Julens budskap handlar om rättfärdighet.

Ledare: Berno Vidén.

På självaste Nobeldagen avkunnade Svea hovrätt en dom i en lång segdragen tvist orsakad av Gotlands kommun, där en omänskligt hårt drabbad familj står i fokus. Det handlar om Domenic som den 25 juni 2009 brutalt och våldsamt, mot alla gällande mänskliga rättigheter och lagar, separerades från sin familj. Familjen befann sig efter flera månaders noggrann planering ombord på ett flyg som skulle ta dem till mamma Annies hemland Indien. Det var sommarlov och Domenic hade länge sett fram emot att få åka och träffa alla sina kusiner och övrig indisk släkt och vänner.

Vad familjen inte visste var att Gotlands kommuns övernitiska socialtjänstemän samtidigt planerade att omhänderta Domenic, då de ansåg att hans föräldrar, Christer och Annie, inte tog hand om honom på rätt sätt. Då socialkontoret insåg att familjen var på väg att lämna landet larmades polisen. Flyget som redan hade taxat ut från gaten vände tillbaka och där väntade poliser med dragna pistoler, redo att med våld rycka en av händelsen skräckslagen och gråtande Domenic från sina föräldrar. Polisen försäkrade dock inför föräldrarna att Gotlands socialtjänstemän, som också fanns på plats i ett angränsande rum, ville träffa Domenic i enrum, och att det endast skulle ta ett par minuter innan de sedan skulle återförenas. De pressade föräldrarna gick med på polisens krav, men; nu inleddes ett långt, obeskrivligt lidande som skulle föra med sig många traumatiska upplevelser för hela familjen. Istället för att lämna tillbaka Domenic till föräldrarna så kidnappades han så fort han befann sig utanför deras synfält och sattes på ett flyg till okänd ort.

Bakgrunden till hela denna horribla historia är att familjen valt att bedriva hemundervisning för sin son, ett då helt lagligt alternativ till den allmänna skolan. Någon annan direkt orsak för ett omhändertagande fanns inte!
Nu väntar en fjärde jul utan att familjen får fira tillsammans. Gotlands kommun vill permanenta skillsmässan genom att frånta Annie och Christer vårdnaden. Svea hovrätt fällde sin dom den 10 december och förordnade en advokat att utöva vårdnaden om Domenic. I domen finns även en formulering som styrker att huvudmotivet för omhändertagandet var familjens hemundervisning: "Särkskilt all-varliga är, enligt hovrätten - - - som bl. a. fick till följd att Domenic fråntogs möjligheten till skolgång och utsattes för social isolering från andra barn i samma ålder."

Som en julhälsning till Midnattsropets läsare framförs här en vädjan om förbön och omtanke för Domenic och hans familj. De är utsatta för värsta sortens rättsövergrepp och står maktlösa inför sociala myndigheters ageranden. Midnattsropet har följt deras fall under tre års tid och trots en inledande objektiv inställning till omhändertagandet, med misstankar om missförhållanden och eventuellt missbruk inom familjen, har det inte gått att hitta ett enda litet spår av något som skulle kunna motivera och ännu mindre rättfärdiggöra att Domenic på detta obarmhärtiga sätt kidnappats från sina föräldrar. Tvärtom; alla utlåtanden och vittnesmål från tiden innan omhändertagandet berättar om en levnadsglad och harmonisk pojke som föddes in i och växte upp i en lycklig familj som älskar och gör allt för sin son. Under rättegången framkom tydligt hur Annie och Christer gett Domenic sju friska och fina år - innan allt på ett ögonblick raserades.

Frustrerande hovrättsmål med hemundervisning i botten.

Text: Hans Lindelöw.

Under tre dagar tog Svea hovrätt upp ett mål där Gotlands socialnämnd begär att vårdnaden om nu 11-årige Domenic ska överföras permanent till särskilt förordnad förmyndare. Gotlands tingsrätt avslog nämndens begäran och menade att föräldrarna Christer och Annie ska behålla vårdnaden om sin son. Domenic omhändertogs under mycket brutala och direkt olagliga omständigheter den 25 juni 2009 då hela familjen var på väg till mamma Annies hemland Indien. Ursprunglig orsak till omhändertagandet var att föräldrarna hemundervisade Domenic. Hans Lindelöw var med under rättegångens sista dag och ger här sina 
reflektioner:

Jag deltog under den sista av de tre förhandlingsdagar i hovrätten som var ägnade åt målet om överflyttning av vårdnaden av Domenic Johansson på särskilt förordnad förmyndare. Det blev en på olika vis svår och frustrerande upplevelse, men det fanns också ljuspunkter.
Under förmiddagen fick vi lyssna till inspelade vittnesförhör från tidigare tingsrätt, och även titta på bilder och videoklipp som Domenic's föräldrar hade tagit då de ännu hade hand om sin son.

Under eftermiddagen var det dags att höra slutpläderingar från respektive part. Först ut var Gotlands kommuns ombud. I slutet av sin nära en timme långa plädering formulerades något av grundbulten i hela det synsätt som han förfäktade: "Vi har den synen i Sverige att barnperspektivet ska gå före föräldramakten - vi äger inte barnen."
Det vill säga: - föräldrarna äger inte sina barn! En filosofiskt sett vacker tanke, kanske, som enskilda föräldrar och barn kan pröva i livets olika situationer, efter gottfinnande.
Men som ett argument för tvångsomhändertagande av barn duger det knappast långt. Inte mot bakgrund av en lång naturlig och juridisk tradition i vårt land, såväl som i världen i övrigt. Innan kommunens juridiska ombud sa detta, så gjorde han nämligen ett uttalande om fadern till Domenic: "Det finns ingen syn på någonting som gör att det går att uppnå någon form av samsyn."

Detta sagda skulle kanske inte förvåna, om inte känslan efter att ha lyssnat på vad han hade att säga var, att det gällde att ganska aggressivt argumentera för maktens ideologi, mer än att försvara rätt och sanning. Var Christer Johansson helt enkelt inte med på den ideologin?

Det skulle väl vara egendomligt om en pappa eller mamma höll med om att deras pojke inte var deras! Kommunens ombud målade upp det stora "brottet" i mellanhavandena med familjen Johansson, som att det skedde när pappan vid ett tillfälle för två år sedan, i strid mot gällande regler, själv hade förlängt umgängesrätten med två dygn.
Föräldrarnas ombud, Ruby Harrold-Claesson, redogjorde för vilka internationella konventioner Sverige har undertecknat som försvarar föräldrarätten; FN:s förklaring om de mänskliga rättigeterna, Europakonventionen och även FN:s barnkonvention, som hon ansåg vara tillämpbar på flera punkter i detta ärende. Dessutom formulerade advokaten ett utmärkt försvar för hemundervisning, som trots allt ser ut att vara den verkliga stötestenen för myndigheterna när det gäller paret Johanssons sätt att ta hand om sitt barn, fram till den 25 juni 2009. Till skillnad från kommunens ombud var det enligt föräldrarnas advokat just den dagen det verkliga brottet skedde. Dagen för tvångsomhändertagandet.

Christer Johansson fick också säga något i slutet av förhandlingen. Han formulerade då på klingande gotländska just det som var ett huvudintryck medan jag lyssnade på kommunens ombud: "Det verkar som om Domenic kom till först när socialtjänsten tog honom." Ja, det är inte särskilt svårt att förstå att pappan i sådana fall invänder.
Svea hovrätt meddelade den 10 december att föräldrarna fråntas vårdnaden. Domen kommer enligt advokat Ruby Harrold-Claesson att överklagas till Högsta domstolen.