Frimureriet Blomstrar Som Aldrig Förr

Av Torbjörn Johansen 2005

Frimureriet blomstrar

Vem har sagt att inte frimureriet lever i högönsklig välmåga? Samliga frimurarsällskap annonserar flitigt i Jönköpings-Posten. Tyvärr håller sig frimureriet inte ens utom kyrkans ram. Även i frikyrkorna finns det kvar. Skall dessa ockulta sällskap få styra en pastorsgärning?

Det är nog dags för en genomgång av vad frimurarna egentligen håller på med. Ovanstående annonser är bara ett litet axplock av vad som annonseras. Det så kallade svenska gradsystemet, som används av frimurarlogerna i hela Norden och delar av Tyskland, har länge använts som inspiration i utformningen av ritualerna.

"Är du redo att blanda ditt blod med brödernas", frågar man alla nya frimurare under upptagelseritualen. Det är ingen tom fras. Man har hanterat element från olika mystikkulturer såsom kabbala, gnostisismen, nyplatonismen och olika traditioner och legender.

Den heliga gralen

Till den sistnämda kategorin hör den så kallade gral-legenden som går som en röd tråd från invigningen och upp över och in i gradshierarkin. Denna beskrivning härrör sig tillbaka till tiden för Jesu korsfästelse och död.

Den bibliske personen Josef från Arimatea spelar en central roll. I nya testamentet fick han tillåtelse att ta ned Jesu kropp från korset. Men legenden säger att den samme Josef tog vara på bägaren från nattvarsmåltiden och samlade blod från såret som Jesus fick då han blev stucken i sidan av en lans för att kontrollera om han var död.

Denna bägare och dess innehåll har senare blivit kallat för Det heliga gralet. I följande legend ska Josef från Arimatea ha tagit med sig seden till England. Kyrkan i England räknar förövrigt Josef av Arimatea som sin grundläggare.

Grallegenden har genom århundradena spelat en viktig roll i europeisk magi och mystik. Därfrån har den också funnit vägen in i frimureriet.

Det har varit en central punkt inom frimurarlogernas lärosystem att orden ska ha uppkommit från det att någon har droppar blodet från gralen. Logen ska ha uppbevarat blodet på en kristallflaska och under årens lopp har det blandats med tappat blod från högre gradens frimurare. Orden tror att den därför förvaltar en sorts indre förening med Kristus och detta ska vara logens innersta hemlighet som bara uppenbaras för de frimurare som når högst upp i gradshierarkin.

Fri och manlig gärning

Men det talas om blod och blodsriter i flera av de gradsritualer inom den norska frimurarorden. Redan vid invigningen blir alla nya frimurare tillfrågade om de de är villiga att blanda sitt blod med bröderna. Den ordförande mästaren frågar kandidaten: "Är du redo att blanda ditt blod med brödernas, innan vi fullföljder denna invigning till frimureriet och innesluter dig som en kär broder?"

Inom den första graden sker ingen form av blodsblandning. Största delen av det norska frimureriet har inte heller med någon form för blodstappning eller blandning. Den förekommer nämligen i en extra grad som ligger innan den tionde graden.

Repa i fingret

Prästen fyller ordenskalken med vin och ber den som skall upptas att repa sig i högra handens tumme. För att påminna honom om blodet som en gång ljöts på Golgata, på samma sätt ska du blanda ditt blod med det blod som bröderna har utgjutit till korsets försvar. Prästen lägger tre doppar från kristallflaskan i samma kalk som den som ska invigas har och lagt av sitt blod i. I kalken häller prästen också rödvin.

Därefter ska kandidaten dricka av kalken. Efter honom dricker prästen, och så sänds kalken runt till börderna som alla dricker. Av det som blir kvar i bägaren häller prästen tre doppar tillbaka i kristallflaskan. På det här sättet blir den nyinvigdes blod blandat med brödernas och med Kristi blod.

Ritualen fortsätter sedan såhär:

-med de sista dropprna kvar i kalken bestänker prästen med sina fingrar krusifixet medan han säger: "I ditt heliga och stora namn, du treenige Gud, bringar jag detta offer till din ära, vår tröst och till ett värdigt minne om det förbund, som vi idag för evigt har slutit med dig. Det är fullbordat. Amen!"

Den konkreta blodsblandningen ska idag vara avskaffad av fruktan för sjukdomar som överförs genom blod. I stället genomför man en symbolisk blodstappning där kandidaten repas i fingret utan att det blir ett öppet sår.

Vebjörn K. Solbekk

Grad 1

Kandidaten rekommenderas av två "faddrar" för att bli upptagen i orden. Personen ifråga leds in i logesalen med bindel för ögonen och svärdet riktat mot sig. Den som ska upptas ska svära frimurareden som bland annat innehåller följande löfte: "Men om jag på minsta sätt skulle bryta detta mitt löfte, så samtycker jag till att min hals må bli avhuggen, mitt hjärta utrivet, min tunga och mina inälvor må slitas ut, samt att allt detta kastas i havets avgrund, min kropp bränns, och min aska blir utspridd i luften, så att ingenting av mig och min härkomst må återfinnas bland människor eller frimurare".

Kandidaten tillfrågas också om han är villig att avsäga sig sin religion för att anta frimurarnas religion, om han är redo till att blanda sitt blod med frimurarnas blod.

Grad 2

Invigningen sker vid altaret i logerummet. Kandidaten ska avlägga en medbroderlig ed och stadfästa sina löften att åtlyda orden och vara medveten om dess innebörd. Ordförande Mäster slår så tre slag mot en passare som hålls upp mot kandidatens bröst.

Grad 3

Invigningsrummet är utstyrt med en likkista som står centralt placerat. Ordförande Mäster säger till kandidaten: " Se och känn det rum du en gång ska bebo". De bevakande bröderna tar kandidaten under var sin arm och lägger honom ned i likkistan och lägger lakanet över honom. Frimurarbröderna uttalar "mästerordet "Mac Benac" som ska betyda "köttet skiljer sig från benen" eller "kroppen har redan upplösts". Det spelas sorgemusik och kistan - med kandidaten i - bärs in i en gravkammare vid sidan av. Där läser ceremonimästaren en legend om byggmästaren vid Salomos Tempel i Jerusalem, Adoniram. Legenden handlar om hur denne blev brutalt dräpt av tre av sina lärljungar då dessa försökte få honom att uttala de såkallade "mästarorden".

Grad 4 och 5

Ritualen kan bäst liknas vid en vandring i en underjordisk gång. En frimurarbroder som bär en svart kappa, svart hatt och mask för ansiktet, leder kandidaten fram till en järndörr, låser upp och låter kandidaten gå in i den mörklagda gången och stänger porten med en kraftig smäll. Med endast en lykta i handen ska den sökande ta sig genom den trånga gången förbi en hel del stationer med likkistor, människoskelett, huvudskallar och urnor. Vid slutet av gången ligger det en akasiekvist som kandidaten ska finna och ta med sig.

Grad 6

Den sökande ska finna ett nytt mästarord som är gömt i en likkista. Mästarordet är "Jehova". När kandidaten har funnit och uttalat detta ord blir den sjätte gradens loge öppnad. Kandidaten ska lova "efter bästa förmåga vidarebefodra frimurarvetenskapen", "söka och främja ordensrenheten" och "uppenbara för sina efterföljade de anslag om orden som han har fått kunskap om". Det utförs ytterligare en rituell ceremoni under en byggnadskran där kandidatens händer blir upplyftade fyra gånger.

Grad 7

Kandidaten ska avlägga ed på att han "alltid vill bekänna och utbreda den sanna apostoliska läran" och "utföra barmhärtighet mot alla människor, speciellt mot nödlidande och ordensbröderna". Den sökande blir antagen som "Riddare av solens uppgång i öst och Jerusalem".

Grad 8

Flera av prästerna inom Frimurarordens klerikat medverkar under ceremonin som har starkare andligt innehåll än de tidigare graderna. Det genomförs bl a en rituell rentvagning. Ordens högste Prelat säger till kandidaten: "Herren avkläder dig den gamla människan och iklär dig det nya som blev skapt av Gud i sannhetens rättfärdighet och helighet".

En av de assisterande prästerna bär fram ett tvättfat och låter den sökande tvätta händerna och bröstet. Sökande får ta på sig nya riddarkläder och kan tituera sig som "Salomos Betrodda Broder".

Grad 9

I logerummets vänstra del finns ett framsatt vattenkar. Stormästaren gör korsets tecken och säger: "Vattnets element, på nytt heligt vid Ordensmästarens nedstigning i Jordanfloden, då han beseglat förbundet, vid vilket vi alla är delaktiga i genom den nya födelsens bad, blir vi nu alla ett tecken till rentvagning från syndens värld och köttets besmittelse, så till själ och ande". Stormästaren doppar en kvist i vattenbadet och bestänker alla bröderna med vatten och uttalar: "Trefaldig och utan tal må vi bli renade genom andens nåd ifrån det ondas besmittelse och bli renad för Honom som ska komma".

Grad 10

I frimurarnas speciella kapell genomför man en brödsbrytelse med starka nattvardsliknande tecken. Tanken är att denna skall symbolisera den innersta föreningen mellan bröderna.

En av prästerna går fram och tillbaka framför altaret med en rökelse medan församligen ligger på knä. Andra präster går fram och hjälper till med utdelandet av brödet. Medan de delar ut brödet säger de: "Din vandel gör dig värdig till att smaka det bröd som ligger på Herrens altare".

Hur många tror ni är med i ett sådan sällskap? Frimurarna idag Sverige är över 16 000. I så gott som alla länder i världen finns frimurare, ofta innehar de också en hög position i samhället. De "hjälper varandra".

Två frimurare i det kristna samfundet Svenska Alliansmissionen heter Ragnwald Reinsjö och Gunnar Melkstam. Båda är med i Korsriddar-Orden, enligt uppgift från en församlings medlem.
Jag vet inte om jag skratta eller gråta! Jag hoppas att de skäms. Det åligger samfundsledaren Anders Bengtson att ta reda på Reinsjös och Melkstams dubbla ambitioner. Det är något förskräckligt med att en frimurare samtidigt kan inneha en tjänst som en pastor.

Sedan denna artikel skrevs har jag fått ett telefonsamtal från Gunnar Melkstam i vilket han hävdar att han inte är frimurare. "Det kan inte vara mer fel," säger Melkstam. Min källa kan således ha haft fel, menar pastor Melkstam. Vi får väl tro honom på hans ord. Men statistiken visar likafullt att det finns många frimurare bland präster och frikyrkopastorer. Melkstams E-mail följer här:

Värnamo 2006-02-27
Torbjörn bär falskt vittnesbörd i texten ovan när han blandar in mig.
Gunnar Melkstam
PS. Jag har begärt att både hans och min text skall stå kvar lika länge som hans artikel varit införd. Därefter skall båda tas bort. DS

Det är inte jag som bär falskt vittnesbörd om Gunnar Melkstam, utan i så fall är det min källa som har fel.

Sedan sist har även den andre pastorn som jag nämnde, Ragnvald Reinsjö, ringt och bedyrat att han bara närvarit på två av Korsriddarnas möten och inte blivit invigd som Korsriddare. Vill ni vara så vänliga att infoga ovanstående mening allra sist i min artikel, "Frimureriet Blomstrar som aldrig Förr". Så är alla nöjda.

Torbjörn Johansen

Gå tillbaka till Svenska sidan