Kyrkokvalet – 20 September, 2009

Jan-Ola Gustavsson

Kval är ett annat ord för lidande, och nog borde en sann kyrka lida av den gycklande skara som tävlar om inflytandet i det s k Kyrkovalet.

I fornkyrkan var ekklesia/församlingen en andlig kropp vars huvud utgjordes av den upphöjde Herren, alltså en sorts gemenskap för de troende.

En statskyrka eller en politiskt styrd kyrka borde utifrån detta vara en styggelse. Efter reformationen skapade Gustav Vasa sin egen version i Sverige. Samtidigt som han övertog katolska kyrkans världsliga egendomar så fick han en utomordentlig underrättelseorganisation, dels för att inhämta kunskaper om läget i riket samt för att sprida kungörelser i hela landet. Konventikelplakatet 1726-1858 var ett förbud mot andakter och sammankomster utanför statskyrkans kontroll och var straffbelagt. Detta ledde bl a till att många svenskar emigrerade till USA.

Idag fortsätter en osund kamp om själarna med politiska partier som aktörer. Socialister, liberaler och kapitalister, alltså världsliga, materialistiska religionskopior vill också kontrollera dem som accepterar tron på Gud, Bibeln och Kristus, alltså definitionsmässigt kristendomen. Att socialister av olika grader har intresse av kyrkan är obegripligt när man hört dem sjunga andra versen av Internationalen på sina konferenser och möten:

-I höjden räddarn vi ej hälsa,

ej gudar, furstar stå oss bi.

Nej själva vilja vi oss frälsa

och samfälld skall vår räddning bli.

För att kräva ut det stulna, bröder

och för att slita andens band,

vi smida medan järnet glöder

med senig arm och kraftig hand.

Kan en gudsförnekelse uttryckas klarare? Och har den samfällda räddningen genomförts? Den politiska motpolen som är kapitalistiskt orienterad har å sin sida har alltför ofta girigheten som ledstjärna, en egenskap som inräknas bland de klassiska dödssynderna. Titta bara på finansvärlden och jakten på orimliga bonusar. Bibeln talar ju om att penningbegäret - inte pengarna i sig - är roten till allt ont. Samhället idag visar otaliga exempel på detta.

De flesta grupper som tävlar om makten över kyrkan säger sig värna om kyrkans byggnader, traditioner, riter, verksamheter och annat. Nästan ingen tar upp det som kyrkan borde företräda, d v s den trosriktning som kallas kristendom. Ännu färre om ens någon törs knysta om gestalten Kristus - bibelns Jesus - som har gett kristendomen dess namn. Bibeln nämns inte i sammanhanget, liksom inte heller evangelierna och det samlade budskapet i dessa. I gamla testamentet, Hosea, kapitel 4 finns en beskrivning som passar bra in på vår samhällssituation idag, och som är tänkvärd, inte minst för dem som har förkunnandet som yrke, födkrok eller kallelse. Det borde inte heller vara oväsentligt vad "Chefen" sa vid ett tillfälle: -"Den som blyges för Mig och Mina ord, för honom skall ock Jag blygas inför Min Fader."
 

Gå tillbaka till Svenska sidan