Om Kathryn Kuhlman

Om Kathryn Kuhlman

AV TOBY JOHANSEN 2008

"Mina bröder, jag vill påminna eder om det evangelium som jag förkunnade för eder, som I jämväl togen emot, och som I ännu stån kvar i, genom vilket I ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om huru jag förkunnade det för eder, såframt I eljest hållen fast därvid — om nu icke så är att I förgäves haven kommit till tro. Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hade undfått: att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna, och att han blev begraven, och att han har uppstått på tredje dagen, enligt skrifterna, och att han visade sig för Cefas och sedan för de tolv.

Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu leva kvar, medan några äro avsomnade. Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig, som är att likna vid ett ofullgånget foster. Ty jag är den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens värdig att kallas apostel, jag som har förföljt Guds församling.

Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har icke varit fåfäng, utan jag har arbetat mer än de alla -- dock icke jag, utan Guds nåd, som har varit med mig. Det må nu vara jag eller de andra, så är det på det sättet vi predika, och på det sättet I haven kommit till tro". (1 Kor. 15: 1-11)

Kathryn Kuhlman är en evangelist jag aldrig glömmer. Hon hade ett möte i den nu rivna Rosenlundshallen i Jönköping 1969! Det måste ha varit flera tusen i möteshallen.

Kathryn steg stilla upp på podiet och ett sus gick genom salen. Det första hon sa var: "Om det händer något här denna eftermiddag, om någon skulle bli frälst eller helad, så är det Gud som gör det, inte jag!" Sedan började hon sin förkunnelse med en lågmäld men mycket intensiv röst. Hon predikade över en text från Uppenbarelseboken:

"Och en strid uppstod i himmelen: Mikael och hans änglar gåvo sig i strid med draken; och draken och hans änglar stridde mot dem, men de förmådde intet mot dem, och i himmelen fanns nu icke mer någon plats för dem. Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han som kallas Djävul och Satan, och som förvillar hela världen; han blev nedkastad till jorden, och hans änglar kastades ned jämte honom. Och jag hörde en stark röst i himmelen säga: 'Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds, och väldet hans Smordes; ty våra bröders åklagare är nedkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. De övervunno honom i kraft av Lammets blod och i kraft av sitt vittnesbörds ord: de älskade icke så sitt liv, att de drogo sig undan döden. Glädjens fördenskull, I himlar och I som bon i dem. Men ve dig, du jord, och dig, du hav! Ty djävulen har kommit ned till eder i stor vrede, eftersom han vet att den tid han har kvar är kort.' " (Upp. 12: 7-12)

Alltsedan jag hörde K ge liv åt detta budskap har jag inte försummat att berätta denna spännande historia om striden mellan ont och gott för mina barn allt eftersom de växte upp. Särskilt pojkarna har sugit i sig vartenda ord.

JAG VET INTE om folk blev helade i detta möte. Vad jag säkert vet är att nästan halva arenan gick fram till podiet på miss Kuhlmans inbjudan till frälsning!!! Vi gick därifrån innan mötet var slut för våra vänner ville gå. De körde ju bilen. Jag kan fortfarande se framför mig den ström av människor som gick nedför gångarna i mötesarenan för att bli frälsta av Jesus.

KK var äkta, till skillnad från dagens helare, som ofta är bluffmakare som bara tänker på pengar och (hemligen) sin egen ära. . . nåja, det finns väl kanske en del förkunnare kvar som är äkta och Guds redskap för helbrägdagörelse, exempelvis Henry Holmberg från Vaggeryd. När Gud helade mig och jag ville tacka honom, sade han en viktig sak: "Tacka inte mig. Jag gjorde ingenting. Det var Jesus som gjorde det."

Några fakta om personen Kathryn Kuhlman

Kathryn Johanna Kuhlman (f. 9 maj 1907 d. 20 februari 1976) var en amerikansk predikant på som höll möten till frälsning och helande. Hon trodde på underverk och befrielse genom den Helige Ande och tillhörde pingströrelsen i USA. Hon föddes i Concordia i Missouri, hade tyska föräldrar och dog i Tulsa Oklahoma, i sviterna efter en misslyckad hjärtoperation.

Enligt Kuhlman blev hon född på nytt i fjortonårsåldern i Metodistkyrkan i Concordia och hon började predika i västra USA när hon var sexton. På 1930-talet mötte hon en evangelist som hette Burroughs A. Waltrip som hon gifte sig med oktober 1938. Hon fick lämna Waltrip 1944 och 1948 skildes de båda åt. Kathryn Kuhlman flyttade då till Franklin, Pennsylvania, lade äktenskapet bakom sig och kallade sig därefter Miss Kuhlman.

Kuhlman reste runt i USA och många andra länder och höll helandekorståg, efter 1940-talet och in på 1970-talet. Hon var programledare i ett TV-program som sändes en gång i veckan på 1960- och 70-talet, som täckte hela USA – I Believe In Miracles. Den välkände pianisten Dino Kartsonakis var med i programmen och på Kathryn Kuhlmans korståg. Ett radioprogram med hennes budskap sändes också i många år.

Från dessa dagar hämtar vi en bit av hennes undervisning, som var biblisk och kristallklar:

"Om, älskade, du förkastar frälsningen

synderna förlåtelse för dig själv

finns det inget mera kvar, inget

du blir kylig och hård, utan liv

för liv, evigt liv finns endast i

Jesu nåd.

Och bara du själv kan ta emot det eviga livet

om du accepterar Kristus som din Frälsare."

"Det finns de som kan Guds Ord, kanske

bättre än jag känner Ordet.

Det finns de som lär Ordet bättre . . .

Det finns till och med de som har tagit del av den Helige Ande . . .

De har smakat utav Guds goda, men ÄNDÅ,

är de inte födda på nytt."

Kathryn Kuhlman – en stor förkunnare

DE SOM INTE BLIVIT HELBRÄGDAGJORDA

Av Kathryn Kuhlman

Varför blir inte alla botade? Det enda ärliga svar jag kan ge är: Jag vet inte. Och jag är rädd för dessa som säger sig veta det. Ty bara Gud vet och vem kan utforska Guds tankar? Vem kan förstå hans avsikter? Jag tror, att det finns några enkla anledningar som vi kan fatta – men det slutgiltiga svaret, vad beträffar vilka som blir botade och vilka som inte blir det, finns endast hos Gud.

Ofta kommer människor för att bedja om hälsa för kroppen, men de blir så fängslade av den andliga atmosfären att de glömmer sina egna bekymmer under mötet. De ber snart för andra och börjar glädjas åt de under som sker. Underligt nog är det ofta just i detta ögonblick som Gud väljer att bota – när de glömt sig själva och satt Gud och nästan i första rummet.

Detta var vad som hände i fallet Eugene Sanderson, fastän hon också hade bett och trott. Men andra – som Fred Burdick – är skeptiska hårdkokta tvivlare på allt vad underverk heter och ändå blir de också oftast botade. Tiny Poor blev frisk utan att ens komma in till mötet, medan det finns många som i likhet med Rita Romanovsky blir helbrägdagjorda på väg till gudstjänsten. Eller som Kenneth May, som blev blev frisk medan han väntade på att komma in. Freda Longstaff blev helad från sitt onda i sitt hem och Nick Cadena gick ut ur lokalen, skakade på huvudet – omedveten om att den Helige Ande hade börjat arbeta med hans liv och slutligen skulle bota honom till kropp och själ.

Det finns tusen och åter tusen som kan bevisa, att Jesus botat dem och att hans kraft förblir densamma. Och trons människor som fordom "besegrade konungariken, övade rättfärdighet, fingo löften uppfyllda, tillstoppade lejonen gap, dämpade eldens kraft, undkommo svärdets egg, blevo starka från att ha varit svaga, blevo väldiga i krig och drevo främmande härar på flykten" (Hebr. 11: 33), denna slags tro, av Gud given, kan åstadkomma det igen.

Ändå måste vi konstatera fakta. Det måste finnas en orsak till att vissa människor blir botade, medan det finns dem som påstår att de har all tro i världen och lämnar gudstjänsten i samma tillstånd som de kom och – vilket är det tragiska – låter modlöshet följa besvikelserna. Men av Guds Ord vet vi, att en tro som inte väger mer än ett senapskorn kan gör mer än ett ton av vilja och beslutsamhet.

Den tro som Jesus talade om kan lika litet uppenbara sig utan resultat som solen kan skina utan ljus och hetta. Men i många fall har människor tagit miste på sin egen förmåga att lita på Gud och be om den tro som endast Gud kan ge. Tron har inget med förståndet att göra. Den är en gåva av gudomlig nåd.

Våra känslor och önskningar räknas ofta som tro, och det är så lätt att skylla på Gud, när det inte blir något resultat av något som endast är en produkt av förståndet och inte från hjärtat. En av de svåraste saker i världen är att inse att tro endast kan ingjutas i hjärtat av Gud själv. Den kan inte upparbetas av oss själva. Hur mycket vi än när och odlar det som världen kallar tro, växer den aldrig till den sorts tro som Jesus undervisade om.

När det gäller frälsningen handlar det fortfarande om tro: "Till alla dem som tog emot honom, gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn."

Samme Helige Ande som får syndaren att inse att han syndat, och överbevisar honom om hans synd kommer även att förse honom med tillräcklig tro att uppleva denna frälsning och frigörelse. Den är en gåva av honom som även kan hela och läka, trons begynnare och även dess fullkomnare, Kristus Jesus.

Har man honom med, behöver man inte kämpa sig fram!

Vi har gjort tron till en produkt av vårt begränsade förstånd, medan vi anser att alla andra av Andens gåvor kommer från Gud. För vissa människor är tro deras egen förmåga att förtrösta på en sanning som de ofta baserar på egen kamp.

Det ligger förtröstan i tron – men tron är mer än det. Den är en gåva. Jesus är vår tro och är samtidigt alla goda och fullkomliga gåvors givare, trons begynnare och fullkomnare. Ty tro är inte att fråga hur och varför, utan att förtrösta på Gud av hela sitt hjärta.

Tron kan bli lika verklig som något av våra sinnen. När vi mottager hans tro, mottager vi också förmåga att förstå. Allt Gud har åt sina barn lägger han inom trons räckhåll. Sedan ger han dem tro att ta emot gåvan.

När Jesus talar lägger sig tvivlen ångesten och bekymrens vågor. Frid och ro fyller hjärta och sinne hos den som mottager vad endast Han kan ge. Det enda ljud som hörs är lovprisning och tacksägelse från den som blivit helad av den store Läkaren.

En av de stora hemligheter jag upplevt genom åren är, att när jag insett min egen hjälplöshet och bekänt den för Honom, har jag fått erfara hans kraft uppenbarad på ett sätt som jag inte trott vara möjligt. Man är allra närmast denna givna nåd när man inser sin egen begränsning och sitt fullständiga beroende av Herren.

Jag påminner mig den unga kvinna, som när hon skulle beskriva tron använde denna bild: "När jag skulle lära mig att flyta på vattnet, insåg jag att jag fullständigt måste slappna av och utan fruktan förlita mig på att vattnet skulle bära mig.

På samma sätt förhåller det sig med tron; vi får inget genom att kräva något av Gud, utan det är på grund av hans stora kärlek, medlidande och nåd han ger.

Ofta glömmer vi det faktum att ingen av oss kan tillräkna sig någon egen rättfärdighet. Ingen är värdig den minsta av hans välsignelser, men ändå får vi ta emot dem endast för hans nåd och medlidande skull. Helandet är den handling varmed Gud befäster sin suveränitet.

När jag var tjugo år gammal kunde jag säkert ha gett er svar på alla frågor. Min teologi var enkel och jag var säker på att om man följde vissa regler, arbetade tillräckligt hårt, lydde alla bud och själv stod i ett gott andligt förhållande, så skulle Gud visa sin helande makt.

Men min teologi rasade samman och krossades i tusen bitar, när en afton en man som just kommit in i lokalen under ett möte för sjuka efter mindre än fem minuter djärvt gick fram till podiet och förklarade: – Mina öron har just öppnats! Och jag som inte tror!

Trots att jag grundligt frågade ut honom så tog han aldrig tillbaka sina ord.

När han såg folkmassan gick han in av nyfikenhet, utan att veta om det var en auktion eller någon sorts välgörenhetstillställning som pågick. Han stod där som åskådare. Efter ingående samtal fann jag att han inte varit i kyrkan på mer än tjugofem år och att han själv ansåg sig vara ateist.

Jag kan berätta om många fall, där människor som blivit botade blivit botade och ärligt erkänt att de inte väntat sig det utan snyftande skriker: – Jag kan inte tro det, jag kan inte tro det!

Så länge vi ej har ett sätt att förklara detta på är allt jag kan säga att det är helbrägdagörelser av nåd. De har blivit botade genom Herrens kärleksfulla ingripande!

Vi glömmer då Guds nåd, vi glömmer hans medkänsla, vi glömmer att vi inte förtjänar dessa stora välsignelser. Inte heller är vi värda hans godhet. Vore det inte för Guds nåd och välvilja och kärlek, kunde ingen av oss vara kristen, och förhållandet är ju detsamma när det gäller helbrägdagörelse.

Ofta har jag tänkt, att Gud bryr sig väldigt litet om en människas teologi, och vi är ändå rätt benägna att bli dogmatiska när det gäller ting som vi vet så litet om. Gud besvarar aldrig en människas krav på att han skall bevisa sin existens. Jag är mycket förvånad över det antal människor som försöker ge Gud ultimatum hur han skall handla. Vi kan inte företa oss något köpslående med honom: "Jag är inte säker på att du finns, men om du botar mig så skall jag också tro på dig!"

Vi har alla hört talas om ateister vilka försökt vederlägga Guds existens genom att förbanna honom och utmana honom att döda dem. Och när ingenting har hänt, förklarar de högt och ljudligt att det inte finns någon Gud, ty i så fall skulle han väl slagit ihjäl dem. Men Gud kan vi inte påverka. Han är långmodig och vill allas bästa.

Jag insåg detta vid läsningen av bibelstället, där Satan frestade Jesus att kasta sig själv från tempelmuren och föreslå Gud att fånga upp honom innan han föll till marken. Satan till och med citerade Skriften för att för att bevisa att Gud säkert skulle svara på en sådan förmäten begäran. Men ett är säkert, man kan inte utnyttja Gud. Vi skall följa honom, inte kräva honom på något. Han behöver inte bevisa sin existens för någon.

Det finns frågor i livet som alltid kommer att bli obesvarade, därför att vi i denna tiden bara ser "på ett dunkelt sätt såsom i en spegel." (1 Kor. 13:12) Bara Gud vet hur allt skall utveckla sig från början till slut, medan vi bara kan fånga en litet av nuet – och oftast bara en vrångbild av det. Om en man som Paulus efter alla sina härliga uppenbarelser inte hade någon annan förklaring på sin "törntagg" i köttet, hur kan vi då vänta oss att få en förklaring på våran egen situation? Guds svar till Paulus är tillräckligt även för mig: "Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet." (se 2 Kor. 12:7-9)

Paulus svar till världen är ett bra lösenord för varje troende: "Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av min svaghet, på det att Kristi kraft må komma att vila över mig." ( se vers 9)

I det Gamla Testamentet, på Nehemjas tid, när folket bar på en tung sorg, sade han till dem: "Glädje i Herren är vår starkhet". Det betyder ju helt enkelt att det som behagar Gud i ditt liv är din styrka.

År 1865, när Abraham Lincoln mördades – den store tålmodige mäktige Lincoln – samlades tusentals upprörda människor på gatorna i Washington. De var ytterligt förvirrade och gick fram och tillbaka liksom "får som inte har någon herde". De var överväldigade av frågor och känslor som alla hörde ihop med den timme då presidenten mördats. Men mitt i den tragiska villervallan uppenbarade sig en man på Capitoliums trappa och han sade: "Gud regerar ännu och regeringen i Washington lever fortfarande!"

Folkmassan skingrades tyst. De förlösande orden hade blivit sagda: "Gud regerar än!" ~

"Och vad skall jag nu vidare säga? Tiden bleve mig ju för kort, ifall jag skulle förtälja om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David och Samuel och profeterna". Och fastän alla dessa genom tron hava fått sitt vittnesbörd, undfingo de ändå icke vad utlovat var; ty Gud hade åt oss utsett något bättre, på det att de icke oss förutan skulle bliva fullkomnade." (Hebreerbrevet 11:32, 39, 40)

En stor handling av tro!

Gå tillbaka till Svenska sidan