligen måste stödja sionismen.

Grundläggningen av den misslyckandeteologi som fick kristna i USA att lämna över all politik, utbildning, affärer och den gryende underhållningsindustrin till de ogudaktiga var nu i full gång, och leddes av Scofield och hans “kompisar.” Istället för att dra nytta av uppfinningar som filmkamera, radio, fonograf etc., syndbelades alltihop och predikanter inom dispensationalismen sade att det var bättre att “ge det till Djävulen," eftersom de ändå skulle ryckas upp i himlen när som helst.

Att Bibeln togs bort ur allmänna skolor, att förbjuda bön till Gud i Jesu namn samt legaliseringen av aborter kan vi tacka Scofield för. Amerika är vad det är idag, därför att kristna under 1800-talet inte tog emot kraft nog från Gud för att stoppa den förbannade lära som Scofield och hans hantlangare förkunnade. Det fanns starkt hängivna kristna på Scofields tid, men den kristna kyrkan lyssnade inte på varningar från dessa.

EN VARNING FRÅN 1927

Medan jag höll på med nyhetsbrevet fick kontoret ett e-mail från Pharisee Watch som sänds ut av “Strait Gate Ministries.” De introducerade boken The Gospel of the Kingdom av Philip Mauro från 1927. I sin bok tog Mauro ställning mot Scofields arbeten, och när jag läste en del av introduktionen till denna bok blev jag mycket berörd i min ande.

Före detta visste jag inte något om Philip Mauro och hade aldrig sett hans bok. Om man inte vet att det finns så letar man inte efter det. Men den Helige Ande visste, och då Han i nästan 6 veckor hade lett mig i mitt skrivande, ledde han så att denna bok kom till min kännedom. De som arbetade på kontoret visste inte vad jag höll på att skriva, eftersom jag sitter och skriver i en annan lokal. Jag såg även att Straight Gate Ministries hade de böcker som är skrivna av min gode vän Gordon Ginn.

För att 'utbilda' mig själv sökte jag upp Philip Mauro på Google och blev beklämd över att det finns så mycket som jag fortfarande inte vet. Men jag fick reda på detta:

Philip Mauro (höger), 1859-1952, var en jurist som fick anställning vid Förenta Staternas högsta domstol den 21 april 1892 och handlade patentmål vid denna domstol. Han var rätt duktig i sitt yrke och blev välkänd i företagskretsar i USA. Sedan han gift sig brukade familjen besöka en episkopalkyrka.

Vid ett tidigare tillfälle (ett gudomligt sammanträffande) hamnade han en kväll i en liten kyrka i New York, men trots att han inte gillade den, fortsatte han att gå dit. Den 24 maj 1903, då han var 45 år, överlämnade han sig åt Kristus och blev född på nytt. Kyrkans namn var Gospel Tabernacle och pastorn hette Albert Benjamin Simpson (1843-1919), grundare och ordförande i Christian and Missionary Alliance. Fast han var påverkad av dispensationalism, var Simpson en stor evangelisk predikant med en stark önskan att se de förlorade frälsta och med missionsfält etablerade runt om i världen. Så småningom skrev Mauro en rad böcker och blev stark i sin undervisning mot läror av Darby, Scofield och kristen sionism.

I boken The Gospel of the Kingdom tar den djupt kristne Mauro itu med Scofield och de falska läror som denne har spytt ut över kristenheten i världen. Jag skall här delge er en bit av introduktionen till boken som är skriven 1927, när Philip hade varit kristen i 23 år, och själv var 68 år, citat:

“Av en tillfällighet blev jag medveten om i vilken grad – mycket mer än jag trott – det moderna system som kallas dispensationalism har accepterats bland ortodoxa kristna; och i vilken grad – också i motsvarande grad – som den nuvarande 'Scofield Bibeln' (som är huvudorganet i detta system) har tillskansat sig den plats som tillhör Guds Bibel allena. …dispensationalismen måste ha en 'egen Bibel’ för att kunna göra propaganda för dess besynnerliga doktriner, då de inte står att finna i Guds Ord.

“Att en bok existerar där falska människoord är tryckta jämte Guds Ord, på samma sidor som den Levande Gudens Ord, orsakar mig stor sorg; och att denna vidriga blandning av det dyrbara och det ondskefulla saluförs som 'Bibel,' försett med en människas namn.

“Det är störande att veta, att jag förut inte bara trodde och lärde dessa nyheter själv men att jag till och med kände mig överlägsen på grund av det och att mina känslor visade ett förakt för de som inte hade tagit emot det 'nya ljuset' och inte kände till denna nya metod att 'rätt kunna rannsaka Guds ord efter sanningen.' Ty jag trodde helt och fullt på vad det stod i en annons som förkunnade:

‘Tolv goda skäl till varför du skall använda SCOFIELDS REFERENSBIBEL — Och Scofield-Bibeln utgår från EN DISPENSATIONALISTISK SANNING, det går ej att förstå eller bruka Guds ord på annat sätt än det här.'

“Vilken fälla detta är för människors andlighet, efter hundratals år av mäktiga bibeltolkare som vi fick av Gud till lärare innan den 'dispensionalistiska sanningen (eller misstaget) upptäcktes.'! Och vilken skymf mot tusentals kristna idag, som inte behöver skämmas, och som aldrig har accepterat detta nyuppfunna system.

“…Enligt den nya dispensationalismen, förkunnade inte Herren och Johannes Döparen att Guds Rike skulle komma som det faktiskt gjorde, när Anden föll från höjden på pingstdagen. Istället förkunnar man ett jordiskt rike, som de världsligt inriktade judarna och deras lärare förgäves söker; då det jordiska riket Israel inte är ett andligt Guds rike (detta är ännu mer sant idag).

“… Evangelisk kristenhet måste rensa ut denna surdeg som heter dispensationalism om den skall kunna återställa sin forna kraft och driva ut dess onda inflytande.

“Slutligen är det passande i dessa rader att man uppmärksammar … det slående viktiga faktum att hela den ‘dispensationalistiska undervisningen' är modernistisk i hög grad, för den blev till i en tid i vilken dess skapare fortfarande är ihågkomna, men ändå var helt okända i sina yngre dagar. Denna lära är nyare än darwinismen.

“Tänk på vad det innebär att ett utstuderat stadfäst och förståeligt system, som omhuldar radikala lärosatser i viktiga ämnen som predikan och att vara i Jesu Kristi tjänst, de fyra evangeliernas karaktär och ‘dispensationella plats', Guds rikes beskaffenhet och era, bergspredikan, evangelium om riket och andra bibelämnen av stor vikt, att ett system av läror som motsäger allt det som varje kristen och varje pastor har hållit för gott och lärt ut från början av den kristna eran, att det plötsligt skulle uppenbaras ett nytt system i den senare delen av artonhundratalet, att få det accepterat av många av de mest prominenta kristna är otroligt, ett fenomen! Ty dispensationalismen är en modern företeelse. Men det är en modernism av mycket fördärvlig sort, till den grad att den måste ha en egen 'bibel' för utbredandet av sina underliga doktriner, eftersom de inte finns i Guds Ord.

“… detta moderna system för ‘dispensationalistisk undervisning’ är en källa till oenighet och splittring mellan Kristi efterföljare, som i den kris som nu är, borde tätt förenas mot otrons och avfallets mäktiga krafter; alltmer som det tenderar att misskreditera Vår Herre Jesu tillkommelse hos många, och att det pådyvlar Guds Ord många spekulativa detaljer som inte står att finna i Bibeln.” (Slut citat)

SCOFIELDS MAKTMISSBRUKARE I DALLAS

Det fanns en rad förmögna och politiska maktmänniskor bland medlemmarna i kyrkan i Dallas. Familjen John Craven (Fru Craven var en medlem av familjen Dealey som hade Dallas Morning News. Familjen Samuel Dealey (Dealey Bros Wholesale Lumber Co). Familjen George Dealey (redaktör på Dallas Morning Newspaper, senare ordförande). Fitzhugh Hawkes familj (föreståndare för Sanger Brothers varuhus). Theodore Moshers familj (Mosher Stål). Thomas J. Jones familj, ekonom på Mosher Stål (fru Jones tillhörde denna familj).

Många kyrkor i USA idag är svårt anlupna av frimureriet. George Bannerman Dealey var medlem i Westminsters Presbyterianska Kyrka den senare delen av sitt liv. Men han var djupt inblandad i det ockulta, som 33:e gradens frimurare i Skotska Ritens Frimureri som skattmästare, och han var också medlem i Röda Korset i Constantine. Troligtvis var det han som introducerade Cyrus i frimurarcirklar och särskilt Lotus Club i New York.

Det är ibland omöjligt att spåra flödet av pengarna i detta, ty Scofields handläggare såg till att ingen redogjorde för dessa pengar. Därför blir min slutsats den, att någon beredde vägen för Cyrus, ekonomiskt, politiskt, och öppnade dörrar för honom. Han reste vitt och brett och det var omöjligt för honom att finansiera allt detta på sin lön.

SCOFIELD FÖRENAR SIG MED D.L. MOODY

År 1893 gjorde den amerikanska ekonomin en djupdykning i vad som kallades "Paniken 1893.” Jag har beskrivit detta i nyhetsbrevet september-oktober 2006. Detta förorsakade en nedgång för Cyrus, då pengaflödet till honom minskade. Många affärer gick i stöpet i Dallas på grund av denna ekonomiska kris, orsakad av bankirerna.

I februari 1895 återvände D. L. Moody till Dallas för att ha möten. Cyrus hade i en rad år varit inbjuden som talare på Moodys sommarkonferens i East Northfield, Massachusetts. Cyrus handläggare hade utvecklat ett ökat samarbete med Moodys organisation, efter som Moody då för tiden var en högt respekterad evangelist över hela USA, hans verk i England inte att förglömma. Om nu Scofield kunde vinna terräng i Moodys organisation, skulle dispensationalismens läror kunna sprida sig snabbare och längre in i de kristna församlingarna.

D. L. Moody föddes och växte upp i Northfield, Massachusetts. När han väl hade blivit en framgångsrik evangelist med utgångspunkt i Chicago, grundade han inte mindre än två skolor i Northfield. Northfield Seminary för flickor öppnades 1879 och Mt. Hermon School för pojkar 1881. Det fanns också en kyrka där, Trinitarian Congregational Church. Denna kyrka kallade Cyrus att komma och bli pastor där hösten 1895.

Cyrus tog emot kallelsen, och kyrkan i Dallas lät honom få ett sabbatsår, och hoppades att han skulle komma tillbaka efter ett år. Han kom till Northfield tidigt år 1896, och hans årsrapport till kyrkan i Dallas gjordes i Northfield och sändes till Dallas.

Jag nämner detta därför att det är betydelsefullt, för även om Cyrus vistades i Northfield, upprätthöll han fortfarande förbindelsen med Dallasförsamlingen för att kunna beskydda sin inkomst där. Fjorton år senare i Dallas, efter att ha börjat med bara 14 medlemmar, var medlemsantalet nu uppe i 812 medlemmar, med 533 aktiva medlemmar. Cyrus hade nu byggt upp ett gott rykte och mätte framgången i medlemsantal. Hans handläggare var redo att föra sin man upp till ännu högre nivåer (Detta kan liknas vid penningtvätt: svarta pengar sändes iväg till Texas, de tvättades och kom tillbaka igen som vita pengar, utan kriminell bakgrund).

År 1889 hade Moody startat en tredje skola, Northfield Bible Training School för män och kvinnor. År 1896-1898 undervisade Cyrus på fakulteten, och 1900-1902 var han skolans rektor. Han var dessutom chef för Scofield Bible Correspondence Courses. Scofield var aldrig verksam på de två andra skolorna, men predikade vid tillfälle för eleverna där.

År 1899, strax innan Moody dog, samlade man in pengar och ett kapell byggdes nära Mount Hermons skola för pojkar i Northfield. Det gjordes om till en kyrka som kallades Union Church och Scofield ombads bli dess pastor. Men han predikade bara en gång i månaden i denna kyrka.

Under åren i Northfield var Cyrus ofta ute på resor och hans arbete sköttes då av pastor McConaughy.

Den 22 december 1899, dog Moody efter en hjärtattack. På hans begravning var Cyrus pastor, höll i gudstjänsten och predikade begravningsbudskap. Eftersom en av världens största själavinnare hade gått hem för att vara med Herren, blev nu en “parasit” i Guds rike vald att föra en man som älskade Herren av hela sitt hjärta till den sista vilan. När Moody levde hade han inte urskiljning nog att förstå att Cyrus drev sin egen agenda och en doktrin som kan liknas vid "främmande eld" och den hade nu gripit tag i Moodys egen organisation som cancer i en människokropp.

"Men Arons söner Nadab och Abihu togo var sitt fyrfat och lade eld i dem och strödde rökelse därpå och buro fram inför HERRENS ansikte främmande eld, annan eld än den han hade givit dem befallning om. Då gick eld ut från HERREN och förtärde dem, så att de föllo döda ned inför HERRENS ansikte. Och Mose sade till Aron: »Detta är vad HERREN har talat och sagt: På dem som stå mig nära vill jag bevisa mig helig, och inför allt folket bevisa mig härlig.» Och Aron teg stilla. Och Mose kallade till sig Misael och Elsafan, Arons farbroder Ussiels söner, och sade till dem: »Träden fram och bären edra fränder bort ifrån helgedomen och fören den utanför lägret.» Då trädde de fram och buro bort dem i deras livklädnader, utanför lägret, såsom Mose hade sagt. Och Mose sade till Aron och till hans söner Eleasar och Itamar: »I skolen icke hava edert hår oordnat, ej heller riva sönder edra kläder, på det att I icke mån dö och draga förtörnelse över hela menigheten. Men edra bröder, hela Israels hus, må gråta över denna brand som HERREN har upptänt." 3 Mos. 10:1-6.

SCOFIELD FLYTTAR TILL NEW YORK

Cyrus handläggare var nu redo att låta sin kandidat gå vidare; så han kunde fullfölja det uppdrag de hade för hans del. Sommaren 1900 var Cyrus i New York, där han träffade Arno Clemens Gaebelein (1861-1945).

Här följer en kort redogörelse för Gaebelein (höger): Han föddes i Thuringen, Tyskland, och immigrerade till USA 1879 för att slippa militärtjänst i den tyska armén. Han var en lysande student och fullgjorde sin utbildning i USA. Han lärde sig grekiska, hebreiska, arabiska, syriska och farsi (persiska). Gaebelein blev frälst när han var 12 år och gjorde ett avtal med Kristus som vuxen i USA. Han gifte sig och var på väg att bli missionär på Java, men hans fru var sjuk, så han stannade kvar i USA.

Han blev ordinerad i ett metodistiskt-evangeliskt samfund år 1886, och tjänade som pastor i Baltimore, Hoboken, New Jersey och New York City. Efter att han börjat sätta sin tro till den dispensationalistiska doktrinen, grundade han "Hoppet för Israel-rörelsen" och gav ut en tidskrift på hebreiska, "Tigweth Israel" (Hoppet för Israel), 1893. Detta månadsmagasin cirkulerade bland judar i USA, Ryssland och andra östeuropeiska länder.

James Brookes inbjöd honom som talare på Niagarakonferenserna. Gaebelein var en ivrig kristen sionist, trots det faktum att de flesta amerikanska judar och deras rabbiner på den tiden inte var intresserade av en judisk hemstat i Palestina, och de motsatte sig starkt att judar skulle flytta till Palestina. Men han var knuten till den judiska sionismens företrädare i New York.

När James Brookes dog 1897 och Moody 1899, försökte Scofield och Gaebelein ta över ledarskapet i den dispensionalistiska och profetiska rörelsen. Scofield och Gaebelein diskuterade hur de skulle kunna avbryta Niagarakonferenserna, och planer gjordes upp för ett nytt konferenscenter vid Sea Cliff på norra stranden av Long Island, New York. En förmögen amerikan med namnet John T. Pirie från familjen Chicagos Varuhus hade en egendom vid Sea Cliff, och han hade öppnat denna som ett konferenscenter som skulle ersätta Niagarakonferenserna.

ETT LIV DELAT PÅ TVÅ

Kärnan i Cyrus undervisning var att uppryckandet var omedelbart förestående; det sades till folket att de inte skulle förbereda sig för en framtid här på jorden, gör bara vad som är nödvändigt, lägg dig inte i politik, utbildningsfrågor och frågor för kommunen, lämna över det till ofrälsta människor, sitt bara och vänta på att Jesus kommer tillbaka. Han fortsatte hävda att Kyrkan hade misslyckats; inget kunde återställas, gå därför ut "ifrån lägret" och vänta på Jesus. Men alla skulle arbeta så hårt de kunde för att hjälpa judarna att skaffa sig kontroll över Palestina, bilda en judisk stat och återuppbygga templet. Han lärde att judar har ett särskilt eget förbund; de behöver inte komma till Gud genom Kristus.

Rättrogna amerikanska män och kvinnor som tagit med sig sin kristna tro ut i arbetslivet, in i utbildningssystemet, i politiken och marknaden, övergav sin roll att vara ett salt och ett ljus i sina samhällen, och Amerika togs över av de ogudaktiga. Det var på detta sätt som sekulariseringen av Amerika blev till. Men Scofield levde privat ett annorlunda liv än det han förordade offentligt. Den 21 oktober 1901 köpte han 8.25 acres land utan någon fastighet i byn Ashuelot i New Hampshire. Cyrus förklarade för sina vänner att han ville köpa en rad hus, inte bara i USA, utan också utomlands, som han kunde använda sig av i sitt författarskap och på sina resor. Området i New Hampshire fick namnet “Crestwood.” Det angavs vara Scofields sommarbostad. Men så sent som 1907 bodde de fortfarande i tält på området.

Den 24 mars 1902 gav folk i Dallas en egendom till Cyrus och Hettie för den symboliska summan 1 dollar.

LOTUS CLUB

Detta är ett kapitel i Cyrus liv som Scofields försvarare inte vill tala om. Denna klubb var lierad med Illuminati och del av ett ockult nätverk, inte bara i USA, men också i England. Precis som i frimurarloger kunde man inte ansöka om medlemskap; istället måste någon som redan var med i klubben erbjuda det till den som stod utanför och ville bli medlem. Vi har här en predikant som antas vara en försvarare av fundamental kristendom, som går med i ett hemligt sällskap. Detta medlemskap var inte någonting som Cyrus talade om när han predikade på profetiska konferenser.

Den person som sponsrade Scofields medlemskap var en amerikansk jude med namnet Samuel Untermeyer. Förmodligen är det få av läsarna som känner till denna person, så jag skall beskriva honom helt kort:

Samuel Untermeyer (höger) föddes i Lynchburg, Virginia år 1858 och växte upp i Virginia och flyttade senare till New York. År 1879 öppnade han en juristfirma och blev sedan en framgångsrik brottmålsadvokat. Eftersom han var jude, blev han också en entusiastisk understödjare av sioniströrelsen. Under sin livstid innehade han en rad positioner; han var ordförande för American Jewish Committee (Se The Dove 2002, s. 30-33), president i American Patriots, och ordförande i Non-sectarian Anti-Nazi League.

Han hade nära kontakt med en rad mäktiga judar som under sina liv utformade politiken i USA, som Jacob Schiff (höger), en välkänd och mäktig judisk bankir som under hela sin livstid dominerade Förenta Staternas ekonomi, född 1847 och död 1920, se The Dove 2002, s. 24-26., Bernard Baruch (vänster), en amerikansk-judisk bankir och finansman (1870-1965), Samuel Gompers (1850-1924), brittiskfödd jude (höger), som bosatte sig i USA och senare blev president för American Federation of Labor. Fiorello LaGuardia (1882-1947, vänster), en amerikansk jude med italienskt ursprung, som senare tjänade som kongressman för New York från 1916-1932 och sedermera valdes till borgmästare i samma stad 1933. Dessa amerikanska judar kontrollerade staden New York under den perioden, och upphöjde eller avsatte politiska ledare i Washington. All bankverksamhet, handel, facklig verksamhet och organiserad brottslighet stod under deras kontroll.




Jacob Schiff	Bernard Baruch	Samuel Gompers	Fiorello LaGuardia

Det var dessa män Scofield blev introducerad för under sina senare år och det var dessa judiska män som finansierade en "kristen" fundamentalistisk predikant, därför att han var deras springpojke som ledde de kristna i Amerika och England in på den destruktiva väg som heter kristen sionism och att man skulle överge världen eftersom uppryckandet var omedelbart förestående.

Dessa män visste att staten Israels existens inte skulle komma till under deras livstid, men deras barnbarn skulle få uppleva detta och styra världen och få de kristna att dansa runt GULDKALVEN, den politiska staten Israel.

När vi nu har kommit fram till detta, vill läsaren kanske veta varför sekulära judar skulle sponsra en kristen predikant? Svaret är enkelt: för att kunna upprätta den politiska staten Israel och ta kontroll över världen i framtiden, var de tvungna att ge något för att få något tillbaka. Att några miljoner tar emot Kristus var priset de var beredda att betala, för att de i det långa loppet skulle få sina mål uppfyllda. Ett passande ord är "hästhandel."

VISSTE CYRUS SCOFIELD OM ATT JUDARNA ANVÄNDE HONOM?

Min slutsats efter att ha studerat Scofields liv är att han själv använde folk för att skaffa personlig makt och välstånd. Scofield var ingen dumbom; han överlevde inbördeskriget, var jurist och var kriminell innan han blev "religiös." Han försökte inte evangelisera hos Untermeyer och de andra judarna i New York, men han tog gärna emot deras pengar. Han förstod att judar gillade det han skrev och förkunnade, och som ett resultat av det, blev han en förrädare mot kristen tro. Jag tror inte att Cyrus någonsin var frälst, men han använde kristendomen som brödföda, och för att vinna berömmelse och makt över folk och händelser.

Detta slags beteende finns kvar än idag. Amerikas kära predikanter, som Oral Roberts, Jim Bakker, Jimmy Swaggart, Pat Robertson, Paul Crouch, John Hagee, Jerry Falwell, Morris Cerullo, Benny Hinn osv., har i åratal tagit emot pengar från amerikanska judar, och som gentjänst använt sina efterföljare för att pressa kongressen och presidenten i USA för att regeringen skulle stödja Israel när det har varit krig i Mellanöstern och för att ge Israel mera militärt stöd.




Pat Robertson	John Hagee	Jerry Falwell	Benny Hinn

Är dessa predikanter medvetna om att de är använda? Ja, det är de, men eftersom de alla har blivit vana vid en utsvävande livsstil, är inkomsten så god att de inte kan motstå den. Samma demoniska andar som ledde Lacunza, Edward Irvin, John Darby och Cyrus Scofield, kontrollerar idag de mest välkända predikanterna, evangelisterna och lärarna. Följ blott penningspåret och det leder dig till en enda källa – förmögna judiska sponsorer.

CYRUS BETALNING TILL HANDLÄGGARNA – SCOFIELDBIBELN

År 1902 hade Scofield och Gaebelein diskussioner under Sea Cliff-konferensen om att ge ut en referensbibel. Projektet stöddes inte av kristenheten i stort, men finansierades genom handläggarna, av vilka de flesta inte var kristna. Vid den tiden hade församlingen i First Congregational Church i Dallas splittrats, de som var kvar kallade Cyrus återigen för att han skulle komma tillbaka och samla medlemmarna. I februari 1903, återvände Cyrus till East Northfield, ordnade alla sina affärer och flyttade sedan till Dallas. Men han blev inte kvar där, trots kyrkans stora behov av en fulltidspastor. Under sommaren 1903 reste han mycket, även om han var sjuk tidvis. I augusti var han i Chicago, Illinois, och i september var han i Brantford, Ontario, Kanada.

Tidigt år 1904, talade Cyrus på United Confederate Veterans konvention i Dallas. Det är märkligt att talet innehöll tankar från Södern, om att den vita rasen var överlägsen den svarta. Det var inte första gången Cyrus höll tal då han försökte behaga de som bodde i norra USA, likväl som i Södern. Förre presidenten Bill Clinton blev berömd för denna typ av tal; som skrevs för att förnöja publiken, för att få så stora pengar som möjligt, det som kallas att "skaffa fonder" i politiska kretsar. Senare, år 1904, planerade man en resa till England för Cyrus och Hettie. Det var inte första resan dit för dem; de hade även gjort hemliga resor som inte avslöjades för samfundet. Att resa till sjöss var dyrt på den tiden, som det är nu, och Cyrus kan inte ha betalat dem på sin lön.

HORT OCH WESTCOTT

Det var under denna Englandsvistelse den nya referensbibeln av Cyrus skulle tryckas av Oxford University Press. En ny teologi hade prövats under de senaste 40 åren i England, under ledning av två framstående teologer, Brooke Foss Westcott (1825-1901, höger) och Fenton John Anthony Hort (1828-1892, höger). Hort undervisade på University of Cambridge och Westcott var också knuten till Cambridge. Mycket har skrivits om dessa två män, och jag skall behandla dem i korthet i detta nyhetsbrev. Westcott blev biskop i den Anglikanska Kyrkan och Hort var professor i teologi.

Westcott bildade en hemlig klubb medan han studerade vid Cambridge som han kallade "Hermes." Den var känd för sina agressivt homosexuella aktiviteter bland medlemmarna. År 1851 hade Hort och Westcott startat Ghost Society (spöksällskapet) som först angavs syssla med andliga ting, men sällskapet blev så småningom mera ett tillhåll för seanser. I deras skrifter ansåg männen sig inte tro att Jesu blod sonade från synd. De trodde inte på en personlig frälsningserfarenhet och blev därför aldrig födda på nytt. En icke-troende har inte samma andliga insikt som en kristen, och därför blir den andliga undervisning som ofrälsta bedriver värdelös. Så här skrev aposteln Paulus:

"Vi tala – såsom det heter i skriften – 'vad intet öga har sett och intet öra har hört, och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom.' Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utrannsakar ju allt, ja ock Guds djuphet. Ty vilken människa vet vad som är i en människa, utom den människans egen ande? Likaså känner ingen vad som är i Gud, utom Guds Ande. Men vi hava icke fått världens ande, utan den Ande som är av Gud, för att vi skola veta vad som har blivit oss skänkt av Gud. Om detta tala vi ock, icke med sådana ord som mänsklig visdom lär oss, utan med sådana ord som Anden lär oss; vi hava ju att tyda andliga ting för andliga människor. Men en 'själisk' människa tager icke emot vad som hör Guds Ande till. Det är henne en dårskap, och hon kan icke förstå det, ty det måste utgrundas på ett andligt sätt." 1 Kor. 2:9-14

Dessa två män var inte bara sysselsatta med att förnya från den ursprungliga grekiska texten i Bibeln, de lade också grunden till alla "bastardöversättningar" till engelska av Bibeln som NIV etc. Kommunismen hade släppts fri mot mänskligheten under deras livstid, och dessa två kyrkans män såg kommunismen som en välgörare för människan och väl värd att utveckla.¹

Orsaken till att kommunisterna kunde ta över i Ryssland, Östeuropa och Kina, Vietnam, Kambodja, Laos och Kuba, var att artonhundratalets intellektuella godkände det och höll rörelsen under armarna. Både Westcott och Hort dog långt innan bolsjevikerna tog över i Ryssland 1917, och de kände då inte till de fruktansvärda mord på närmare 100 miljoner människor som kommunismen skulle göra sig skyldig till.

När jag slog upp namnen på dessa två engelska teologer, kunde jag knappt tro det som var skrivet om dem; det fanns inget annat än idel lovord för dessa två som hade sysslat med homosexualitet, ockultism och främjande av kommunismen. De behandlas i nuet som framstående bibelforskare. Därför kommer man fortsätta ljuga för bibelstuderande på bibelskolor och seminarier om de falska doktrinerna och överföra lögnerna till nästa generation.²

I 1909 års utgåva av Scofield-Bibeln, på andra sidan av förordet, tillkännagav Cyrus det inflytande som Hort and Westcott haft när man förberedde denna referensbibel.

CYRUS ARBETAR PÅ MANUSKRIPTET

År 1906 lejde Cyrus och Hettie en kvinna som reste med och hjälpte dem att färdigställa manuskriptet. Hon hette fröken Ella Pohle. Under tiden höjde kyrkan i Dallas Scofields lön till 3 000 dollar om året, men denna summa var långt under vad det kostade att driva företaget Scofield vid denna tid. Cyrus tyckte, att om han skulle lyckas få referensbibeln färdig, så kunde han inte längre vara pastor i Dallas. I maj 1906, ansåg Cyrus att verket hade framskridit så långt att han kunde börja resa igen, och gruppen for till New York.

Cyrus tog in på Lotus Club, men de två kvinnorna uppehöll sig på okänd ort. En del av deras bagage innehöll anteckningsböckerna och manuskriptet med noterna av Scofield jämsides. Medan verket ökade i omfattning användes mer och mer lådor som innehöll anteckningsböcker. En månad senare reste gruppen till Crestwood Camp, där de bodde i tält. Då var Cyrus 63 år gammal. I september skrev Cyrus till kyrkan och sade till dem att han behövde resa till London och forska. De tog med sig anteckningsböckerna, men lämnade kvar fröken Pohle.

Av någon anledning är det svårt att ta reda på exakt vilken reseagenda Cyrus och Hettie hade, det är möjligt att Cyrus försökte undvika att folk fick veta precis var han varit och vilka han hade träffat. Det gjordes sken av att Scofields besökte en rad platser i England och skulle tala för engelskspråkiga lyssnare i Rom, Paris och Berlin. Slutligen hamnade de i Montreux, Schweiz. Våren 1907 var Scofields tillbaka i New York, de förenades med Miss Pohle och for sedan uppför kusten till sin egendom, Crestwood Camp.

Internationella resor inte är billiga, och det var de inte heller på den tiden Scofields reste omkring. Någon betalade operationen. En söndagsmorgon i maj arbetade Scofields och fröken Pohle på manuskriptet i arbetstältet, en brand bröt ut och förstörde det stora tält de bodde i och deras personliga tillhörigheter. Var Scofield bara kyrkobesökare när han var ute och predikade? En månad senare beslöt han sig för att de skulle lämna tältlägret i Crestwood och flytta till platsen där konferenserna hölls det året, vid Lake Ontariosjön i Michigan.

KONTRAKTET SKRIVS

På vägen till Lake Orion, den 5 juni 1907, stannade Scofields till i New York, då Cyrus undertecknade ett kontrakt med Oxford Press, där förlaget fick de exklusiva rättigheterna till den nya referensbibeln. Förlaget skulle i sin tur stå för alla kostnader vid tryckningen och distributionen av den. På det sättet behövde han inte skaffa några pengar. Han fick en dollar för varje inbunden bibel och1/6 för skinnband i ersättning som upphovsman. När hans royalties hade nått 25 000 dollar skulle han få 1/3 för varje inbunden bibel och 2 dollar för varje skinnband. Familjen Scofield började bli ganska förmögna med tiden, eftersom referensbiblarna såldes i många år. Förlaget Oxford Press bedrev försäljning i både England och USA.

Det finns en del frågetecken att räta ut. Oxfords universitet och Oxford Press var extremt liberala och folk i Oxford föraktade fundamentala kristna. Fabiansk socialism var mycket populär, bland både fakultetsmedlemmar och studenter, så varför skulle en institution så fientligt inställd mot fundamental kristendom publicera fundamentalisternas 'flaggskepp'?

Här är svaret: Fram till 1970 fanns många stora kristna förlagshus i USA , med hängiven kristen personal. Idag finns det inte kvar några större sådana förlag, som ägs och drivs av kristna. Dessa förlag har köpts upp av judiska investerare och är nu bara avdelningar av sekulära förlagshus, som publicerar allting från ockulta böcker till smutsig pornografi. Och ingen kristen bok blir publicerad av dem förrän den godkänts av amerikanska eller internationella judar. På så sätt kan sionistjudarna kontrollera vad kristna får eller inte får läsa, inklusive produktionen av musik och film.

År 1907 var det dags att "betala" för den Internationella Sioniströrelsen, när de efter ca 120 år slutligen fick ett dokument producerat som för alltid skulle förändra kristna kyrkors teologi runt världen, och med tiden skulle förvandla de flesta troende till kristna sionister. Även om de fick "ärligt betala" för att främja fundamentalismens sak, var det värt mycket för dem, eftersom fundamentalisterna nu kunde ledas som tjurar med ring i näsan, i den riktning deras judiska herrar ville att de gick. Fyrtioett år senare kom den politiska staten Israel till, utan Scofieldbibeln skulle det aldrig ha inträffat.

EN SLUTLIG FÖRBEREDELSE AV MANUSKRIPTET

I oktober 1907 flyttade Scofields tillbaka till Dallas, men stannade inte så länge där. De flyttade snart till New York, där de hyrde en lägenhet, medan Cyrus for fram och tillbaka till Oxforduniversitetets förlagskontor. Cyrus arbetade ihop med korrekturläsarna, för att vara säker på att det inte skulle finnas några misstag i Bibeln när den trycktes.

För att man skulle tro att referensbibeln hade kontrollerats av forskare, höll Cyrus några konferenser med den tidens högsta prelater, professor W. G. Moorehead från Förenade Presbyterianska Teologiska Seminariet i Xenia, Ohio; professor Charles R. Erdman från Princetons Teologiska Seminarium, och den välkände kommentatorn Dr. W. J. Erdman. Jag slogs av häpnad när jag såg att de kristna fundamentalisternas ledare accepterade detta, eftersom båda professorerna kom från liberala seminarier. Listade var även vissa redaktörer, men det är oklart hur mycket de egentligen hade att göra med produktionen av Scofields referensbibel.

En sak är säker, Scofield kopierade en stor del material från John Darbys skrifter men då denne varit död sedan 1882, fanns det ingen som protesterade.

Den 15 januari 1909 trycktes originalversionen av Scofields referensbibel och den kunde nu distribueras. Den kristna kyrkans likkista var klar, och varje referensbibel blev en spik i den kistan. Scofields budskap var att kyrkan misslyckats, man skulle inte anstränga sig för att skapa ett bättre samhälle, världen skulle lämnas åt Djävulen och ofrälsta medan de heliga väntade Jesu återkomst, som enligt Scofield och hans "medbrottslingar" kunde inträffa när som helst. Inget av detta står att finna i den sanna Bibeln.

Det är något konstigt med Scofields referensbibel. En vanlig referensbibel behandlar alla Bibelns böcker. I Scofields bibel finns det 1 353 sidor, och på 781 av dessa sidor finns det varken referenser eller kommentarer. Cyrus referensbibel är tänkt att åstadkomma fyra saker – att indoktrinera människor i: den felande kyrkan, Jesu omedelbara ankomst, att inte ta del av livet i världen, och ett starkt stöd för att judarna skall få skapa en politisk stat i Palestina.

Jag blev dispensationalist av misstag. Eftersom min första och andra pastor förkunnade detta, trodde jag på det och gjorde aldrig en egen utredning. När Hal Lindseys bok The Late Great Planet Earth kom ut 1970-71 (Vart är mänskligheten på väg, Örebro, 1973), var jag som en "mogen banan" för den, och började hålla starka predikningar i samma stil. Jag hade aldrig läst Scofields Bibel, bara hört talas om den, och brydde mig inte om den. Jag slutade inte upp och började tänka förrän jag förhördes om min tro. Först blev jag arg, hur kunde någon ifrågasätta att staten Israel var ett tidens tecken och att kyrkan hade misslyckats etc. Men ju mer jag studerade och bad i frågan, desto mer förstod jag att jag hade kommit vilse och begått ett misstag.

Jag tror att de flesta kristna är som jag, att de aldrig har tagit sig tid och ansträngt sig för att ta reda på vad det är man egentligen tror på, varför man tror på detta, och om det är sanningar som kommer från Bibeln.

SCOFIELDS LIV EFTER PUBLICERINGEN

Så fort hans biblar börjat tryckas var Cyrus tillbaka i Dallas och ledde förhandlingarna på ett affärsmöte; han gav kyrkan rapporten för 1908. Kyrkans ledare hade fattat beslutet att gå ut ur samfundet Kongregationalisterna, då de tyckte att det blivit för liberalt. Cyrus gav dem sitt godkännande, och kyrkan blev fristående.

Den 3 november 1909, kom Cyrus till Dallas för ännu ett affärssammanträde med kyrkan och Cyrus lämnade då in sin avskedsansökan. Han angav för dem att skälet till detta var att han var inbjuden att bli redaktör i en ny utgåva av King James Bibeln, som skulle ges ut 1911 till minne av KJV Authorized Version från 1611. Kyrkan i Dallas gjorde Cyrus till pastor emeritus med en lön på 600 dollar om året. Cyrus följde kyrkans steg år 1910 och sade upp sitt medlemskap i Kongregationalisterna och försökte bli medlem i samfundet Southern Presbyterian Church.

År 1910 kom det också ut en bok av A.C. Gaebelein med titeln Addresses on Prophecy, som var en samling av profetiska budskap av Scofield som kommit till under dennes år som kolportör.

Cyrus ombads även skriva en sektion för projektet The Fundamentals, vilket var avsett att vara ett svar till den liberala rörelsen i kristendomen. Redaktör för detta omfattande projekt var prästen Amzi C. Dixon, D.D (höger). Projektet stöddes ekonomiskt av Lyman Stewart (höger), Union Oil Company's grundare, senare känt som Union 76. Cyrus skrev en uppsats med namnet “The Grace of God,” som var ett stycke dispensionalism.

Scofields befann sig en del av sommaren 1910 på Crestwood Camp, och vid det laget hade det byggts ett hus på området. 1912 gjorde Scofields åter en resa till England och råkade vara i Belfast söndagen efter att Titanic hade sjunkit. Belfast var hemmahamnen med varvet där Titanic hade byggts och en del av personalen från varvet hade varit med ombord när båten sjönk. I Scofields rapport till efterföljare i USA berättade han, att han hade blivit tillfrågad om han kunde hålla en särskild gudstjänst för att trösta hela staden på en gång. Sanningen är att han talade på ett litet möte i staden och att det inte fanns några präster där som tröstade befolkningen. När Scofields kom tillbaka från England flyttade de till en litet finare del av New York som hette Douglaston. Den 19 augusti 1913 firade Cyrus sin 70-årsdag.

År 1914 inbjöds Scofield till en stor profetisk konferens på Moodys bibelinstitut i Chicago. I oktober 1914, öppnade Philadelphia School of the Bible sina dörrar och Cyrus inledde seminariet med ett budskap. Cyrus tågpendlade till denna skola och var dess chef fram till 1918, när hans hälsa tvingade honom att sluta.

År 1915 bildade Cyrus och ett antal personer från Douglaston den Samhälleliga Kyrkan. I november åtog sig Cyrus att predika där varje söndag.

År 1916 kom hans dotter från det första äktenskapet, Marie Helene och besökte sin far, men inget tillgängligt finns skrivet om det som hände under detta besök.

Åren 1916-17 arbetade Oxford Press på en revidering av Scofields referensbibel och det är inte klart vem det var som reviderade den. En tydlig förändring var att man hade satt in dateringar, vilka Cyrus hämtat från Biskop Ussher, som publicerat dem någon gång mellan 1650-54.

Med hälsan på fallrepet, började Cyrus fara till Crescent City i Florida på vintern. I mars 1918 höll Central American Mission, den exekutiva kommitté som Cyrus hade grundat sina möten i Crescent City, det sista mötet Cyrus deltog i hos med denna mission.

Åren 1917-1921 fick Cyrus in 76 347 dollar i royalties. Det blir ca 760 000 dollar i dagens penningvärde.

År 1919 besökte Charles G. Trumbull Cyrus i Florida. De två var vänner, och Trumbull kom dit för att samla uppgifter till en biografi om Cyrus liv. Uppgifterna användes till att skriva en serie artiklar i The Sunday School Times, maj-september 1919. År 1920 tog Oxford University Press hand om de artiklarna, gav ut dem i bokform och kallade dem The Life Story of C.I. Scofield. Före Canfields biografi The Incredible Scofield and His Book, fanns det inga andra biografier i bokform om Scofield, förutom dessa.

Den 24 juli 1921 dog Cyrus Scofield. Det kommer att bli känt inför Kristi domarsäte, om han gick till himlen eller till helvetet.

CYRUS SCOFIELDS TESTAMENTE

Cyrus lät upprätta sitt testamente i maj 1921 ca två månader före sin död. Det handlades i domstol den 2 augusti 1921. Egendomar och hus hade då redan överförts på Hettie och hennes son Noel, före Scofields död. Allt det övriga fick de också ta hand om.

Cyrus två döttrar från det första äktenskapet fick ingenting, och inte några medel gick till kristen verksamhet. Det fanns fyra kontrakt i testamentet, som rörde fyra publikationer av Scofield, inklusive referensbibeln. Försäljningen av dessa fyra publikationer ökade efter Cyrus död och gjorde familjen ännu rikare.

Hettie Scofield dog två år senare, den 23 november 1923. Noel gifte sig och slog sig ner i New York. Han dog i december 1962.

Cyrus upphöjdes som en kämpe för Kristus, men hans son, fru och barnbarn blev inte aktiva kristna, och man vet inte om de blev födda på nytt eller inte. Pengarna som kom in från försäljningen till kristna behölls och bevakades av familjen Scofield, och inte en penny kom missionen eller andra kristna verksamheter till del.

Cyrus var sig lik, även i döden lurade han sina döttrar på stöd från sin fader. Så som han övergav dem när de växte upp, så övergav han dem vid sin död och gav dem inte något av sin egendom.

SLUTSATSER

Den nuvarande åkomma som kristna kyrkor i USA och på andra ställen lider av måste man lasta ledarna i de fundamentala och evangeliska kyrkorna för, i varje fall från 1880. För det första, ledarna lät doktrinen som John Darby lärde ut slå rot i Amerika. För det andra, ledarna bland pastorer, professorerna på teologiska skolor och politiska ledare som hörde till kristna samfund avslöjade inte Cyrus Scofield som den lögnare han var, istället gjorde man en gemensam ansträngning för att skydda honom, och undertryckte sanningen. Detta misstag gjordes inte bara av de som levde då, det har sett likadant ut under de senaste 100 åren.

En del hånar folket i mormonkyrkan för att de inte har avslöjat grundaren Joseph Smith, för att de har valt att spinna en myt omkring honom som nu har berättats i mer än hundra år. Mormonerna har berättats en “saga” om "den store gudsmannen," som i verkligheten var en brottsling, lögnare och inblandad i svår ockultism. Vi kristna borde inte vara stolta, när skurken Scofield har gjorts om till en hängiven kristen, bibelforskare och en stor man i Guds rike.

Personligen känner jag mig lurad av pastorer i de församlingar jag tillhört, jag känner mig lurad och sviken av ledarna på den bibelskola där jag fick min utbildning, som inte kunde lära mig sanningen. På samma gång känns det fruktansvärt att jag har svikit människor i min pastorstjänst, då jag i många år trodde på och främjade dispensionalismen. Jag får erkänna; Jag tog mig inte tid att undersöka varför jag trodde som jag gjorde.

Jag måste berömma First Congregational Church i Dallas, numera känd som “Scofield Memorial Church.” I kyrkans historieberättelse på dess hemsida, skriver de följande om Cyrus Scofield:

“Cyrus Ingersoll Scofield kom till kyrkan på prov, ty han hade ingen erfarenhet och ingen formell utbildning i teologi. Han var inte ordinerad, men han studerade Bibeln flitigt, och slukade allt som hans pastor James Brookes lärde honom. Han var jurist och en lysande tänkare, men han var ny som kristen. Hela hans erfarenhet i tjänsten bestod av ett jobb som frivilligarbetare på YMCA, och hans liv före omvändelsen var ganska skandalöst.”

Åtminstone talar de sanning om hans liv före omvändelsen, men de yppar inte något om hans lögner och bedrägerier under tiden som han var pastor. Varje kristen är skyldig att syna de lärosatser som vi fått, undersöka de människor som skrev dem och kontrollera vilka de var egentligen. Så här sade Jesus:

"Tagen eder till vara för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar. Av deras frukt skolen I känna dem. Icke hämtar man väl vindruvor från törnen, eller fikon från tistlar? Så bär vart och ett gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär ond frukt. Ett gott träd kan icke bära ond frukt, ej heller kan ett dåligt träd bära god frukt. Vart träd som icke bär god frukt bliver avhugget och kastat i elden. Alltså skolen I känna dem av deras frukt." Matt. 7:15-20

Det är vår plikt att se till att våra barn och barnbarn får veta sanningen, annars går de förlorade!

Medan jag höll på med detta nyhetsbrev förstod jag att många människor aldrig kommer att ha tillgång till de källor jag har, så jag har försökt skriva på ett sådant sätt att jag ger läsaren en grundlig genomgång av dispensionalismens bedrägeri. Det har tagit mig två månader att förbereda detta manuskript och nu lämnar jag över det till kristna i världen att läsa det och undersöka själva.

MINA KÄLLOR I DETTA NYHETSBREV

I mitt sökande efter sanning använde jag Joseph M. Canfield’s biografi, The Incredible Scofield and His Book, som en vägledare i tidsbestämningar och för grundforskning. För att vara säker på att jag inte tog fel, dubbelkontrollerade jag alla data, samt namn och datum, från andra källor. När jag gjort det, fann jag en del diskrepanser i Canfield’s bok, det mest tydliga felet var att han angav Hort and Westcott som Oxfordforskare, när de i själva verket var aktiva på Cambridgeuniversitetet.

Mycken information finns på Internet, där olika källor ger bitar och fragment. Jag har också använt Encyclopedia Britannicas DVD-utgåva 2007. I vårt magasin, The Dove, har jag skrivit historiska artiklar i olika utgåvor och jag refererar till dem i fotnoter när jag har använt information därifrån.

Jag har använt nedanstående böcker och jag rekommenderar att varje läsare skaffar ett exemplar själv som kan vara bra att bevara till barn och barnbarn.

Om jag kan bevara någon från att gå med i en sekt, eller hjälpa någon i framtiden från att inte ta på sig Vilddjurets märke, är det värt att kämpa. Mitt kall är inte att tjäna pengar, utan att tjäna och vara trogen min Mästare, Jesus Kristus, Guds Son!

Fortsättning följer…

FORTSÄTTNING FÖLJER: Senaste Nyheter
Sida 1 | 2 | 3

BIBLIOGRAFI

Canfield, Joseph M., THE INCREDIBLE SCOFIELD AND HIS BOOK, Ross House Books, Vallecito, California, 1988.

Douglas, J.D., WHO’S WHO IN CHRISTIAN HISTORY, Tyndale House Publishers,Inc, Wheaton, Illinois 1992.

Gipp, Samuel C., Th.D., GIPP’S UNDERSTANDABLE HISTORY OF THE BIBLE, DayStar Publishing, P.O.Box 464, Miamitown, Ohio 45041, 1987.

Sizer, Stephen, CHRISTIAN ZIONISM: ROAD MAP TO ARMAGEDDON?, InterVarsity Press, 38 De Montfort Street, Leicester, England, 2004

1. För en bakgrundsstudie om utvecklingen av kommunismen och sionismen, med Moses Hess som början, se The Dove 2002, sid. 5-9.

2. För ett djupstudium av Hort och Westcott, se Samuel C. Gipp, Th.D., GIPP’S UNDERSTANDABLE HISTORY OF THE BIBLE, DayStar Publishing, 1987.

Gå tillbaka till Svenska sidan

Denna datafil/publikation tillhör i sin helhet European American Evangelistic Crusades (EAEC), Inc. Denna datafil/publikation får ej publiceras utan tillstånd från EAEC i någon form, ej heller användas för försäljning av produkter av något slag; detta omfattar hela denna, med undantag för mindre korta citat.

Reproducering är tillåten men endast i sin helhet för cirkulation som så kallat "allmängods". Tillåtet är eget bruk och att vidarebefordra den i sin helhet till släkt och vänner. Det är även tillåtet att i sin helhet lägga ut denna datafil/publikation på en webbplats, websida eller ftp-sida, om innehållet inte ändras eller redigeras om. All återgivning av denna datafil/publikation MÅSTE innehålla följande upphovsmannarättsliga uppgifter: